torsdag, augusti 25, 2011

Nazister och rotfyllningar

När jag var mellan tio och sexton år hade jag många hål i tänderna. I vår familj levde vi på mjöl och sockermat och tandborstning var inte särskilt viktigt i en arbetarfamilj på den tiden. På folktandvården jobbade en tandläkare som härstammade från Tyskland, och som kommit till Sverige efter kriget. Vi barn var övertygade om att han hade jobbat med tortyr i koncentrationslägren, men att han lyckades komma undan och fly i sista stund och nu bedrev ungefär samma verksamhet i Husum.

Av någon anledning lagade han inte mindre hål utan bestämde sig alltid för att rotfylla direkt. Han litade tydligen mer på kvicksilvermaterialets motståndskraft än den naturliga emaljen. En av hans specialiteter var att utföra dessa rotfyllningar helt utan bedövningar och mänsklig empati. Det enda ord som han uttalade, förutom små karaktäristiska harklingar, var  "Gaapa" eller "Gaapa stoort", med samma tyska brytning som alla nazister sedan dess haft i allehanda undermåliga krigsfilmer.

Jag kom att tänka på detta barndomsminne i veckan när jag varit i Ryssbält för att spika panel på den nya sovstugan. När man spikar panel står man på en stege, håller fast sig med vänster hand och spikar med hammaren i höger hand. Det är då väldigt praktiskt att sätta några spikar i munnen, istället för att varje gång hämta upp en ny spik från fickan. Men spikarna är galvaniserade och tillsammans med allt kvicksilver som jag har i tänderna uppstår ett slags galvaniskt element i munnen, där saliven fungerar som elektrolyt. Munnen blir helt enkelt ett batteri när jonerna börjar strömma från tänderna till spiken, och den elektriska strömmen, okänt hur många volt, känner jag som en pirrning i gommen. Det är svårt att beskriva känslan av att förvandlas till ett batteri, men jag kan säga att det på nåt sätt liknar den pirrning  som kan uppstå i magtrakten vid plötslig förälskelse eller stark nervositet.

Det är konstigt med livet. Det som hände i ungdomen kommer ofta tillbaka i någon form, om det inte är riktigt sanerat. Kvicksilvret som finns där är stabilt och kommer att följa mig resten av livet, det såg den tyske tandläkaren till. Precis som Kamprad, en annan nazist, som inte heller verkar ha sanerat munnen från sin ungdom utan fortsätter att upprepa att Engdahl var en stor människa. Frågan är om det bara sitter i munnen eller om det fortfarande är hans grundläggande åsikt.

*********

Andra bloggare om

8 kommentarer :

Ingela sa...

Det var en riktigt läskig titel på den här postningen. Inte har du sett filmen "Maratonmannen" med Dustin Hoffman? Jag associerade direkt till den. Min historia när det gäller karies är ungefär densamma som din men här hette tandläkaren Raija och var ne tandläkerska från östra grannlandet som sa "gaaapa!". Numera går jag hos lillebror som är snäll och duktig, men mina dåliga tänder med gamla lagningar som ideligen behöver göras om får jag dras med. Hoppas jag i alla fall, alternativet är ännu värre.

Sven sa...

Ingela: När du säger det kommer jag ihåg scenen från den filmen, en riktigt otäck scen! Förstår att du tänkte på den. Jag tycker nog rubriken som jag hade på twitter var bättre, Om strömmar från det förflutna.
Efter 18 års ålder lyckades jag få bukt med kariesen och har inte haft ett hål i mitt vuxna liv. Och fyllningarna sitter som berget! (Jag ville inte skriva ut tandläkarens namn, det kan ju finnas släktingar som tar illa vid sig) Märkligt att din historia är så identisk, men det är nog många födda på 50-talet som upplevt något liknande.

bettankax sa...

Samma lika här!

Anonym sa...

När Kamprad var nazist vad detta lika vanligt som det är att vara miljöpartist idag. När kommer miljöpartisträfsten?

lifeblog sa...

Ska vi inte alla, som torterades av de tyska tandläkarna, få nån sorts ersättning från staten? (Ha!)
Tack för att du skrev om detta smärtsamma minne. Vår tandläkare hade dessutom sin hustru med - hon släpade hårdhänt ut de skrämda skolbarnen som gömt sig inne på toaletten. Hualigen.

Sven sa...

lifeblog: Haha, ja det behövs en sanningskommission! Jag har fått flera berättelser idag från olika delar av landet, med precis samma erfarenheter: Verkar som om dessa "tyska" tandläkare var väldigt många och att de spred sig över landet under 50- och 60- talen.

baratradgard sa...

Nu blev det rörigt - min kommentar till detta inlägg hamnade på nästa inlägg...

Sven sa...

baraträdgård: Har kommenterat också på förra inlägget.