måndag, november 08, 2010

Det nollställda hemmet

Nu när jag är gräsänkling har jag upptäckt ur jobbigt det egentligen är att bo med en kvinna. I varje fall av den framdragande sorten, det vill säga de som är lite bohemiskt lagda och av den anledningen hela tiden lägger sina saker på fel ställen. Och det är många saker det handlar om; smycken, halsband, tidningar, inslagna paket, läsglasögon, böcker, både påbörjade och avslutade, och papper av olika sorter, biljetter, matlistor och kläder, sjalar, handskar och det som är tvättat och påbörjat den långa resan till garderoben.

I varje hem finns många plana ytor: bänkskivor, diskbänk, fönsterbrädor, byråer, matbord och hyllor. Men det är egentligen bara på hyllor där saker ska ligga mer permanent. Övriga ytor är avställningsytor och innebär att man man kanske lägger en sak där under tiden man gör något annat, och sedan när man är klar, så tar man undan. Om man är en familj på några stycken och alla håller hela tiden på med annat u t a n att ta undan, så försvinner snart alla fria ytor, och det blir belamrat överallt. Så har vår situation alltid varit.



Nu när min fru rest bort och sönerna farit till sina hem, har jag därför nollställt hemmet. Det innebär att alla plana ytor är befriade från sina belastningar, hela inredningen är dammtorkad och golven är dammsugade och en blöt mopp med willys allrent med citron har vispat runt, sängkläder är bytta och högarna sorterade och insatta i garderoberna. Nollställt! Deleatat!

Här lever jag nu i det nollställda hemmet och jag njuter av en känsla, jag tror att det är befrielse. Detta måste vara den optimala situationen för en man, att ha fullständig kontroll på sin närmaste omgivning. Inga människor som rör till det. Om det står en urdrucken kaffekopp på vardagsrumsbordet så vet jag att den är min. Och innan jag överhuvudtaget kan koncentrera mig på att se Rapport, måste jag gå med koppen till köket och ställa in den i diskmaskinen.


(Kammade mattfransar)

12 kommentarer :

Elisabet. sa...

Ååååå, du är UNDERBAR!

Fortsätt du med bilderna .. en bild i veckan till dess att Hustrun kommer hem och ställer till oreda.

Jag klagade på att pv hade rörigt,men han hade - det vet jag nu - ordning i oredan.

Det har han inte längre.

Och jag vem som är den skyldiga ,-)

Monica sa...

Himmel vilken ordning;-) aldrig träffat på något liknande i karlväg men kan säga att vi två har en hel del gemensamt:-). Karlen min har väl inte fullt så mycket grejer överallt som din fru, det skulle jag ha svårt att stå ut med men, mycket sladdar låg överallt till alla tekniska prylar och han fick en chans att plocka ihop till rätt "maskin" men struntade i det. Då kastade jag bort dem helt sonika, på elinlämningen förstås:-) och han blev först upprörd men saknade ingen sedan, visste tydligen inte själv var de hörde hemma. Men två personer så lika kanske blir tråkigt? Vi väljer väl av någon anledning. Fast ibland skulle det vara skönt att tänka lika. Njut så länge det varar;-) av friden som blir när det finns fria ytor!

Ingela sa...

Jag gapskrattar! Maken sover, men i morgon blir det högläsning igen. Stackars ni... Han bodde ensam (i ordning och reda) tills vi flyttade ihop, vi två och mina två och så småningom två skräp/pysselfior till.

baratradgard sa...

Snälle vänner tur att du inte bor hemma hos mig!!! Här kan du tro att det flyter runt saker på alla ytor hela tiden... Jag plockar undan sådär varannan fredag. Bohemiskt lagd sa du? Låter fint tycker jag. Det är jag gärna.

Sven sa...

Elisabet: Hahaha jag förstod det.....du är också en bohemisk människa! Men hur är det man säger, hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Det är väl därför jag trivs så bra med Karin...egentligen.... hon gör huset levande!

Monica: Så där brukar jag också göra, jag plockar undan sakerna och gömmer det i förrådet och låter det kallna. Om ingen har frågat efter det på två-tre månader så slänger jag det. Mycket effektiv metod.

Ingela: Jag tycker det är väldigt bra att din man sover redan kl 22. Det kallar jag ordning och reda :-)

baraträdgård: Bohemisk, ja, det är en fin omskrivning. Bra att du ändå röjer varannan fredag, det går ju en gräns mellan att vara bohemisk och slarvig. Det gäller ju att stå på rätt sida :-)

Anonym sa...

Nu fick jag plötsligt lite bättre förståelse för manssläktet.

Anonym sa...

Det där passar mig rent och undanstädat. Min dröm är att bo i en liten etta med endast några få nödvändiga saker.

Sven sa...

Anonym: Ja, men det låter ju bra, att få sprida lite ljus över detta mysterium som kallas Man :)

Anonym: Ja, då blir det ju betydligt lättare med städningen. Man behöver inte så många saker egentligen. Men vänner och relationer behöver man, och de kan man ju träffa på andra ställen. På fik eller på bibliotek.

Nelssonmatten sa...

Kammade mattfransar... det var längesedan jag såg till något sådant! Här får man vara glad om mattorna inte blir uppfransade i hörnen. Två hundar, en tonåring och en man av den sorten som gärna fyller ut alla tomma ytor håller en mer tvångsmässig städare igång för jämnan (om hon hade orkat).

Har följt din blogg en tid - livsvisedomen lugnar ner ens sinne.

Sven sa...

Nelssonmatten: Ja, här är det lugnt och skönt, jag har bara katten hemma. Han är mest ute så han ställer inte till något besvär. Kanske ibland så leker han så att mattorna blir knövlade, men det är ju lätt att åtgärda.

Anonym sa...

Min särbo jagar mig med hugg och slag för mitt överbelastade köksbord. En gång när jag hade fått order om att städa av det - och gjort det, så tog jag fram kameran och tog en bild.
När hon kommer, och köksbordet inte syns, tar jag fram fotot, ler mitt enfaldigaste leende och säger: Så här ser det ut, köksbordet.
Av pietet vill jag inte säga vad jag får till svar.

Sven sa...

Anonym: Det var ju smart. Att ha en nollställt foto att ta fram vid behov!