7 januari 2011

Om saker och minnen



Jag åkte skidor efter bäcken, den som sträcker sig från fjärden upp till fågelviken och vidare till Gammelstad. En gång i tiden var bäcken en del av havet och stora båtar åkte förbi, till det som då var stadens centrum. Det är svårt att föreställa sig nuförtiden, när en kanot är det största skepp som kan ta sig fram utefter vattendraget. Men nu är det vinter och snön ligger tung över träden, inga kanoter idag, endast skotern är vaken.

Jag har överhuvudtaget svårt att föreställa mig det förflutna, den jag en gång varit och det som hänt mig under livets gång. Sven 20 år är en gåta, en person som jag inte längre känner och mina minnen av det jag varit med om kan lika gärna vara en gammal film som jag en gång sett, och som jag nästan glömt bort. Jag håller med Torgny Lindgren när han skriver att vi verkar ha ett behov av historia och gamla berättelser, och därför har vi uppfunnit minnet. Men i minnet finns ingen sanning.

Vi bär alla en ryggsäck av ackumulerat lidande som vi samlat på oss sedan barndomen. Där finns känslorna av skuld, frustration, ilska och bitterhet. Alla dessa situationer som kränkt oss och skapat själsliga sår och taggar, och som har en tendens att spricka upp och varas om och om igen.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är onödigt! Det bästa vore om vi kunde släppa allt som vi bär med oss, alla samlade saker som bara ligger där och påminner oss om att människor har dött, relationer har brutits och att barndomen är slut för länge sedan. Och inse att det känslomässiga godset bara ligger där i vår hjärna och tar plats från det dagliga livet.

Rensa bordet och städa undan. Töm hyllorna och skicka sakerna till återvinningen. Och börja varje dag med en liten minnesförlust.

8 kommentarer:

baratradgard sa...

Ja man kan ju undra vad anledningen är till detta kånkande på den känslomässiga ryggsäcken är!

Fast det finns ju positiva saker i den också!!! Och en och annan erfarenhet kanske som driver oss vidare.

Sven sa...

baraträdgård: Erfarenheter? Det har jag nog glömt bort :)

Elisabet. sa...

Tittade förundrat på en serie från finska televisionen, där vi fick följa sex finländare på deras golgatavandring, - som inte gick till Golgata - utan till Santiago de Compostela i Spanien.

Sjuttiofem mil enkel väg.

Allt eftersom deltagarna fick skoskav och magsjuka, lättade även deras mentala börda, ja, från förr.

Hur intressant som helst var det.

Med minnen är det öht intressant. Vi är tre syskon med ganska stort spann mellan oss i ålder.
När vi pratar barndomsminnen, kan man tro att vi har vuxit upp i olika familjer ,-)

Sven sa...

Elisabet: Ja, det är nog ett bra att gå en sån pilgrimsvandring för att bli av med gamla problem, det hade nog den funktionen förr. Precis som fastan hade sin betydelse....

En riktig fjällvandring kan nog ha samma renande effekt. Det är många år sedan jag gick i fjällen, jag skulle behöva det nu. Det hänger som ihop, kroppen och psyket, och tömmer man kroppens reserver halkar många negativa känslor med.

Jag känner igen det där med syskonen, min äldste bror är 15 år äldre än jag, och vi växte upp, som du säger, i helt olika familjer. Och även situationer som vi upplevt tillsammans har vi ibland olika uppfattningar om.

Apropå minnet finns en artikel i DN idag, hur man tränar minnet. Där visas en teknik som gör att man t ex kan lära sig alla planeternas ordning i solsystemet.
Jag lärde mig det imorse: Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranius, Neptunus och Pluto!

Ulrika sa...

..och så en skidtur i den vita snön...

Miss Gillette sa...

Läste nyligen nåt klokt om det där gamla grollet man bär på: man ska, alldeles som du säger, INTE kånka vidare på det, utan erkänna dessa ... skador/sår/oförrätter/löksoppa, och acceptera dem. "Jag är heligt vred på NN för händelse XX. Det är en liten beståndsdel av mig. Jaha. Okej. Livet går vidare ändå." Och så ställer man ifrån sig detta faktum ungefär som på en hylla, och där får det sen stå. Det kan vara i ett rum dit man sällan går, man behöver inte titta på alla sina saker varenda dag, man kan välja att titta på de fina sakerna istället. Men på det här sättet slipper man tyngas av dem varenda dag.

Bilden tilltalade mig: alla händelser har ju trots allt bidragit till att göra mig till den jag är, och genom att försöka radera ut vissa saker kan jag ju inte längre förstå varför jag är sådan jag är. Men älta vill jag ju inte heller.

Sven sa...

Miss Gilette: Ja, men tror du inte att det handlar om att befria sig från händelserna genom att tänka på dem på ett annat sätt? Att lägga dem på en hylla och stänga dörren, då finns de kvar i obearbetat skick, sover kanske ett tag men aktiveras igen när man mår dåligt.

Jag tror på en självrannsakan; varför blev jag arg för denna händelse, var det verkligen nödvändigt eller försökte jag bara försvara mitt ego. Behöver jag försvara mitt ego överhuvudtaget? Och slutligen, påverkar det mig på nåt faktiskt sätt just nu, i innevarande stund?

Jag tänker alltså att man genom inre utveckling kan höja sin medvetandegrad, och genomskåda gamla händelser och förstå att det mesta spelar ingen större roll. I varje fall inte i nuet. Så egentligen är det fel av mig att kalla det enbart att slänga bort. Snarare handlar det väl om att förvandla det förflutna, till något som inte längre är betungande.

Miss Gillette sa...

sven: Här ser man vådan av att tala i metaforik. :-) Bildspråket i det jag skrev var utbroderat av mig och min tolkning, men när du ser den bilden gör du en annan tolkning, så det blir lite viskleken över det hela. Jag kan förstås ha tolkat det jag läste fel -- vad man hör/ser beror ju som bekant mycket på vad man VILL höra/se -- men för mig handlar det inte heller om att stänga in och tränga bort. Snarare behandla och placera in i ett perspektiv.

Självrannsakan är ett nyckelord också för mig, även om du och jag tycks ta fasta på lite olika resultat av den. Det är intressant. Och det är bra att bli påmind om också: att man (i det här fallet jag) ofta blåser upp struntsaker till galna proportioner. Det ingår förstås i synen på det egna jaget, men är mer eller mindre framträdande beroende på hur man vill forma sig själv.

Givande diskussion -- tack!