fredag, augusti 19, 2011

Motgång blir framgång med tiden.

Hur tar man en motgång? Ska man bli upprörd, känna ilska, oro och förtvivlan?  "Jag drabbas då alltid av elände och det är typiskt! just jag! naturligtvis med min otur! "

Motgången får ens självkänsla att krypa ner till nollstrecket samtidigt som man ser alla andra lyckliga människor runt sig, som alltid verkar åka omkring på en räkmacka. Och när humöret är i botten och självförebråelserna står som spön i backen, då blir man naturligtvis en måltavla för nya motgångar och svårigheter. Att tveka och misströsta om sin egen förmåga är som en sockerbit som lockar till sig nya motgångar.

Jag anser att det är bättre att sätta in motgången i ett större sammanhang. Att se den som något som har hänt nu men som under ett längre tidsperspektiv inte ens behöver vara en motgång, utan snarare en framgång. Genom att föra in detta längre tidsperspektiv, behöver man inte bli nedslagen och deprimerad, utan kan istället i lugn och ro invänta händelsens verkliga betydelse.

Idag skulle jag äta lunch med Johan och Björn. Tyvärr blev jag försenad och när jag kom till restaurangen hade de redan betalat i kassan, beställ maten och satt sig vid ett bord. Jag hamnade i en lång kö av matgäster vilket gjorde mig ännu mer försenad. Och jag beställde min mat, dagens, det fanns två rätter att välja på.

När jag satte mig vid bordet visade sig att Björn och Johan hade beställt pasta medan jag tagit fläskytterfilé. Deras mat var inte god, så det fanns en chans att min rätt skulle vara godare. Men eftersom att jag satt mig vid ett bord där två personer redan fått sin mat blev det ett missförstånd i köket. Min mat missades och jag väntade och väntade, ingen kom med min tallrik.

Vi pratade om mina motgångar. Först blir jag försenad, hamnar i en lång kö och sedan får jag inte min mat. Varför drabbas just jag av detta idag, när det dessutom regnat hela dagen? Till slut, tvingades jag gå till kassan och säga till, att jag var bortglömd. Tjejen som jobbade där regerade blixtsnabbt, ordnade fram min tallrik, samtidigt som hon gav igen mina 85 kronor som jag betalat. Hon bjöd på maten pga av missödet!

När jag så smakade på min fläskytterfile´var den underbart god, fräsch och helt enligt den Lchf-modell som jag numera följer. Förseningen till restaurangen, i kön, väntan på maten, ja, allt vändes till sin motsats, en väldigt framgång: en gratis och mycket god lunch!

Ponera att jag drabbats av ilska och frustration över att ha blivit bortglömd och jag med bultande hjärta och rödbrusigt ansikte gått till personalen och med hög röst klagat på dem, vad hade då hänt? Troligtvis hade jag inte fått igen pengarna och maten hade inte smakat gott pga av min överaktiverade magsyra.

För alltid in tidsaspekten i motgången. Det tjänar man på.  De flesta personer med en framgångsrik karriär inom musik, film eller litteratur, har många motgångar och fiaskon som kantat vägen fram fram till det slutliga genombrottet. Det är h u r man tar motgångar och misslyckanden, som avgör om man kan nå framgång inom ett område.



9 kommentarer :

Elisabet. sa...

Det där sista stämmer. Det finns kunder som kommer in i affären - rödbrusiga i ansiktet och med kvittot i högsta hugg - och då FÖRSTÅR MAN.

Fast man inte ska det .., så blir det lätt att man går i försvar.

Kommer dom in med en vänlig attityd och förklarar, garanterar jag nästan att det blir som för dig .)

(Sen är det ju så här .., att ett vänligt svar stillar vrede).

Ja, det var apropå det där sista det.

baratradgard sa...

Som man möter andra blir man bemött - så är det bara...

Sven sa...

Elisabeth: Klokt sagt!

baraträdgård: Visst var Jesus inne på samma linje.....även om man i bland, när det gäller stora orättvisor till exempel då gäller det att ha tillgång till ilskan. Han rensade templet och kastade ut månglarna. Bra gjort!

Hur har det varit i trädgården i sommar? Tillräcklig med sol men kanske för lite regn?

baratradgard sa...

Jo Sven gräsmattan är snygg om man säger så...för här på denna kusten har det inte gjort annat än reeeeegnat!

Ulrika sa...

Jag var hel-impad av din grabb igår!
http://radhusbloggen.blogg.se/2011/august/jag-vill-garna-vara-van-med-jakob-hellman.html

Sven sa...

Ulrika: Ja det var jag också! Har kommenterat hos dig.

baratradgard sa...

Min tandläkare hade ett svenskt namn men hade samma tortyregenskaper som den värste Gestapo. Det måste ha varit nån speciell "metod" de lärde ut på tandläkarhögskolan på den tiden. Alla hans rotfyllningar har vid detta laget kraschat och ersatts av 4000-kronors kronor av nåt vitt material som inte ger batterikänsla...

Sven sa...

baraträdgård. Jag börjar förstå det, att det handlade om en metod som var gängse över hela landet, inte bara från tyska läkare. Överallt finns det personer som har liknande erfarenheter från barndomen, med livslång tandläkarskräck som följd. Märkligt!

Mina lagningar har dock hållit, ingen har gått sönder! Tyskarna kunde sin sak!

Paulina sa...

Min depression blev till det som gav mig en kick till att försöka göra något vettigt med mitt liv.