onsdag, november 03, 2010

Mat är tröst

De första dagarna som gräsänkling har förflutit väl, även om det naturligtvis känns tomt i huset. Jag har bott med Karin i i 32 år nu och det här kommer att vara längsta tiden som vi nånsin varit ifrån varandra, tror jag. Jag har tröstat mig med att laga mat som min mamma brukade laga, som en slags regression i separationens skugga. Igår lagade jag till exempel stekt salt sill med lök, gräddsås och rödbetor till. Otroligt gott! Och eftersom jag är ensam och ändå lagade till fyra personer har det räckt till lunch idag och nu ska jag äta det även till middag. I morgon blir det kålpudding. Fredag köttgryta.

Mat är väldigt trösterikt. Eftersom min mor var hemmafru och inte hade annat för sig än att laga mat till oss pojkar under uppväxten, så blev mat och mor väldigt sammanblandat. Jag visste inte var maten slutade och hon började. Jag minns att när jag var ute och lekte med kompisarna kunde plötsligt ett mammabehov uppstå och jag var då tvungen att springa hem en stund. Men jag brydde mig inte om mamma när jag kom in, nej, jag gick direkt till kylskåpet och tog fram korven som låg där inlindad i papper, köpt på Konsum, och skar mig en rejäl skiva. Den salta smaken och själva korvskinnet som fick vara kvar i munnen ett tag efteråt, blev substitutet för den mammakram som jag blivit för stor för.

Jag tror att jag alltid haft en korvbit i kylskåpet ända fram till dess jag fyllde 50 år. Då mognade jag och gick igenom en frigörelseprocess och lyckades fortsättningsvis klara mig en hel dag utan att behöva fylla på det känslomässiga förrådet med en korvskiva.

Men nu, som gräsänkling, har jag fått ett litet återfall. Inte med korv utan med kalvsylta. För kalvsylta var en annan av min mammas specialiteter; det fanns alltid hemgjord kalvsylta och tunnbröd hemma. Vi hade riktiga kalvsylte-orgier på kvällarna framför teven, och det fanns alltid så mycket att det aldrig tog slut. När man vaknade nästa dag efter en sådan orgie var aluminiumformen full igen med ny kalvsylta, upptinad och omkokt.

Så nu har jag köpt en rejäl bit kalvsylta som jag tar fram varje kväll vid nio-tiden, skär tjocka skivor och lägger på tunnbröd, och sedan toppar jag smörgåsen med den obligatoriska inlagda rödbetan. En sådan smörgås hjälper mot det mesta: ensamhetskänsla, oro och vankelmod. Kanske till och med mot tandagnisslan.

Följaktligen, när jag var barn så brukade min mor analysera hur jag mådde på tre olika sätt: antingen var jag hungrig, trött eller hade börjat få influensa. Några andra former av problem, till exempel känslomässiga, ingick inte i repertoaren. Det var väldigt praktiskt eftersom de flesta problem som dök upp kunde lösas antingen genom att jag fick mat, fick dricka honungsvatten eller gå och lägga mig.

Ibland undrar jag vad jag gjorde av de känslor som jag onekligen ibland måste ha haft. Jag tror att jag redan då tog hand om dem själv, för att inte oroa henne. Det är väl därför som jag fortfarande om jag möter på en svårighet i livet, till exempel blir lämnad av min fru i fyra veckor, löser det hela genom att bli hungrig och trött.

Så nu tror jag att jag ska jag värma upp en portion salt sill med löksås och inlagda rödbetor. Efter det tror jag att jag tar en tupplur på soffan. Det ska bli skönt!

17 kommentarer :

baratradgard sa...

Alla har vi ett förhållande till mat - mer eller mindre komplicerat! Jag har plöjt igenom all litteratur om sockersug sedan jag började äta kolhydratfritt för 1,5 år sen eftersom jag är en sockergris!

Men vad händer när mannen i mitt liv hamnade akut på sjukhus för ett par veckor sen? Mina ben tar sig på egen hand till mataffären och kommer hem med en rejäl påse salta grodor som jag trycker in på kvällen. Tröst, eller??? (Mannen mår bra igen nu!)

Efter en stressig dag finns däremot inget mysigare än att ställa sig vid spisen och börja dona med grytorna och servera en god middag till familjen. Det är bra för själen. Så var det nog för din mor också!

Elisabet. sa...

När jag arbetade på Nilahallen i Malå, då kunde jag skoja med dom manliga kunderna och säga ..."jaha, nu är frugan borta ser jag ...?" för då kom helt andra varor än vanligt på kassabandet.

Birger, t.ex, slöjdlärare i byn, han köpte alltid hem rökt sidfläsk när Gull-Britt hade åkt bort ,-))

Onyttigheter.

Och jag looog.

Och för övrigt är jag precis som du.
När marken gungar för mig, då gör jag som Birger Wiklund; köper hem rökt fläsk och gör mig en filbryta.
Det fungerar minst lika bra som ett besök hos en kurator ,-)

Totte sa...

Hemgjord kalvsylta botar nog allt. Och det om inte den botar botas garanterat med stekt saltsill. Så bota på i den här stilen du. Det kommer att räcka hela vägen.., säger en självutnämnd expert på att bota med mat.

Sven sa...

Alla: Enda nackdelen med den här kuren är en viss tendens till viktökning. Men det kanske bara bra att känslorna bäddas in i fett.....där ligger dom ju bra förankrade!

Ingela sa...

Jag högläste för maken som gärna har en korvsnutt i kylen fast vi aldrig äter det till mat. Han log och suckade lite.

Bert sa...

För att inte tala om kall fläsk- eller korvpannkaka med smör på.

;-)

Elisabet. sa...

Bert: ja, precis! Kall fläskpannkaka med smör och så viker man liksom ihop pannkaksbiten .., å, så smarrigt!

Sven sa...

Nu blev jag väldigt sugen på fläskpannkaka! Det får bli på måndag. Så kan jag äta kall, med smör, på tisdag....:-)

Det gäller att planera noga.

Ulrika sa...

Jag tror att det finns några fler kakburkar till salu om nöden skulle bli stor!

Anonym sa...

Så bra att du kan hitta tröst nu när du är ensam.

Sven sa...

Ulrika: Ja, "Mammas chokladbollar" var helt perfekta och fyller sitt syfte! Jag återkommer när burken är slut.

Ulrika sa...

Skynda, skynda, snart är de slut!
Men då har vi storpack av plastpåsar att köpa istället. Eller Ullmaxkläder! Något att värma sig med när vintern kommer och hustrun är i Indien.

Miss Gillette sa...

Enastående roligt om Särimnersyltan och de andra funderingarna. Har du händelsevis ett recept på den gudomliga syltan att dånga upp här på bloggen?

Sven sa...

Miss Gilette: Nä...jag har köpt min på Willys: Lithells Småländska sylta. Den är naturligtvis inte lika god som min mammas hemgjorda, men den duger bra. Om man vill kan man koka om den, då blir den lite lösare och lättare att lägga på tunnbröd.

Miss Gillette sa...

sven: Kolla bara så att det verkligen är kalvsylta. De flesta syltor som bara heter sylta brukar det vara mer fläsk- än kalvkött i. Riktig kalvsylta är mycket mjällare.

Själv är jag galen i tunga. Om man kokar den rätt blir den så mör att den praktiskt taget smälter i munnen (därför ska man inte koka sin egen tunga väldigt länge). Dessutom är det en billig delikatess eftersom folk inte begriper hur gott det är. Man får ett kilo för en spottstyver.

Sådär är det väl med mången god maträtt -- folk som älskar torsk- och andra sorters fiskhuvuden har det också bra. För att bara nämna ett exempel.

God helg!

Sven sa...

Miss Gilette: Vi äter också tunga! Det är supergott och vi äter det alltid på juldagen. Med god svampsås och gröna ärtor. Mums.

Ikväll är vi i stugan, jag och två kompisar. Älgsteken ligger i ugnen och svampen ligger i blöt. Det blir en underbar kväll!

Ha en bra fortsättning på helgen!

Miss Gillette sa...

sven: Ah! ni äter den som varmrätt. Vi kör den som regel som smörgåspålägg. Båda varianterna är fantastiska.

Till dig borde jag ju hellre ha sagt god älg om jag hade vetat ... :-)