söndag, januari 23, 2011

Rapport från skuggsidan

Jag bor jag på Porsösundet och det ligger på skuggsidan av Berget. Särskilt nu när solen ligger lågt så blir det uppenbart att solstrålarna stannar på bergetbornas husfasader, även om vi kan se ljuset om vi lyfter våra huvuden och tittar på de höga granarnas toppar. Vi på sundet vandrar i skuggans dal så här mitt i vintern.

Nu är det söndag och ikväll visas andra avsnittet av Solsidan, som inte handlar om folk som lever i skuggan direkt, utan i Saltsjöbaden i Stockholm. Om man ser det programmet får man se en glimt av moderaternas Sverige. Det skriver Uje Brandelius i ett inlägg i Aftonbladet och kallar Mickan och Fredde för de nya moderaterna: 2,5 miljoner människor såg säsongspremiären av ”Solsidan" förra söndagen. Det är fler än vad som röstade på Mona Sahlin i förra höstens riksdagsval. Nu funderar sossarnas skarpaste hjärnor som bäst på hur dom ska få Mickan och Fredde att rösta på dom nästa gång. Stockholm måste vinnas tillbaka. Jag säger: lycka till.

Kommer osökt att tänka på Svenska hjärtan, tv serien som gick från 1987 och fram till 1998. Serien utspelas i ett idylliskt radhusområde, ja ungefär som Porsösundet. Under den tid serien sändes så hann den bli mycket populär med över två miljoner tittare per avsnitt. De som bodde i radhuslängan tillhörde den nya tjänstemannagruppen som växt fram under 60 och 70-talen. De var materiellt trygga och fasaderna var välputsade, en sinnebild av det goda livet. Men bakom fasaderna fanns de mänskliga problemen, som alltid.

Men nu har fokus flyttats i samhället, det handlar inte längre om radhusområden, de ligger numera i skuggan. Vi är istället intresserade av de som är mest framgångsrika och som redan lyckats. På dem som solen lyser på. De som skrapat triss i TV4. De som lagat den godaste maten. Idolerna. Den bästa filmen, musiken eller mest upplysta stjärnan på skådespelarhimlen. Eller på idrottsplatsen.

Det är ingen slump att Solsidan handlar om en fondmäklare som gör rutavdrag för en barnpiga och hotar barnen med att skicka dem till en kommunal skola, om de inte sköter sig. Det är roligt, inte för att vi känner igen oss, utan för att vi gärna identifierar oss med den framgångsrika medelklassen i Stockholm. De som röstar på moderaterna.

Andra bloggare om , ,

5 kommentarer :

Anonym sa...

Håller helt med dig. Och nu vågar ingen vanlig människa ha vit inredning i hemmen med rädsla att bli förknippade med den framgångsrika medelklassen(överklassen).

Bert sa...

Jag håller med dig - och inte. Kanske ska jag inte uttala mig alls egentligen, eftersom jag inte följt serien, utan bara sett spridda avsnitt.

Tack och lov ironiserar serien över sakernas tillstånd på guldkusten. Det känns tryggt!

Någon avundsvärd livssituation tycker inte jag att de verkar ha.

En trea på 75 kvadrat i Luleå och en stuga i skogen vid havet räcker bra. :-)

Vad sossarna planerar för strategi är skrivet i stjärnorna. De verkar bli ett kappvändarparti och därmed faller de utanför trovärdighetens gräns. Partiet verkar gammalt och trött och ska nog inte försöka imitera tillbaka M:s program.

De måste hitta på något eget och stå för det.

Sven sa...

Anonym: Nä, det är lika bra at vi slutar med vit inredning med inslag av borstat stål.

Bert: Det är bra. Att hålla med och ändå inte. Så brukar det vara för mig också, även till det jag skrivit själv.

Men jag håller med dig, de måste hitta på något eget. Varför inte satsa på ungdomen?

Ulrika sa...

Jag gillade Svenska hjärtan! Det var någon scen där med gräsklipparen har jag något minne av. Här i området skulle det finnas stoff till många dramer skulle jag tro:-) Hälsar bloggrannen.

Sven sa...

Ulrika: Jo, jag kommer också ihåg det.... han klippte gräsmattan på vintern, när det var snö....tror jag. Men här händer väl ingenting..?