2 april 2011

I nära relationer

Vi pratar om kärleken i nära relationer. Inte om kärleken till alla; människokärleken eller kärleken till nästan.

Vi pratar om kärleken till kvinnan som vi lever med. Hur ska man undvika konkurrensen mellan de två viljorna som ska sammanjämkas till det gemensamma beslutet. Från det stora beslutet, köpet av huset eller stugan, till det lilla i vardagen, vem ska ta disken. Och vi är bundna till de platser där vi har våra rötter och vi vill ständigt återvända till orten där vi växte upp, och två rotsystem placerade på miltals avstånd ifrån varandra har svårt att växa ihop till ett gemensamt lövverk. Och vi bär i våra familjer en splittring mellan dina och mina, mellan våra erfarenheten och de egoistiska önskningarna. Du vill resa söderut och jag vill resa norrut.

Kärlek är en önskan att göra allt för en annan människas andliga utveckling. Jag tycker det är en bra definition. Den utesluter så många missuppfattningar som vi ständigt omger oss av. Att vi blandar ihop kärlek med bindningen, och förväntan om att någon annan ska finnas till för vår egen skull. Med en sådan definition finns inte försakelse, bara glädjen över att ge stödet, omsorgen, och den välvilliga tolkningen. Där finns inte kravet på ständig närvaro, istället givmildhet och tillräckligt personligt utrymme. Och där finns glädjen över den andres framgångar som om de vore mina egna.

Därför är det nog inte så att förälskelse övergår i kärlek. Efter förälskelsen glider man isär igen och upptäcker den andres brister och tillkortakommanden. En lång period tar vid, man kanske kunde kalla den för ekvivaleringsperioden, då vi försöker utplåna skillnaderna mellan mig och dig, i ett tafatt försöka att hålla kvar förälskelsens psykiska sammansmältning. Till slut inser man att det kommer inte att gå, och man tvingas in i en acceptans av den andres sätt att vara, bete sig, tycka och vilja. Det är första steget till en framväxande kärlek.

******

4 kommentarer:

Anonym sa...

Så rätt du träffade återigen, håller helt med dig.

Sven sa...

Anonym: Ändå svårt att skriva om det här ämnet. Men kul att du håller med.

Ingela sa...

Att blanda ihop kärlek med bindning är en av de största orsakerna till havererade äktenskap, det tror jag i alla fall. Särskilt om man inte har samma bild av hur det ska vara.

Ulrika sa...

Du tänker på Indienresan va?