29 augusti 2011

Händelser i hemmet

Jag hade en gång en fru. Men så skaffade hon en Iphone och sedan dess är vi särbo fast vi fortfarande lever ihop i samma hus. Hon står på olika ställen i huset med telefonen, ibland här, ibland där, med sitt pekfinger tryckande på skärmen. Hon har vita sladdar i öronen, ser lite ut som ett fornordisk gudinna med tentakler hängande från huvudet, och ibland skrattar hon omotiverat. Vad är det frågan om, brukar jag tänka men jag säger ingenting.

Ibland vaknar jag mitt i natten av att det lyser i sovrummet ett konstigt sken, och jag kan först bli rädd och tänka att en kulblixt har tagit sig in genom det öppna fönstret och nu svävar över oss och snart kommer att utplåna resterna av vår familj, innan jag kommer till sans och ser att min fru ligger i sängen och ser på svtplay. Ett naturprogram om elefanter som går omkring på savannen och bilden har högre upplösningen än vår tjocktv i vardagsrummet. Ibland är det tigrar och lejon, ibland undervattensfilmer med exotiska fiskar i rött och orange. Jag vänder mig om i sängen, blundar och somnar om.

De senaste dagarna har hon spelat ett spel med sönerna, det heter något på F men är egentligen alfapet. Hon lägger ett ord och så kanske Anders lägger ett ord i Göteborg, Jonas ett i Stockholm och Lars ett här hemma i Luleå. En kväll låg Lars på soffan och lade ord och så ropade han till henne, hon med Iphonen, som satt i köket: din tur!

När vi åkte bil från stugan i söndags så var det hon som körde. Det är ju hennes bil så det är naturligt. Innan vi for iväg så kopplade hon in de vita kablarna och la telefonen i det fack som finns mellan stolarna. Strax före Töre, på efyran, så plingade det i telefonen. Det var inte någon som ringde, kanske en påminnelse eller så var det någon som lade ett ord i Göteborg, Stockholm eller i Luleå. Och så tog hon upp telefonen för att titta på skärmen och bilen vinglade till och jag var tvungen att säga till, att jag trodde att det kunde vara bra att vila sig från phonen i varje fall under bilkörning. Tydligen var det ett larm av något slag, en påminnelse. Vad den påminde om frågade jag aldrig.

Idag läste jag om iphone-rynkan i Aftonbladet. Sedan någon gång i vintras har antalet människor som har ganska grova linjer mellan ögonen ökat dramatiskt. När man tittar på något litet så veckar de flesta området mellan ögonen och sitter man fyra fem timmar per dag så blir det lätt en kronisk rynka. Men det finns hjälp att få, man kan till exempel försöka att tänka på att hålla pannan så slät som möjligt. Men då kanske det blir svårt att koncentrera sig på elefanterna.

Nu när jag skrivit det här så vet alla att jag egentligen är avundsjuk. Jag har ingen iphone och kan inte se tv på nätterna, spela alfapet med sönerna eller lyssna på sommarens alla sommar på podradio. Lars brukar fråga, när jag också ska skaffa en. Och jag vet inte vad jag ska svara, helst skulle jag säga i morgon men jag kan ju inte erkänna det, bara så där rakt av. Men tack vare Aftonbladet har jag nu fått ett nytt svepskäl - jag måste tänka på mitt utseende, vem vill ha en rynka mellan ögonen!


14 kommentarer:

Guy sa...

:-)

Bert sa...

Köp inte en ajjfååån!

Köp en android istället. Samsung Galaxy SII GTI med överliggande kamax... nävisst'nä.

Samsung Galaxy SII. Världens bästa.
Å'du. Skärmen är större än frugans. Man förblir rynkfri. Och så hörs man, när man talar i den.

baratradgard sa...

Nämen guuuud nu inser jag hur min sambo har det...han har en liten lur som han bara ringer med och jag har en iphone med spel, internet, mail, appar och..tja...full sysselsättning.

Elisabet. sa...

Igår sa min äldsta dotter - när vi telefonsurrade på vanligt vis - "mamma, du måste skaffa dig en I-phone, guuuuud, det är så kul .., och nu spelar jag Alfapet med ...!"

När vi var i Sälen inför stafettvasan, satt fem stycken ur sällskapet och stirrade in i var sin I-phone .., jag kände mig väldigt gammalmodig ,-))

Ulrika sa...

Nä, de där otygen kommer att bli den sociala samlevnadens död. Och då menar jag det sociala livet i verkliga livet. Förut fanns det en ganska hipp förkortning för det: IRL. In Real Life. Fast den (förkortningen) är väl också helt ute nu. Enda fördelen är att man kanske slipper lite strålning när man slutar prata så mycket i mobilen och bara trycker på knapparna. Fast jag har ändå inte råd...

Ulla sa...

När man väl skaffat sin IPhone så är man fast.....och förstår inte hur man klarade sig innan man hade den. Alla apparna som lockar pockar, Storytel, Mindfullness, Gårdsbutiker, Spotify, Facebook.....osv osv. Och rynkan den är där den är.

Monica sa...

Insiktsfullt och mycket intressant om hur det tekniska livet tar över i en levande parrelation:-), gränserna suddas ut mellan arbetsliv och hemmaliv, det blir ingen skillnad alls om vi sitter där med datorer och fånar lika uppkopplade som om vi vore verkställande presidenter som väntar på att trycka på "kappen". Rynkans betydelse är inte liten i sammanhanget;-)

lifeblog sa...

Tack för dina härliga kåserier!
Nu då det "inget är på TV" läser vi dem med stor behållning!

Sven sa...

Alla: Tack för alla kommentarer, det är svårt att svara på alla. Jag tror att Bert har rätt, Galaxy är säkert bättre än Iphone och kanske ger en mindre rynka. Men den är tyvärr inte lika hip.

Och hip vill man ju vara. Och tillhöra gänget. Inte sitta utanför och titta på när alla andra har så jävla roligt.

Bert sa...

å'hå Sven! Du skulle bara veta vilka skaror man samlar kring sig när man halar upp sin Galaxy.

- Va!?? Har du en så'n? Vad har du fått betala för den?
- Det är ingen idé jag berättar det, för du har ändå inte råd, och smak att ha en sådan, säger jag.

Det är skithippt att vara ohipp!

Sven sa...

Bert: :)

Teg sa...

Och jag antar att du såg Babel, om hon som hade fått hela sin familj att leva nedkopplat. Tänk en sån grej ändå.

Jag är gravt internet och mobilberoende. Det är nästan fysiskt ibland. Men eftersom jag spenderar så mycket tid med småbarn så unnar jag mig detta beroende, det hjälper mig att bota en viss form av klaustrofobi som annars uppstår framför bollibompa kl 7 en lördagmorgon. Bland fysiska beroenden så klassar jag medieflöde och kommunikation med omvärlden som ett av de sundare. Åtminstone känns det så kl 7 på lördagmorgon. Och jag kan lyssna på streamad radioföljetong när jag gungar siri till sömns mitt i natten. Det är fördelarna, nackdelarna är nog att man blir helt förstörd i huvudet på sikt.

När jag verkligen måste skriva då brukar jag använda mig av programmet Freedom, där man ställer in en tid av frihet (ex 4 timmar) och då kopplas internet ut på datorn. Dock är ju Iphonen fortfarande uppkopplad, så jag vet inte hur jag ska göra.

Hjälp mig Bullen!

PS- Som vanligt är det inte killen bakom namnet som skrivit inlägget. DS

Ulrika sa...

Haha!! Å vad jag skrattat. Jag känner igen mig. I din fru.... ;-)

Fast jag är inte riktigt lika fast. Än. :)

IRL finns högst påtagligt hos mig. Världens bästa Verkliga Liv.

Men ajfååånen vill jag inte vara utan! :-D

PS) WordFeud är kuuul! =)

Sven sa...

Teg: Jo, jag såg inslaget på Babel, men jag vet inte vad hon kom fram till, var det bra eller dåligt att stänga av internet? Jag håller med dig att fördelarna överväger. När du var liten så hade jag också svårt med den enorma rastlösheten när du t.ex lekte i en sandlåda och jag var tvungen att sitta där och se på i fler timmar varje dag. Det fanns ju varken musik eller radio som jag kunde höra på i lurar. Det var då jag började teckna, hade alltid blocket till hans och ritade av det jag hade framför mig. Det var räddningen.
Jag har ingen förståelse för de som inte vill vara uppkopplade jämt, som säger att det är stressande att det plingar i telefonen. Stress för mig idag, där är när nätet ligger nere.
Råd till signaturen Teg: Allt det du beskriver är helt normalt i din ålder. Det finns ingen anledning till oro.

Ulrika: Har du Iphone också? Lycko dig!