lördag, november 12, 2011

Icke-valsåldern

Vi är i stugan, det årliga besöket i november. Jag läser Knausgårds Min kamp 3, som just kommit ut. Och Björn läser Proust, på spaning efter den tid som flytt. För vilken gång i ordningen är svårt att säga. Det finns likheter i Knausgårds romanserie på 6 böcker och 3000 sidor och Proust sju romaner. Båda handlar om författarnas subjektiva tillvaro, som i detalj beskrivs på ett sätt som stimulerar läsarens egna fantasier och låter ens tidiga minnen komma upp till ytan. Det är märkligt hur det subjektiva ändå är så allmängiltigt.

Knausgård. Proust. Och Vilhelm Moberg, vars Din stund på jorden, avslutade igår kväll. Den boken beskriver väl inte Mobergs personliga upplevelser vad jag vet, men berättelsen handlar ändå om en man som utvandrade till Amerika i ungdomen och nu sitter på ett hotellrum på västkusten och ser tillbaka på sitt eget liv, självbiografiskt. I den boken finns beskrivet den svåra saken att lämna sitt hembygd, sin familj och försöken att skapa ett eget hem på en ny plats. Tidens gång och det faktum att vi ha bara en chans i detta korta liv. Och hur våra val i tidig ålder präglar hur livet gestaltar sig.

Jag själv är ingen samlare, varken på saker eller minnen. Mitt liv är episodiskt, jag engagerar mig starkt i något under en period för att sedan tappa intresset helt. Och sedan töms mitt minne och mitt känsloliv för att bereda plats för något nytt som engagerar mig. Däremot lever jag strikt rituellt i yttre mening. Jag reser sällan till nya platser och söker inte nya bekantskaper. Överhuvudtaget undviker jag att vidga mina gränser; "att pröva nya saker" är vår tida mantra och jag har inget behov av det. Det räcker med det som redan är.

Just nu är jag i icke-valsåldern. Jag behöver inte välja någonting alls; inte dagis eller skola för mina barn, inte linje på gymnasiet till mina ungdomar, inte fru, inte det hus jag ska bo i eller vilket fil som jag ska äta till frukost. Jag behöver inte välja elbolag, teleoperatör eller försäkringsbolag. Allt är klart och färdigvalt i mitt liv. Nästa gång jag behöver välja är det väl vilket äldreboende som jag ska flytta till, och jag hoppas att det dröjer ett tag.

7 kommentarer :

Elisabet. sa...

,-)

Ja, jag tycker det är rätt skönt när det är som det brukar vara.
Enjängd, det är mitt förnamn.

Däremot tycker jag oerhört mycket om nya bekantskaper. Mitt ex sa, det var förra helgen när vi var där på besök, att jag tycker om korta kontakter och besök och lite så är det nog.

Och jag sökte INTE ett arbete där det stod uttalat att personalen hade varit på kick-off.

Själv längtar jag efter kick-down ,-)

Nelssonmatten sa...

Frågan är om man är i skick att välja äldreboende när det blir dags... Någon annan kanske väljer åt en.

Sven sa...

Elisabet: Haha...kick-down, det var ett bra ord!

Nelssonmatten: Jag det har du rätt i, det blir nog sönerna som väljer och med våld förflyttar mig från huset på Porsön till ett privat äldreboende....med lite personal!

Ingela sa...

Det finns för många val nu för tiden. Det är garanterat en orsak till stress, att vi måste göra så många val och helst genomtänkta och väl underbyggda sådana. Telefon, försäkringar, pension, apotek, husläkare (om det nu finns någon doktor alls) och f*n och hans moster. Jag blir bara trött och uppskattar inte ens den fina valfriheten. Nä ge mej frihet från val i stället. Bestäm, snälla, nån osm vill mitt bästa och har tid att läsa alla broschyrer, googla på allt och söka bästa priserna.

Sven sa...

Ingela: Nej, jag förstår inte heller det här med alla dessa val, som om det är något vi önskat. Det är nog snarare näringslivets krav på ökade vinster som har styrt!

Bert sa...

Fram för mer valfrihet! ;-)

Sven sa...

Bert: Hahaha....bra formulerat!