4 februari 2011

Om vardagen

Ibland så snurrar tankarna i huvudet. Om någon givit mig en nedsättande kommentar och jag, som vanligt, inte hunnit försvara mig, och därför går hem med en liten tagg i sidan, då fylls mitt huvud av grämelse över det som hänt. Att jag inte sa ifrån!....och så kommer jag på en massa argument som jag borde ha sagt men inte sa.

Men ingenting av allt detta tänkande förbättrar situationen. Det som har hänt har hänt och går inte att få ogjort. Men ändå så fortsätter det mala på, som om det fanns en inre röst som tagit över och på alla sätt håller mig kvar i den negativa känslan som uppstod på grund av den nedsättande kommentaren.

Vanligtvis fyller vardagen ständigt på vårt tänkande med nya oförrätter; nedsättande kommentarer, kritik, oförskämdheter, konkurrens, elaka blickar, ilska osv. Allt samlas i en malström som sänker vårt medvetande om omgivningen och gör oss inåtvända och självupptagna.

Men även det positiva fastnar. Om vi gjort en väldigt bra grej och fått beröm så är det lätt att ständigt tänka på hur roligt det var och vi tänker på berömmet, och fantiserar om att vi kommer att göra stor succé och så dagdrömmer vi om den fantastiska framtiden som nu ligger framför oss.

Och sen går vi omkring och tänker och missar det som finns mitt framför oss. Vi ser inte de vackra träden, snödrivorna, hyreshusen, skyltarna, hundarna, bilarna eller de andra som promenerar. Vi går i vår egen värld och lyssnar bara på den inre rösten.

Snart slutar vi uppleva. Vi lever bara i huvudet och vi förlorar kontakten med livets sinnliga sida. Vi går promenaden till affären och vi ser inget nytt, det är en autopilot som styr oss, precis som när vi sätter oss i bilen och kör ända fram utan att vi veta vilken väg vi tog.

Det är därför vi reser till nya länder hela tiden. När vi ser det nya stället återfår vi förmågan att uppleva, det är spännande att se nya miljöer och äntligen tar de fem sinnena över från tankeströmmen. Att resa är att få kontakt med kroppen igen.

Ett annat sätt, lite billigare och något som man kan göra oftare är att supa sig full. I varje fall i början av berusningen så slutar man tänka och börjar uppleva igen, känner den egna kroppen och kanske till och med börjar sukta efter andras kroppar. Och dagen efter är ju perfekt, illamående och bakfull lever man ju bara med en tanke i huvudet: aldrig mer! Många kombinerar resande med supande, det får så att säga, dubbel effekt.

Men det bästa sättet att slippa ifrån vardagens grå ritualer och känsla av missmod är nog att slötitta på tv. Teven sänker medvetandegraden en aning och vi slutar helt enkelt att tänka. Särskilt när vi är stressade och huvudet snurrar med tankar om allt vi måste göra, kan teven ge en fantastisk lindring. Vi blir passiva konsumenter. Och det är väldigt svårt att stänga av.

Teven har nog lika stor betydelse som alkoholen för att vi ska orka med vardagslivet. I varje fall så länge vi inte lyckas få kontakt med det genuina hos oss själva och kan uppleva varje morgon som vi fäller upp persiennerna, precis som det egentligen är: ett av livets största under.

8 kommentarer:

Elisabet. sa...

Du är u n d e r b a r i ditt fenomenalt filuriga sätt att se på tillvaron!

Sven sa...

Elisabet: En fin kommentar att vakna upp till så här på lördagsmorgonen!

Monstruösa Margit sa...

Jag har säkert sagt det förut, men jag är så glad att du bloggar och delar med dig av dina tankar. Det är så många gånger som du har påmint om sådant som jag behöver bli påmind om just då. Stärkande och inspirerande. Tack och önskar dig en fortsatt trevlig helg! :)

Anonym sa...

även min bästa gren, att älta oförätt, men det har en bearbetande effekt,att närma sig sanningens minut,gnuttan av sanning,ev acceptans för att kunna släppa och skratta åt eländet.
c.

Anonym sa...

Till stor del är TV opium för folket, tycker jag.
Mvh Anonyma Snorre

Sven sa...

Monstruösa Margit: Tack detsamma! Ha en trevlig (tv-)helg :-)

Anonym: Bäst är nog att släppa allt direkt, utan ältande, men det är nog också svårast.

Anonym: Det var ett gammalt klassiskt uttryck! Nästan helt bortglömt nuförtiden.

Monstruösa Margit sa...

Tänker med jämna mellanrum att man borde slänga ut teven. För någon vecka sedan kom vi på idén att istället "sudda ut" alla kanaler förutom ettan, tvåan, kunskapskanalen och (för att avvänjningen inte ska bli för abrupt) även fyran. Ett zappa genom utbudet går väldigt snabbt och det blir lite mer att jag ser utvalda program istället för det "minst smärtsamma" :)

Ulrika sa...

Nu när jag läser det här minns jag plötsligt att jag sprang ihop med någon på väg hem från affären häromdagen. Hmm. Vem var det nu igen. Jo! En granne!