8 november 2010

Snö och hav



Vi var i stugan i helgen, och den första snön kom medan havet fortfarande låg öppet. Det är en härlig känsla att gå efter en strand där snön ligger och havet fortfarande rör sig och slår med sina alltmer stela vågor. Det är verkligen som att befinna sig i ett gränsland mellan höst och vinter. Nere i sandbotten gömmer sig minnen från sommaren.



När jag går där efter stranden försöker jag fokusera på detaljerna, de enstaka strån som berättar mer än en vy över havet. Kameran är bättre än vi människor på kort skärpedjup, vi har en tendens att ta in allt och kanske därigenom också missar det väsentliga. Men vad är väsentligt? För oss som tillbringar helgerna i Ryssbält är det uppenbart: närvaro i en enkel tillvaro där det mesta i det moderna livet - teven, sällskapslivet, köpruschen - är frånvarande. Här finns tystnaden och den härliga kylan i baken när man drar ner byxorna och sätter sig på utedasset.



Det är ingen mening att kämpa emot vintern. Snart kommer de enskilda vass-stråna att frysas in i metertjock is, som de vore fossiler från urminnes tider.

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Men inte här.

Visserligen var det minusgrader natten mot idag och visserligen vurpade pv på blåsien med sin nya, fräna Avanticykel .., men just nu är det som vår nästan.

Jag ska ta mig kaffe och sätta mig ute i solskenet.

Just nu.

Punkt.

Elisabet. sa...

"blå-isen" ska det vara.

Sven sa...

Elisabet: Hoppas att det gick bra för pv, att han inte skadade sig. Han borde ha dubbdäck på cykeln!

baratradgard sa...

Och här går jag bland nedfallande höstlöv och har så svårt att föreställa mig vintern!

Eva sa...

Isen har börjat lägga vid älvkanten. Det är spännande och vackert att se på vattnets och de instängda luftbubblornas rörelser under det ytterst tunna isskalet. En bit ut öppet vatten och ett par sjöfåglar som tycks ha hamnat på efterkälken när de andra gav sig av söderut. Växlingen mellan höst och vinter är verkligen tydlig just nu.

Sven sa...

baraträdgård: Ja, det är svårt att föreställa sig vintern, med en meter snö överallt och hela landskapet inbäddad i det vita, när det fortfarande är barmark. Men det behöver man ju inte heller göra, onödigt att ta ut förskott.

Eva: Ja, du kan ju verkligen följa processen dag för dag, du som bor så nära strandkanten!