20 juni 2011

Om den tränande människan

En gång i tiden levde vi i Kalahari, som samlare och jägare. Vi var nomader och levde på det som vi samlade in under dagen, eller de djur som vi kunde fånga och äta upp. Så levde vi i miljoner år och man kan säga, efter att ha läst Lasse Berg, att det är vårt mänskliga grundtillstånd. Det är relativt nyligen i mänsklighetens historia som vi blivit bofasta i och med jordbrukets intåg, och det skedde för mindre än 10 000 år sedan. Det är väl troligt att vår kropp fortfarande är genetiskt konstruerad för att leva på savannen.

Dessa urmänniskor var otroligt smala och lätta i kroppen, de kunde springa långa sträckor och de hade inget överskottsfett. Först i och med jordbruket med dess spannmål och överskott på mat började vårt BMI att stiga i höjden. Och nu behövde man också, för första gången i historien, starka muskler. Om ni ser en jordbrukare så har de grova armar, kraftiga kroppar och de kan lyfta tunga stenar, hålla fast en häst och gräva långa diken genom otillgängliga marker. Och bära timmerstockar på axeln för att timra stora hus. Det var först  i och med jordbruket som man behövde muskler, det var helt onödigt så länge vi åt det som fanns på marken eller växte i träden.

Nu när de flesta av oss slipper vara jordbrukare, och aldrig behöver lyfta något tungt, då plötslig ska alla träna sina muskler. Nu är det olika träningsföretag som påstår att om man vill bli smal och smärt, räcker det inte att bara äta rätt, utan man måste också träna musklerna. De påstår att om man får större muskler då förbrukar de mycket energi och sedan går man ner i vikt. Jag har aldrig förstått hur det där går ihop. Om man får större muskler så blir man väl egentligen tyngre. Paradoxalt nog. Men därför har företagen tagit fram en speciell våg som inte mäter hur mycket man väger utan fettmängden i kroppen. Så man kan bli tyngre och tyngre men man håller ändå på att gå ner i vikt. Smart affärsidé.

När så folk har tränat i gymmen och fått större muskler, och blivit ännu tyngre så rekommenderas alla att springa, antingen ute på asfalten eller på speciella band. Och det kan ju kännas naturligt eftersom även stenåldersmänniskan kunde springa långa sträckor i samband med jakt. Men på den tiden var en människas kropp smal och tunn, utan stora muskler och bestod nästan bara av senor.  Om vi skulle se en sådan människa idag skulle vi genast ringa efter en anorexisköterska. Numera är i stort sett alla människor över 18 år för tunga för att springa.

Trots att vi genom felaktig kost och träning av muskler på gym har blivit alltför tunga för att springa, så springer folk ändå för att de tror att de är bra motion. Och det går nästan inte att hitta en löpare utan ont i ett knä, fot eller höft. I princip alla får skador förr eller senare.

Ingen borde springa och ingen borde träna musklerna på gym. Men ändå, allt fler lägger ner tusentals kronor varje år på de dyra gymkorten, hur kan det komma sig? Jo, det beror på skuldkänslorna. När en överviktig människa tränat en period och varit "duktig" känns det efter ett tag lite jobbigt. Det ger ju faktiskt nästan inget resultat eftersom det inte går att gå ner i vikt genom att träna musklerna eller att springa, som gymföretagen påstår. Man tappar energin ett tag och uteblir från träningslokalen några veckor, och under tiden känner man sig "dålig" som fuskar med den "nödvändiga" träningen. De flesta som tränar på gym för en ojämn kamp mellan skönhetsideal, bilringar på magen och dåligt samvete.

Den starka skuldkänslan, "jag borde ha varit och tränat igår" skapar en otroligt bra grogrund för företagens marknadsföring. Många är beredda att betala väldigt mycket för ett träningskort; det är ok för den som syndat att det svider i plånboken. Att det är dyrt känns nästan skönt. Som om det vore ett sätt att förhindra att man i fortsättningen också slarvar och uteblir. Vilket man naturligtvis kommer att göra. I den evinnerliga kedjan; missnöje med kroppen - träning - man blir tyngre och får ont i knäna - man smiter från träningen - skuldkänsla - tröstätande - missnöje med kroppen- inköp av nytt årskort för fyra tusen kronor.

7 kommentarer:

baratradgard sa...

Precis exakt så är det!

Förutom att en större muskelmassa faktiskt gör att du förbrukar lite mera energi även i viloläge...Men förbruka energi i viloläge var ju inget Kalahari-människan strävade efter precis. Då gällde det att spara energi så man orkade springa när det verkligen behövdes.

Undrar vad man hade skuldkänslor för på den tiden? När inte mat och träning var nåt man ägnade sig åt för mycket respektive för lite...

Sven sa...

baraträdgård: Tydligen var Jante-lagen viktig i Kalahari. Man försökte hel tiden förminska sin egen insats och inte hävda sig själv..... allt för gruppens skull. Så jag tror man skämdes om man gjort något riktigt bra, till exempel lyckades fälla ett stort djur. De hade en slags antiskryt stil, som man kan känna igen på landsbygden i Sverige. "Nä, inte var det så märkvärdigt"

Ingela sa...

Du är rent avslöjande klarsynt ibland Sven.

Lasse Berg är fantastisk att läsa och ännu mer att lyssna på.

Sven sa...

Ingela: Ja, Lasse Berg, han är fantastisk att lyssna på. Han verkar vara en sån positiv och glad människa! Och böckerna, mäktiga!

Elisabet. sa...

Hur intressant som helst var nu detta att läsa!!

Elisabet. sa...

Ps. Men man kan ju undra .., om man sitter i soffan och tittar på tv och inte rör sig alls ..., så är det väl ändå bättre att springa på ett rullband och få ont i knäna .-)

Det får man ju ändå. Ds.

Sven sa...

Elisabet: J, det är det säkert. Men det är ännu bättre att bara promenera omkring planlöst i omgivningarna......