11 februari 2011

Om de ovanliga

Jag har haft en diskussion på Facebook med Mats Hillblom om serien Dansbanan i Täfteå. Frågan är om det är ok att driva med original och udda personer, som dom gör i programmet. Jag som f.d Husumbo kan inte ge ett bra svar. Istället publicerar jag en repris på en text som jag skrev som ett inlägg i bloggen Ryssbält tapes.

Husum, en klassisk bruksort vid Ångermanlandskusten, med en stor och mäktig massa-och pappersfabrik. Där växte jag upp på 50- och 60 talen.

Det var så att nästan alla män jobbade i fabriken medan kvinnorna var hemmafruar eller hade deltidsarbete på en affär eller på posten. Organisationen i fabriken var den klassiskt hierarkiska och präglade hela samhället. Högts upp disponenten och sedan i en fallande skala; ingenjörerna, basarna, skiftarbetarna, dagtiderna och diversearbetarna.

Disponentvillan låg högst upp på berget, ingenjörsvillorna nedanför på sluttningen och sedan längst ner egnahemsområdena för arbetarna. Och så Gränna närmast fabriken, arbetarbostäder för dom som hyrde. Det var som om till och med topografin var anpassad efter den uppgjorda klassordningen.

Vid födseln så placerades man in i den klassmässiga hierarkin beroende på föräldrarnas ställning. Och där skulle man helst befinna sig resten av livet.

Men många otrivdes i sina förutbestämda roller.
De hade tankar om ett annat liv och kanske t.o.m. en önskan om att flytta ifrån Husum.Och genom Hermodskurser och folhögskolor kunde några ta sig ur sin fabriksarbetarroll och bryta det sociala arvet. Men det var under stora våndor och med stort motstånd från alla andra. Mina föräldrar var inte så glada när min äldre bror bestämde sig för att börja läsa på folkhögskolan Hampnäs.

I Husum fanns en utbredd längtan att bli fri och ta sig utanför de fasta ramarna. Jag tror att det var därför det fanns en slags barnslig förtjusning över de udda människorna; originalen och byfånarna. Original som vägrar att inordna sig är egentligen de enda fria människorna. De är precis som de är, oavsett om deras beteende upplevs som udda eller inte. Husumborna älskar sina original och de roliga historierna om dem berättas om och om igen. De är allas stora idoler!

Originalen vägrar ju helt enkelt att underordna sig disponenten, ingenjörerna och basarna och de gör bara precis som dom själva vill. Inte så konstigt att Eilert Pilarm kom från Husum och sedan blev hyllad över hela landet!

Men när alla älskar dem för deras underliga beteenden, sina talfel och roliga uttal, bristande intellekt och sociala oförmåga, då fastnar också de ovanliga människorna i samma bindande nät. De får krav på sig att alltid vara avvikande. Kom inte här och bli normal, försök inte bryta föreställningen!

För vi behöver våra clowner att skratta åt. Men det är alltid åt oss själva som vi skrattar.Vi skrattar åt vår egen längtan att våga vara precis som vi är och inte som andra vill att vi skall vara. Vi vill gärna slippa våra förutbestämda roller.

De roller som vi blev tilldelade när vi föddes av föräldrar, som bodde i arbetarkvarteren och som gav oss våra namn.

*****

Andra bloggare om

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det känns lite tveksamt för mig att "driva" med orginal och udda personer och samtidigt är det naturligt att de finns. Men ingen "driver" med oss så kallade vanliga, är vi för många och kan gå till uppror. Egypten!

Elisabet. sa...

Men e g e n t l i g e n ..., tycker jag inte att man DREV med dem i programmet. Det var ju lite annorlunda personer bara och såna behövs det fler av i vårt samhälle.

Och till skillnad mot Anonym, så nog tycker jag att det drivs friskt även med oss s.k. "normala".

Det tog minsann innan det blev uppror i Egypten.

Sven sa...

Elisabet: Det tycker jag var bra sagt!
Per Johansson, han med Hudikteatern, han brukar kalla oss vanliga för "normalstörda". Det tycker jag är ett bra ord, som säger mycket.

Monica sa...

Uppfattade inte heller som de drev med personerna, jag såg en hel del ömhet i alltihop men vet ju inte utvecklingen i följande program, kan ju bli lite för nära eller närgånget, kanske. Människorna som medverkar ger ändå intryck att "va med". Intressant det du skriver är det i vilket fall.