fredag, december 30, 2011

Vintersolens tittutlek


Vi tog bilen och åkte ut på E4:an söderut. Svängde vänster i Ersnäs och åkte ut mot havet utanför Mörön. Det var småvägar och kringelkrokar, men Micke hade varit där förut och och kände vägen. En parkering vid vägen, vi stannade och tog på oss skidorna, följde en skoterled och plötsligt befann vi oss på havet, den is och snötäckta Bottenviken.

Om man åker ut i naturen i Norrbotten mitt i vintern så gäller det att vara på plats när solen en kort stund kikar upp över horisonten. Den leker en evig tittutlek med oss nordbor, så fort vi säger titta där! så är den med ens borta igen. Men himlens rödgula färg talar om för oss att den trots allt finns, det är bara jorden som skymmer den.

Landskapet är mäktigt. Det slutar inte vid strandkanten, utan sträcker sig långt, långt ut, vissa vintrar ända till Finland om kylan står oss bi. Micke och jag står där och tittar på isblocken som tornat upp sig på stranden, de blå öppna stråken och så denna oändliga oändlighet.

Vintern är på många sätt besvärlig. Snöskottning, snöstorm och kyla. Men den får oss också att inse att det behövs motstånd i tillvaron, och att det ger oss starkare upplevelser av närvaro och välbefinnande. Blandningen av kärvhet, ljusbrist och kyla höjer livsintensiteten, något som en ständig vandring i solen sällan kan uppnå. Bristen är alltid en komponent i ett skapande liv, vare sig den är personlig eller ligger i det landskap som omger oss.

När vi stod där Micke och jag, kände vi ingen saknad efter den sandstrand som nu låg under det djupa täcket. Luften var klar och vi hade kommit dit i tid för att hinna se dagens norrbottniska ljus, som genom sin kortvariga uppenbarelse är lika exklusiv som en sällsynt metall.

6 kommentarer :

Elisabet. sa...

Ja, så känner jag det också, även om jag inte har era vintrar här nere.

Efter en månads vistelse i Australien och fem veckor i norra Argentina (ja, det var länge sen, men ändå), var jag dödens less på hetta och värme och fann det helt underbart med svala, svenska somrar när man fick ta på sig koftan om kvällarna!

Å, så jag tycker om skiftningarna!

Sven sa...

Elisabet: ja, skiftningarna, det är det som är bäst! Om ett par veckor, i mitten av januari är solen uppe igen lite längre varje dag och ljuset återvänder. Lika fantastiskt varje år när det vänder!

Matten och Nelsson. Tankar i nutid. sa...

Visst är det norrbottniska ljuset vackert - tänkte på det häromdagen från ett tillfälligt arbetsrum på Europas Modernaste Sjukhus varifrån man så vackert såg just den rödgula horisonten mitt på dagen.
Gott slut på detta året och gott nytt! Det är berikande att läsa Din blogg.

Sven sa...

Matten och Nelsson: Ja, det är vackert i Sunderbyn, där det låga landskapet ger den låga solen fullt utrymme.

Gott Nytt År till dig! Och lycka till med den nya bloggen Tankar i nutid....fin bild och summering av det gamla året!

Ulrika sa...

Ibland är du rent överklok:-) Gott nytt år och måla mera! Det var t.ex. väldigt snyggt i Porsö centrum häromkvällen, men Porsön är du kanske färidg med eller hur var det?

Sven sa...

Ulrika: Jo, jag är nog färdig med Porsön, men jag ser ju hur fantastiskt vackert det är vissa kvällar, när himlen färgas röd över centrum. Det är ju bäst när det är tunna snömoln som ligger och reflekterar ljuset.

God fortsättning på det nya året!