torsdag, februari 17, 2011

Kylan

Jag går av från bussen på Smedjan och följer Storgatan på väg till jobbet. Det är 32 grader kallt och den stränga kylan har legat över oss minst en vecka.

När jag möter människorna på gatan så ser jag något nytt i deras ögon. Det finns en förvånansvärd öppenhet mot mig och det känns inte längre som vi är främlingar för varandra. När som helst verkar någon kunna tilltala mig och vid varje möte ligger jag på gränsen till en hälsningsfras, trots att vi aldrig träffats förr.

Äntligen har vi Lulebor fått något gemensamt, ett yttre hot mot hela vår existens: kylan. Den kan döda oss vid minsta misstag; om bilen stannar på en enslig väg eller vi vrickar foten på en promenad på kvällen kan allt sluta med att vi fryser ihjäl i en snödriva, hjälplöst förlorade i den obarmhärtiga naturens grepp. Därför blir vi plötsligt varse vårt beroende av medmänniskorna, att vi i en svår situation kan behöva en hjälpande hand. Det skapar en ödmjukhet hos oss alla där egoism och självupptagenheten får ge vika för en mer solidariska sida. Vi signalerar till varandra på Storgatan: om du hamnar i knipa så hjälper jag dig, och om jag håller på att frysa ihjäl så tar du mig in i värmen.

Vi upplever kylans påtaglighet, i våra ansikten och kroppar och i varje andetag när vi fyller lungorna med den kalla luften. Och samtidigt som det påminner om vår mänskliga skörhet och kroppens dödlighet, skapar den en större närhet till själva livet. Vi kommer närmare det ursprungliga tillstånd då vi för varje dag fick kämpa för överlevnaden.

Jag är säker på att om denna kyla fick fortsätta en månad till, skulle den tvinga hela samhället att lämna det individualistiska tänkandet. Vi skulle igen börja bygga ett samhälle som bygger på samarbete och solidaritet. Ingen skulle längre lämnas ute i kylan.

*******

Andra bloggare om ,

10 kommentarer :

Bert sa...

Jag hinner också uppleva lite av det där på min korta promenad hemifrån och till jobbet, trots att det bara tar 2min 27sek från dörr till dörr.

Det är lite av samma känsla som när man möter någon på vandringsleden i den mer okända delen av Padjelanta.

Ingela sa...

Och kylan i Lule, den är ingen lek.

baratradgard sa...

Varje morgon innan jag stiger upp kollar jag vädret på min iphone. Har några förinställda orter - Trelleborg där jag bor (just nu -2), Göteborg där sonen bor (-4), Marbella där svägerskan bor (+14), Agadir där vi nyss var på semester men den orten kan jag ju ta bort nu (+14) - och så Luleå då (-24) för det ligger så ofantligt långt norrut och där är alltid så himla mycket kallare och kylan hos mig blir liksom inget att klaga på då.

Kämpa på däruppe!

Elisabet. sa...

Vid tandläkarbesöket i Helsinborg i måndags, tänkte jag att "detta är arktisk kyla!" Havet bara någon meter bort och vinden från Danmark = fingrar stela som pinnar!

Men det är klart, - 30 och uppåt, det är iskallt.

Inte undra på att man måste ha bra bilar norröver.

Anonym sa...

Till tröst i kylan
http://www.wunderground.com/global/stations/24688.html

Sven sa...

Bert: Kul att de sett samma sak. Även om du inte hinner frysa ihjäl på så kort promenad.

Ingela: Nä, särskilt när det blåser också.....

baraträdgård: Men vi kämpar inte....vi njuter av medmänskligheten....:)

Elisabet: Ja, och bra kläder. Det var en intervju ikväll med en man som bor i Naimakka, där det varit -42 grader. Han sa att man måste ha skoterkläder på sig. Men tyckte inte -42 var så mycket....det hade varit -49.

Anonym: Där står vi oss slätt! -55 grader i Ryssland. Men är det verkligen en demokrati....?

Anonym sa...

Ryssland är ingen demokrati - än.
De kallhamrade ledarna sliter åt ett annat håll.

Sven sa...

Anonym: Ja, ledarna har nog fjärrvärme...som folket saknar.

Anonym sa...

Hej
Kyaln ja, men "solstormar" oroar mej mer. Vårt samhälle är bräckligt inför detta fenomen så händer det värsta får vi nog lära oss leva med mörker och kyla.
Ha en fortsatt trevlig dag, går nu ut i "solen" och njuter tillsammans med min fyrbente vän Linus som inte oroar sig för kyla och solstormar
Lelleprinter

Ulrika sa...

Just "att frysa ihjäl" hade jag faktiskt inte kommit på att oroa mig för tidigare, trots att jag är oroligt lagd. Däremot har maken sagt åt mig att jag kan förfrysa kinderna om jag inte ser upp. Allt ska man tänka på...