24 oktober 2011

Martin, en v e r k l i g hjälte!

Varje kväll är det naturprogram på TV från BBC, Animal planet eller liknade. Och vilka naturprogram sen! Närbilder på vilda lejon och tigrar, som dödar gnuer och zebrar, allt så nära att man ser lejonen i ögonvrån och blodet droppar ur deras munnar. Och vi får åka ner i haven och se fantastiska varelser, fiskar och valar och ibland är vi ovanför ytan och ibland nere på stora djup. Sen åker vi till Grönland och får följa eskimåer som åker hundspann på isen och de gör ett stort hål i isen och släpper ner ett bete för att fånga en val och vi får naturligtvis se allt underifrån istäcket, när den stor valen fastnar på kroken.

Allt sker i fantastiska färger, helt onaturligt vackert som om hela världen vore photoshoppad och förvandlad till en film av Disney. Det är en exceptionell förvanskning av verkligheten och naturprogrammen är på god väg att förändra hela vår syn på naturen. Ingen vill längre gå ut i en vanlig skog, det är enkelt för tråkigt, färglöst och ointressant.

Som tur är finns det en stark motbild på SVT, nämligen Mitt i naturen med Martin Emtenäs. Hans program handlar om verkliga naturupplevelser. Ofta ska han ut för att se något speciellt djur, en räv, utter eller helt vanliga fåglar som kajor. Och när han kommer ut i skogen träffar han en duktig naturvårdare som ska hjälpa till att hitta det speciella djuret. Sedan åker de bil, båt, skoter eller vandrar med apostlahästarna. Det är ofta helt fel väder, regn eller dimma så chansen att få se djuret är litet.

Ibland så dyker djuret upp men det är på så långt håll att det är bara naturvårdaren som med sitt tränade öga och en kraftig kikare kan se det, och när Martin så filmar i samma riktning så kanske man ser två svarta prickar på andra sidan dalen som visar sig vara öronen på en räv, men lika gärna kunde varit två stenar. Men naturvårdaren lovar, det där är en räv. Eller älg. Eller björn. Eller vilket djur det nu handlar om.

Vid dessa tillfällen när de lyckas filma två öron på långt håll som lika gärna kunde vara två stenar, då blir Martin väldigt lycklig, och beskriver det hela som ett stort äventyr, ett magisk tillfälle. Men många gånger misslyckas det hela och han är tvungen, som enda tekniska hjälpmedel, sätta ut en kamera i närheten av grytet eller idet, som filmar något dygn. Och så lyckas man fånga några sekunder då man ser en svans åka förbi framför kameran.

Martin är fantastisk på att förmedla den spänning det är att vara ute i naturen. Ofta i dåligt väder, och nio av tio gånger när man inte ser något intressant alls, men ständigt denna längtan efter den tionde gången då man plötsligt får se det man önskat. Siluetten av en rovfågel som flyger högt däruppe blir en slags lotterivinst, efter alla dessa otaliga nitlotter.

Martins program handlar om naturen, som den verkligen är. Grå, tråkig, blöt men samtidigt ett ställe där det magiska kan ske. I varje fall på långt håll.

*********

Andra bloggare om , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar också Martin, det enkla och naturliga som han förmedlar. Precis som livet i övrigt, ibland lyckas det men lika ofta inte och när fullträffen kanske, bara kanske kommer då är det stort. Det handlar om att stå ut och vänta, inte förhäva sig, låta spänningen finnas.

Elisabet. sa...

Precis så!
Och så har han "glimten i ögat" och ser så himla trevlig ut!

Ja, jag älskar faktiskt Mitt i naturen!

Sven sa...

Anonym: Ja, precis så!

Elisabet: Ett underbart program!

Bert sa...

Håller med dig.

Och inte heller ser man snabbspolande molnhimlar till stråkmusik heller.