29 oktober 2011

Facebook på Porsön ingen överraskning.

Nu är det klart att Facebook etablerar sig i Luleå med serverhallar som är så stora att ingen vet om det går att jämföra med 12 fotbollsplaner eller 19 hockeyplaner. Det är i och för sig typiskt att storleken jämförs med sportarenor och inte med ett vanligt dagis. Det ryms kanske 14 dagis-baracker i en hall, eller 8 äldreboenden. Bara så att vi får ett grepp hur stort det är, för oss som sällan går på sport men har barnbarn och snart är gamla.

Det här är ingen överraskning för oss Porsöbor. Vi har vetat att vårt hörn av världen är väldigt speciellt, och bara gått och väntat på något stort. Vi Teglunds har till och med haft två konstutställningar och gett ut en bok om Porsön, men det är osäkert om det var det som avgjorde det hela och fick Facebook att komma hit. Vad jag minns pratade ingen besökare på utställningen engelska eller hade snygg kostym.

Nej, det hela är nog Kalle Petersens förtjänst, våran borgmästare. Jag har ju skrivit en hyllning till honom tidigare, som ni kan läsa här. På ett sätt är Facebook en upprättelse för Kalle, sedan han förlorade IKEA. Bucht från Haparanda åkte till Kamprad och blev kompis med honom och IKEA körde förbi Luleå mitt framför våra ögon. Jag förstår att det har varit ett horn i sidan sedan dess, så nu tog Kalle och åkte till Kalifornien istället och kom hem med Facebook. Det var bra gjort. IKEA är inte lika stort, det motsvarar bara 8 dagisbaracker.

Kalle har nu lyckats förära Luleå både ett stort och fint Kulturhus och Facebook. Det skulle ingen socialdemokrat ha kunnat göra! Nu kanske ni hajade till, för Kalle är ju faktiskt ett socialdemokratisk kommunalråd. Ja, men egentligen är han liberal som huvudsakligen samarbetar med det privata näringslivet. Denna dubbla roll har gjort att han kunnat hålla de konservativa ståldemokraterna stången inom partiet, de som ältade kulturhuset i 25 år och aldrig kom till skott förrän Kalle tog över. Om ståldemokraterna hade haft makten nu skulle de säkert ha tackat nej till Facebook eftersom serverhallarna inte är större än ett halvt järnverk.

Om man ska åstadkomma något, så är det en framgångsfaktor att utge sig vara något men i faktiskt handlande bete sig helt annorlunda. Ett bra exempel är Moderaterna som utger sig vara ett arbetarparti, och som håller socialdemokratiska värderingar högt, och genom det kunnat hålla vänstern stången samtidigt som man genomför den högerpolitik som man alltid vela genomföra. Och partiet går bara bättre och bättre liksom Sveriges ekonomi, i varje fall för de besuttna.

Ett annat exempel är Bodens kommun där Moderaterna och Vänsterpartiet ledde en ohelig allians i flera år. Vänsterpartiet kunde hålla kommunisterna stången och Moderaterna hålla tillbaka sin egen högerfalang, samtidigt som Bosse och Olle samarbetade med det privata näringslivet. Boden blomstrade, ekonomin gick bra och befolkningen ökade. Men nu är socialdemokraterna tillbaka och ekonomin är raserad och nedskärningar i vården pågår.

Slutsatsen när det gäller politik är att du aldrig ska vara den du utger dig för att vara, för då åstadkommer du ingenting. Därför har jag stora förhoppningar på Juholt. När han håller sina tal så låter han som en ståldemokrat från 70-talet som fortfarande håller de röda fanorna högt, och folk får tårar i ögonen över den fantastiska palmelika retoriken. Men i verkligheten beter han sig som Torsten Flinck; ingen ordning och struktur och ingen speciell politisk uppfattning. En konstnärsnatur som improviserar sig fram i tillvaron.

Därför tror jag på Juholt. Idag går det inte att stå för något för då finns det risk att man förlorar väljare.

******
andra bloggare om , , ,

26 oktober 2011

Ljusshow på Norrbottens museum!

I måndags kväll var vi och såg ljusshowen som visas mot Norrbottens museums fasad. Väldigt häftigt och mysig stämning. Pågår denna vecka varje kväll från kl 19.00. Gå och se!

24 oktober 2011

Martin, en v e r k l i g hjälte!

Varje kväll är det naturprogram på TV från BBC, Animal planet eller liknade. Och vilka naturprogram sen! Närbilder på vilda lejon och tigrar, som dödar gnuer och zebrar, allt så nära att man ser lejonen i ögonvrån och blodet droppar ur deras munnar. Och vi får åka ner i haven och se fantastiska varelser, fiskar och valar och ibland är vi ovanför ytan och ibland nere på stora djup. Sen åker vi till Grönland och får följa eskimåer som åker hundspann på isen och de gör ett stort hål i isen och släpper ner ett bete för att fånga en val och vi får naturligtvis se allt underifrån istäcket, när den stor valen fastnar på kroken.

Allt sker i fantastiska färger, helt onaturligt vackert som om hela världen vore photoshoppad och förvandlad till en film av Disney. Det är en exceptionell förvanskning av verkligheten och naturprogrammen är på god väg att förändra hela vår syn på naturen. Ingen vill längre gå ut i en vanlig skog, det är enkelt för tråkigt, färglöst och ointressant.

Som tur är finns det en stark motbild på SVT, nämligen Mitt i naturen med Martin Emtenäs. Hans program handlar om verkliga naturupplevelser. Ofta ska han ut för att se något speciellt djur, en räv, utter eller helt vanliga fåglar som kajor. Och när han kommer ut i skogen träffar han en duktig naturvårdare som ska hjälpa till att hitta det speciella djuret. Sedan åker de bil, båt, skoter eller vandrar med apostlahästarna. Det är ofta helt fel väder, regn eller dimma så chansen att få se djuret är litet.

Ibland så dyker djuret upp men det är på så långt håll att det är bara naturvårdaren som med sitt tränade öga och en kraftig kikare kan se det, och när Martin så filmar i samma riktning så kanske man ser två svarta prickar på andra sidan dalen som visar sig vara öronen på en räv, men lika gärna kunde varit två stenar. Men naturvårdaren lovar, det där är en räv. Eller älg. Eller björn. Eller vilket djur det nu handlar om.

Vid dessa tillfällen när de lyckas filma två öron på långt håll som lika gärna kunde vara två stenar, då blir Martin väldigt lycklig, och beskriver det hela som ett stort äventyr, ett magisk tillfälle. Men många gånger misslyckas det hela och han är tvungen, som enda tekniska hjälpmedel, sätta ut en kamera i närheten av grytet eller idet, som filmar något dygn. Och så lyckas man fånga några sekunder då man ser en svans åka förbi framför kameran.

Martin är fantastisk på att förmedla den spänning det är att vara ute i naturen. Ofta i dåligt väder, och nio av tio gånger när man inte ser något intressant alls, men ständigt denna längtan efter den tionde gången då man plötsligt får se det man önskat. Siluetten av en rovfågel som flyger högt däruppe blir en slags lotterivinst, efter alla dessa otaliga nitlotter.

Martins program handlar om naturen, som den verkligen är. Grå, tråkig, blöt men samtidigt ett ställe där det magiska kan ske. I varje fall på långt håll.

*********

Andra bloggare om , ,

19 oktober 2011

Björn Åkerstrand släpper diktsamling!

Min kompis Björn har skrivit dagböcker och dikter sedan han var barn. En period på 90-talet var han tjänstledig för att skriva men det blev inget utgivet den gången. Sedan dess har han samlat sina texter i de otaliga skrivböckerna som han alltid släpat omkring med.

Jag, Björn och Johan har i 15 års tid tillbringat två långhelger per år i min stuga i Ryssbält. Där har vi ätit gott, njutit av naturen och naturligtvis sysslat med kultur i alla former; läsande, måleri, musik och ett intensivt skrivande. Tillsammans startade vi bloggen The Ryssbält tapes 2006 och där skrev vi tillsammans under gemensamt flagg. 2008 så gick vi skilda håll, jag startade den här bloggen och Johan sin egen Nordlig utpost. Björn som publicerade ett antal dikter under dessa år förlorade därigenom ett forum att komma ut med sina texter.

Jag visste att Björns dikter hade väldigt hög kvalitet och att han behövde en lite puff att göra något av dem. Så mina söner Anders och Jonas och deras förlag Teg publishing tog tag i frågan och har sedan samarbetat med honom för att ta fram en bok, en diktsamling.

Och nu är den äntligen klar, en vacker liten bok med det underbara namnet "Rörd över detta orörda vita". Och den har redan blivit uppmärksammad, Åsa Petersen har skrivit en fin krönika om den i NSD och i tisdags skrev Eva Åström en artikel om Björn på kultursidan i Kuriren.


Boken släpps nu på lördag på Bok och Bild, Kulturens hus, där Teg Publishing har ett bokbord. Välkommen dit på lördag kl 11.30 för boksläpp!.

Poesi är en långsam och försiktig konstform, den förhäver sig inte. Många har aldrig sett en poet i arbete, men här får ni chansen. Björn skapar i stugan i Ryssbält, den improviserade jazzen flödar i rummet.

18 oktober 2011

Ta ställning...mot något.


Ser ni den stora blå skylten som hänger där i taket. Det är IOGT-NTO som uppmanar oss att Ta ställning! Det framgår inte vilket område som avses men det går ju att förutsätta att det har något med alkohol att göra, med tanke på vilken förening det är som kostat på den blå skylten. Vi får väl också förutsätta att vi ska ta ställning mot alkohol, med tanke på vilken förening det är som satt upp den blå skylten.

Jag stod ett tag vid ringen där i centralhallen i Stockholm och tittade på alla människor som satt där och väntade på något. Med tanke på vilken lokal som det handlar om så får vi väl förutsätta att det är tåg som folk väntar på. Men någon enstaka kanske väntar på en kamrat, vän eller make. Det vet jag ingenting om.

Klart är att jag såg ingen som stod och tittade på skylten. Förutom jag då, naturligtvis. Jag försökte på alla vis bli inspirerad att ta ställning, men kände inte direkt varken vilja eller beslutsamhet i någon riktning, varken att avstå från alkohol eller att minska min konsumtion. Istället kom jag osökt att tänka på goda viner, öl och barer som Bishop Arms.

Jag funderade en stund om jag skulle kontakta IOGT-NTO och säga att skylten fungerade inte riktigt på mig, trots att jag kanske var den ende som tittade på den. Snarare fick den mig lite mer sugen på ett vinglas i gott sällskap. Kanske skulle jag föreslå en lite mer vågat formulering så att den uppmärksammades lite mer: "Ta ställning mot något!"Eller varför inte:"Ta ställning, nu eller aldrig!"

Men att nämna ordet alkohol, det skulle naturligtvis vara att gå alldeles för långt!

17 oktober 2011

Många ville att Juholt skulle avgå

Tomas Bodström skriver idag i Aftonbladet att han varnat för att det fanns risk att välja Håkan Juholt till partiordförande eftersom han kom från en av två stridande falanger inom partiet. I samband med tillträdet petades samtidigt såväl rutinerade krafter som yngre framtids­löften. Detta väckte ont blod hos många andra socialdemokrater och det fanns vissa som bara väntade på en chans att få ge sig på den nye partiordföranden.
 

När Håkan Juholt nu hudflängs i media är det framför allt socialdemokrater som matar media med uppgifte
r – vissa korrekta, andra direkt felaktiga. Att det är ett förräderi inom det egna partiet som ligger ­bakom en affär gör det mycket värre, skriver Boström. 


Programmet Medierna på P1
intervjuade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i lördags. När reporten väntar på honom råkar han höra ett samtal mellan Helin och en kollega, där de är överens om Juholt "förhoppningvis avgår i dag". Lyssna på Jan Helins slingande svar här. 





Andra bloggare om , ,

14 oktober 2011

Det är Aftonbladet som fuskat!

Det är helt fantastiskt. Aftonbladet sätter igång ett enorm mediadrev mot Juholt och påstår att han fuskat och lurat till sig fullt hyresbidrag trots att han är sammanboende.  Han har brutit mot reglerna och i flera dagar pågår en debatt där anonyma källor påstår att han känt till reglerna i flera år men ändå "ansökt" om fullt bidrag. Juholt gör en pudel, går ut och säger att han gjort fel och att reglerna är "glasklara" därför betalar han tillbaka det han fått för mycket.

Alla tidningar och tv-program hänger på; Expressen, DN, Kuriren. S.k "rakryggade" socialdemokrater går ut och kritiserar hans handlande och vissa kräver hans avgång. Han polisanmäls och en förundersökning sätts igång.

Hela svenska folket vänds mot en man, och svarta rubriker kallar honom fuskare och bedragare.

Och så plötsligt skriver bloggaren Viktor Tullgren på sin blogg att Aftonbladet har byggt hela sitt scope på en lögn. Det finns inga regler kring sammanboende andel av hyreskostnaden. I den blankett som man skall fylla i står det; Min hyra är för närvarande:.... och Juholt har fyllt i det helt sanningsenligt. Dessutom har han bifogat hyreskontraktet där det står att han delar på lägenheten med sin sambo. Riksdagens förvaltning har fått helt riktiga uppgifter och det har inte förekommit något fusk över huvudtaget. Problemet har varit att det inte funnits några klara regler.

Det är i och för sig helt fel att riksdagsmän både har förmåner och höga löner men det är en helt annat sak. Här har en man hängts ut som bedragare och fuskare helt utan grund.

Men det intressanta är att journalister har ett sådant enormt flockbeteende att ingen kollar upp basala fakta utan alla hänger på drevet utan att själva tänka eller reflektera. Var har den "fria" pressen tagit vägen? Och riktigt otrevligt blir det om det är så att Aftonbladet utnyttjats av krafter inom socialdemokratin för att fälla sin ordförande. Det anser Dan Josefsson, som verkar vara den enda journalisten som går sin egen väg och genomskådat kuppförsöket mot Juholt.

Idag har jag förstått den betydelse som en bloggare kan ha. En människa kan med fakta dra undan benen på den stora draken Aftonbladet så att chefredaktören Helin stammar i radio. Han vet att han gjort fel men han erkänner det inte. För han vet att en mediaperson aldrig behöver göra en pudel, de slutar bara att skriva om det och låtsas som ingenting hänt. Ingen annan media kommer att kritisera dem, de är alltid skyddade.

Det är därför gammelmedia kommer att gå i graven. De är inte fria längre. Och rubrikerna i Aftonbladet denna vecka är större och svartare och betydligt värre än i de värsta kommentatorsfälten på nätet; fulla av hat.

*********

Andra bloggare om ,

11 oktober 2011

Bibliotecia

Min son Anders har många järn i elden, som det heter. Nu har han gjort ett radioprogram, Bibliotecia, som sändes i P3 i söndags.

Bibliotecia handlar om ett privatiserat bibliotek, där det är viktigt att kunderna kan "använda" böckerna för olika syften, och naturligtvis betala för det. Det är en härlig drift bl.a med självhjälpsböcker, privatiseringar och oärlig marknadsföring.

För mig påminner programmet om Lasse O Månssons absurda humor från 60-talet.Det är underfundigt och med många bottnar. Här får vi höra om sociala självmord (att gå ur Facebook!) och kvinnan som vill träffa den rätte, som är någon i jaktlaget.

Lyssna här!

4 oktober 2011

Det luktar fabriken

Husum, där jag växte upp domineras av pappersmassafabriken. Den ligger mitt i samhället och i stort sett alla jobbar där. Det är en sulfatfabrik, den sprider alltså den karaktäristiska skitlukten som man också kan känna när man kör förbi t.ex. Piteå. Men på den tiden, 50 år sedan, då fanns ingen som helst rening så lukten var utomordentligt stark. Allt luktade sulfat. Husen, människorna, djuren, källarna, verktygen, lakanen, möblerna, kläderna, ja, allt luktade "fabriken".

Men den lukten kände inte vi som bodde där. Ni vet, ungefär som familjelukter, alla andra känner den men man känner inte sin egen. Visserligen, om man åkte bort ett längre tag på semester eller så, då kanske man kunde känna husumlukten när man återvände, men det fick jag aldrig uppleva. Vi åkte nämligen aldrig på semester.

När min mor tvättade lakanen, så kunde jag känna att det doftade annorlunda, av tvättmedlet. Hette det Via? Sedan hängde hon ut dem för att torka på tvättlinan, och där föll fabriksröken ner på dem igen och de återtog sin trygga doft, husumlukten. Ibland föll också sot så att de blev helt svarta, men det tillhörde ändå undantagen.

Konstigt nog, trots att allt och alla var inpyrda av fabrikslukten, så hade alla familjer ändå sin karaktäristiska egenlukt. Den doft som man känner så fort man kliver in i hallen hos en annan familj. Den finns där alltid, oberoende om det är nystädat eller dammigt. En familjelukt består väl av alla familjemedlemmars kollektiva DNA, och varje familj har sin egen blandning. Det är rätt obehagligt att tänka på att alla som besöker våran familj känner vår speciella familjelukt, men inte vi som bor här.

I och för sig, så är det med mycket. Att man är blind för sitt eget sätt att handla medan alla andra vet hur man beter sig. Det gäller både lukter och personligheter.

Hela min uppväxt var jag tät i näsan. Röken från fabriksskorstenen innehöll inte bara dålig lukt utan också andra kemikalier och gaser. Alla Husumbor var tät i näsan och näsdukstätheten var en av de högsta i landet. Det var som att leva med ständig syrebrist, snoren rann och man var glad om varje fall en näsborre hade ett litet lufthål.

Nu i vuxen ålder kan jag fortfarande förundra mig över att jag kan dra in luft i näsan utan större motstånd, och jag behöver inte inleda varje morgon med en omfattande snytrutin. Jag har överhuvudtaget ingen näsduk i fickan längre.

2 oktober 2011

Se nu hur det blev!


Ett löv som lämnat sin björk och av vinden och regnet tryckts fast vid vårt köksfönster. Det känns som om det vore jag! Som ett offer för regnperioden som vi befunnit oss i över en månad. Och jag är säker på att det är straffet för att vi hade en fin sommar, Luleå vann solligan och vi var stolta över det, somliga skröt om det, utan att ta hänsyn till förhävandets konsekvenser.

Det fanns ingen Noak som i somras byggde en ark på Mjölkuddsberget, och förebådade det som komma skulle. Det borde han ha gjort. Han borde ha stått där och sagt, förhäv Er icke!

Då kanske man hade varit lite mer ödmjuk i somras, och om någon sagt att det är fint väder, så skulle man ha sagt - ja, NU ja, men vänta bara! Vi borde ha följt den typiska norrbottniska attityden som vi odlat i så många hundra år, den pessimistiska. För den är det enda som kan fungera här uppe i denna gudsförgätna plats.

Men nu får vi vad vi tål. Vi kommer alla att tryckas ner i de blötmyrar som nu breder ut sig över hela vårt län. Vattnet kommer att fylla alla djupa diken, och när kylan kommer så fryser det en tjäle som blir djupare än i mannaminne. Och vintern kommer att bli den kallaste på hundra år. Och så vidare.

Jag tror att vi alla har ett personligt väder. Vi rår för vårt väder. Det gäller att sköta sig, inte skryta och tro sig vara någon speciell, för då är det bara att köpa ett bra paraply, och riktiga gummistövlar.

Den där jävla solligan. Varför skulle vi gå och vinna den för! Nästa år måste vi hålla oss lite mer anonyma, lite mer i mitten. Norrbotten ska inte utmärka sig, i varje fall inte när det gäller positiva framgångar.

Nästa sommar får vi be Kallax att fuska med apparaterna. Skriv ner antalet timmar! För det här orkar vi inte med. Jag och lövet på vårt fönster.