6 december 2010

Jag är som jag bor

Förr så hade vi telefonkataloger, och där stod inte bara vårt namn utan även yrke och titel. Vi byggde vår identitet på vad vi jobbade med och det gick ju bra så länge vi hade samma yrke hela livet. Men numera så är det projektanställningar över hela linjen och ständiga byten av arbeten, ingen är längre på samma plats mer än några år. Vår identiteter kan inte längre bygga på vårt yrke, det är förlegat. Ja, vi behöver inte ens telefonkatalogerna längre, trots att de fortfarande kommer med posten.

Numera bygger vi vår identitet istället på bostaden, hur och var vi bor, och hur heminredningen ser ut. Det är vårt boende som skapar den berättelse som vi vill förmedla om oss själva. Och precis som yrkena var klassindelade; arbetare, tjänstemän och direktörer, så är bostäderna indelade i olika nivåer. Sämst är det att bo i hyresrätt. Det var en gång perfekt att bo i hyresrätt, samhället subventionerade och stödde och de flesta av oss kunde få en bostad, även centralt i städerna. Men nu görs hyresrätter om till bostadsrätter och därigenom höjs de ett snäpp på statusstegen.

Om man sedan renoverar lägenheten, slår ut en vägg så att det blir öppen planlösning och så målar man allt med brutet vitt, då är lyckan total, och en annan klass strömmar till; de som har god inkomst, går i märkeskläder och bakar surdegsbröd. Stockholms innerstad har snart bara sådana människor i centrum, de andra, hyresrättsfolket, tvingas iväg ut i förorterna.

Bäst är att bo så högt som möjligt, i ett högt hus med utsikt eller i en takvåning med flera terasser. Men det gäller inte i miljonprogrammets höghus, där är det dåligt.

I Luleå vill man inte vara sämre, nu byggs det höghus på Kronan och det finns förslag på höghus på flera ställen i stan. Ju högre desto bättre, verkar vi tänka när vi skapar våra identiteter där vi berättar om vilken status vi har i samhället. Där jag växte upp, i Husum som var ett brukssamhälle, fanns samma tänkande. Lägst bodde arbetarna, högre upp på berget bodde tjänstemännen och högst upp, på Husums högsta punkt, fanns disponentvillan. Skiktningen var tydlig och nu är vi på väg att hitta nya former på ojämlikheten; högst upp i höghusen finns den största lägenheten, med den öppnaste planlösningen, med den bästa utsikten och med den finaste uteplatsen. Där bor den rikaste.

Även egnahem har olika statusnivåer; radhus, parhus, villor i villaområden, villa med stor tomt, med havsutsikt osv.

Jag tycker att idén med Porsön, som byggdes på 70-talet, är rätt så genomtänkt. Mest är det hyresrätter, i långa längor som kan svälja mycket folk. Sedan finns några radhus, parhus och fristående villor och höghusen för studenterna. Men sedan har vi naturligtvis Berget, där de finaste bor eftersom det är Porsöns högsta punkt.

På gravstenarna stod det förr, Ingenjören, Fabriksarbetaren, Direktören. Numera skriver vi inte in yrket där heller. Men vi kanske skulle börja skriva in hur vi har bott; Bostadsrättsinnehavaren på 14:e våningen, Radhusboende med 140 kvadrat, Hyresrättsinnehavaren, Villaägaren med dubbelgarage. Har flyttat till himmelen.

15 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Skarp iakttagelse som vanligt. (Om jag bara får lägga in den reservationen att det inte är ett tecken på snobberi att vilja bo i bostadsrätt snarare än hyresrätt numera, utan ekonomisk klarsyn, för som du själv påpekar är hyrorna i en helt annan klass än när till och med jag flyttade hemifrån -- jag var med om först en trettioprocentig höjning och sen fortsatte det bara, tills allt annat än att äga sitt boende kändes dumt.) Det är tydligt att man behöver _nån_ sorts måttstock, nån sorts skala att placera in sig själv och andra på. Och det du säger om höjder är lustigt -- tvärs över vägen finns en liten liten kulle, fyra--fem meter, som är skapad av människor. På den byggdes en ingenjörsvilla, som förstås var lite finare än huset jag själv bor i. Trots att den låg inne på järnverkets område, medan närliggande egnahem låg/ligger utanför!

baratradgard sa...

Mitt i prick-iakttagelse som vanligt! Alldeles träffad känner jag mig...

Sven sa...

Miss Gilette: Ja, precis, det är ju så att hyresboende har blivit allt mer ofördelaktigt och dyrare i förhållande til att äga sin bostad. Det har ju varit en medveten strategi från statens sida sedan 90-talet.

Visst är det lustigt, att ju högre desto bättre! Jag tror att det kan härstamma ifrån när vi bodde i träd, som primater, den som sitter högst har koll på alla andra :)

baraträdgård: Jag tycker inte att du behöver känna dig träffad, vi lever ju alla i det här samhället, som blivit så här. Ingen kan ju ställa sig utanför "utvecklingen". Men det kan ju vara bra att försöka få syn på vad som händer.

Elisabet. sa...

Och tänk, vilken klassresa jag har gjort! Från hus på landet (lågt beläget) till 1:a på 31 kvm, till gult hus på en KULLE (nästan en höjd ...) i landet Halland.

Tyvärr inga vita väggar ännu, men vänta du bara ,-))

Det är en tidsfråga!

Sven sa...

Elisabet: Haha, ja, det är bäst att du börjar måla om snart.....Och visst ligger Halland högre än Skåne?

Bert sa...

Och var är jag då!?

På nedersta våningen i ett loftgångshus med utsikt rakt in i ett p-hus.

Vojne, vojne.

Tur i alla fall att jag har öfvervåning i stugan. Alltid något.

Elisabet. sa...

Sven: absolut, högre än Skåne, men lägre än Norrbotten ,-)

Hans sa...

Var på statusstegen finns vi stadsnära jordbruksfastighetsägande landsbygdsbor med 11 byggnader, varav minst hälften i starkt behov av genomgripande renovering?

Sven sa...

Bert: Inte bra. Utsikt mot p-hus, ungefär samma klass som jag: vi ser baksidan av ett garage.

Hans: Ja men du har ju sjöutsikt eller hur? Och det slår väl det mesta. Sedan ditt hus, tvåvånings trähus med snickarglädje, det ger höga poäng!

Men det här med 11 hus...du känner dig inte lite splittrad?

Ingela sa...

Och jag som renoverar köket (i 70-talsvillan) för fulla muggar. Problem med karriären? Olyckligt äktenskap? Eller bara fula allmogepanelväggar?

Sven sa...

Ingela: Villaägare, landsbygd. Vitt kakel i köket.

Hans sa...

Splittrad, jag? Då skulle du se den gistna ladan på utskiftet. Där kan man tala om splittring. Eller den gamla fäbodstugan uppe i skogen. Den är helt väck. Det kanske är det jag är också.

Ingela sa...

Jo minsann, det blir nog vitt kakel i köket. I sjuttiotalsvillor ser kaklet ofta ut som exploderad galla eller snus använt tre gånger.

Ulrika sa...

Och själv gör jag verkligen ALLT för att höja min status just nu! Tyvärr verkar pengarna dock inte räcka till "brutet vitt" med ljust härligt trägolv som det var planerat utan bara till att få bort fukten oh möglet under takplåten.

Sven sa...

Hans: Nej, det tror jag inte. Du är väl en stabil man med gott helhetsintryck!

Ingela: Undrar om 30 år, då kanske man tycker att vitt kakel är äckligt sterilt..? men vi hade också brunt 70-talskakel som var väldigt skönt att byta ut.

Ulrika:Det måste vara skönt, att få bygga bort fukten och få ett tätt tak. Avis!