tisdag, augusti 09, 2011

Om livsnjutare

Läste om Plura i DN, han fyller 60 år och kallas i artikeln för "livsnjutaren". En annan  person som brukar få samma epitet är Steffo Törnqvist.  Det finns vissa gemensamma drag för dessa s.k livsnjutare; de dricker mycket sprit, äter kopiöst och röker gärna cigarrer och cigaretter. Och kanske lite kokain däremellan. Det är människor som låter lustcentrum få fritt spelrum och som inte sätter gränser för sina omedelbara behov. Sedan odlar de en myt om att de är finsmakare; de dricker fin whisky, gärna dyr och ovanlig, de lagar god mat av riktiga råvaror och provar gärna cigarrer av mycket dyra sorter.

Nykterister däremot, och folk som håller sin kropp i form och undviker giftiga ämnen, äter lagomt och går i naturmaterial, de kallas tråkmånsar. De bejakar inte livets goda som livsnjutarna gör, utan betraktas som avvisande, torra och osociala. De är personer som sätter gränser för sina omedelbara kroppsliga behov och möter tillvaron utvilad och nykter.

Man kan fråga sig vilka som egentligen njuter av själva livet. Den som är nykter, har full uppmärksamhet och kan fokusera på alla sina sinnen, eller den som är halvfull, psykiskt frånvarande och mest upptagen av sig själv. Den som har luktsinnen i behåll och kan känna doften av en blomma eller den som har tonsillerna förstörda av femton cigarrillos.

I helgen har det varit Lulekalaset, Luleås stadsfestival. Här har vi ett liknande fenomen, en slags kommunal livsnjutarfest, där vi förväntas dricka massor av öl och äta kopiösa mängder med mat sent på kvällen, ja, mitt i natten kan man sätta i sig en souvaskebab, eller kanske två när man ändå håller på.  Och så lite musik till, men endast som bakgrund till en rejäl fylla.

Lulekalaset är ett uttryck för en önskan om njuta av livet och sommaren, men det till ett högt pris. Efter varje sådan fest är många oroliga för det tilltagande ungdomsfylleriet. Jag förstår inte hur man tänker där. Lulekalaset handlar ju precis om det, att äta och supa. Varför skulle inte ungdomarna då passa på, de som kanske har svårast med att sätta gränser för sig själv och leva livet med måtta.

Tacka vet jag Musikens makt, Luleås nyktra gratisfestival. Där handlar det om Livets goda; samvaron med andra livsnjutare, känna doften från Gultzauddens gräs och luleälvens vatten, och lyssna på Musiken; den kraft som kan hjälpa alla tråkiga människor att bli passionerade, lyftas upp från vardagens rutiner och göromål, och känna att vi verkligen lever, med alla våra sinnen. Den nyktra människan.

******

Andra bloggare om , ,

10 kommentarer :

Elisabet. sa...

Om en kvinna skulle uppföra sig som Plura .., hade hon inte haft många minuter i tv-rutan, den saken är säker.

Ingela sa...

Musikens makt - kände jag inte ens till... Det vore kanske något för mej?

Trästock i Sk-eå är något liknande. Definitivt inte helnyktert men det säljs i alla fall inte alkohol och musiken är någ huvudsaken för de flesta.

Sven sa...

Elisabet: Ja, det är jag också säker på. Men jag har inget emot Plura som artist och människa, det är sättet att beskriva hans livsstil som jag vänder mig emot.

Ingela: Jo, den är den 20 augusti på Gultzaudden. Den är bara en dag i år, var två dagar ifjol. Här är verkligen musiken i centrum, och de har bättre band än Lulekalaset (tycker jag). I år kommer Bob Hund och Kajsa Grytt!

Ulrika sa...

Vad kul att det blir Musikens makt i år också! Tycker en inbiten nykterist.

Anonym sa...

dessa teglunds.. ni har koll: ) fina ord om MM .

baratradgard sa...

Intressant tolkning av livsnjutaren - huvet på spiken igen för visst är det precis så! Som om man bara kunde njuta av livet i drogat tillstånd.

Bert sa...

Jag blir plötsligt lite personlighetskluven. Här får man insikter om att man inte har insikt.

Var hör jag hemma?

Jag som äter och lagar god mat av riktiga råvaror, dricker både vin och whisky av god kvalitet.

Jag ägnar stor tid av att njuta natur, frisk luft, rör på mig, och går definitivt i naturmaterial, när det inte behövs annat.

Definiera mig, Sven. Eller är jag bara en medelmåtta?

Anonym sa...

Bert! Man kan vara som man är, men Svens reflektioner är tänkvärda.

Bert sa...

Anonym: Jag brukar inte bemöta anonyma inlägg, men nu gör jag det.

Ironi är också tänkvärt.

I likhet med Sven har jag inget emot varken Plura eller Steffo eftersom jag inte känner dem särskilt väl, då jag inte så gärna tittar på blaha-kanalerna på TV. Därför gillar jag heller inte glorifieringen av dessa personer, lika lite som jag gillar Ernst.

Inte heller har jag för vana att besöka Luleå-kalas och liknande. Det händer, men jag blir oftast less och ledsen över det jag ser.

Däremot umgås jag gärna över en god måltid och ett glas eller två av gott vin (oavsett prisklass).

Jag tycker att Svens inlägg är bra.

Sven sa...

Alla: När jag skriver så här handlar det om att lyfta en företeelse, inte att peka ut hur man bör eller ska vara. Jag är ju själv ingen nykterist och tillhör själv den grupp jag kritiserar. Och jag är heller ingen frikyrkopastor som tillhör den goda sorten och som pekar ut de förtappade människorna. Men mitt syfte är nog det som Bert gör här, börjar reflektera över sig själv. Och kanske hur vi tillsammans, kommunalt, borde stödja de nyktra krafterna betydligt mer än alkoholdimmorna i öltälten.