måndag, september 19, 2011

Plånboken i centrum

Inom äldreomsorgen så kallas de äldre för kunder. Följaktligen är kommunen en affär som säljer tjänster. Men konstigt nog, ju fler kunderna blir desto sämre går affären!

Ja, tänk vad ett lite ord - kund - kan dölja verkligheten!

Jag förstår varför man bestämde sig för att använda kundbegreppet. Man tänkte sig att inom privata näringslivet är "kunden alltid i centrum", och därför, om man betraktar alla äldre för kunder så blir det både bättre effektivitet och bemötande.

Men det bygger på en missuppfattning. Det är inte kunden som är i centrum inom det privata näringslivet utan det är själva affären, eller snarare, affärsinnehavarens egen plånbok! Det där märker man om man går på en affär som t.ex. Elgiganten. De vill sälja speciella platttv-apparater till mig, som de köpt in i stora mängder, och de är egentligen inte intresserad av vad just jag vill ha. Om det vore så behövdes inte all reklam.

Och om Ingvar Kamprad satte kunderna i centrum skulle han inte undanhålla 100 miljarder från skatt, utan gladeligen betalat den skatt som kunde gå till våra äldre kunder, de som behöver vård och omsorg.

Precis som inom skolan är äldreomsorgen på väg att privatiseras, och kundbegreppet har berett marken. Privatskolorna har naturligtvis börjat med reklam, för att sälja något som vi inte har behov av, precis om Elgiganten. Snart är det äldreomsorgens tur att försöka få fler och fler kunder.

Men ju fler kunder de privata utförarna får, ännu sämre går det för själva affären, det vill säga kommunen. Och det beror på att det är de privata utförarna som ska göra vinsten på hela denna transaktion, inte själva affären, det vill säga kommunen, ej heller kunderna, det vill säga de äldre, ej heller skattebetalarna, det vill säga medborgarna.

Inga kommentarer :