fredag, oktober 22, 2010

Om veckans dagar

Måndagen är blå, hård och ganska kall. Det finns ingen mjukt över en måndag, det är som om verkligheten slår en i ansiktet efter helgens frihet och njutningar. Måndag är arbetslivets makt över den enskilda människan, där morgontröttheten måste behärskas och offras på arbetsmoralens altare. Det är sällan som man önskar uppmärksamma en sådan dag, och det är synd om alla dem som är födda en måndag. Den värsta skräckfilm jag sett heter Måndag hela veckan.

Tisdag är gul och mjukare och får en att ge upp och bara acceptera livets gång. Nu är man van vid att leva normalt, det vill säga kliva upp fast man vill sova vidare, gå till jobbet trots att det är fem grader kallt och strålande sol, och sätta sig på kontoret och inte komma ut därifrån förrän solen redan nästan gått ner och mörkret lagt sig över nejden. Och då allt hopp läggs till att högtrycket fortfarande ligger kvar kommande helg, trots att femdygnsprognosen visar att ett lågtryck redan är på väg från nordsjön och förstärks sakta men säkert.

Onsdag är brun, och känns som sjuttiotalet: möjligheternas, jämställdhetens och kollektivismens årtionde. Nu orkar man använda även kvällen till sociala aktiviteter: gå ut och ta en öl, sjunga i en kör eller gå på bio. Det är ljuset i tunneln som skapar initiativkraften, vi har kommit halvvägs och om vi bara kämpar vidare kommer allt att ordna sig. Det är ändå inte hopplöst, om två dagar infaller fredagen.

Torsdag är som ett högt torn. Det är egentligen enda dagen som vi gör någon nytta på jobbet. Vi inser att allt arbete som vi måste hinna med denna vecka fortfarande är ogjort och därför jobbar vi hela dagen, till skillnad mot de andra dagarna då vi bara förbereder oss för att göra det vi nu, på torsdagen, tar tag i. Redan före fikat börjar vi gå trapporna upp i det höga tornet, vi sliter och jobbar med projekten och promemorierna, ända fram till lunch, då vi börjar gå nerför trapporna så att vi slutligen hinner lämna in allt i tid och pusta ut innan vi går hem och säger till alla: imorgon är det fredag!

Fredag är helt vit. Den vackraste dagen. Som en vacker linneduk som ligger där och snart skall dukas med porslin, bestick och glas. Alla är upprymda och positivt inställda till varann och vi förlåter alla hårda ord som sagts under veckan. Maten - och vinet med tillräcklig syra för att passa den feta laxen - inhandlas men förväntningarna skiljer sig för gamla och unga. Unga vill att det skall vara roligt och hända nya saker, vi gamla att det skall vara skönt och behagligt och vara som vanligt.

Lördag är som nylagd is på fjärden. I början är man osäker om det håller och varje steg känns ödestiger. Men ju längre man kommer ut desto säkrare och sedan tar man de första skären med långfärdsskridskorna och åker en underbar tur på det spegelblanka, och det är många människor som samlas och alla har med sig matsäck, varm choklad och ostsmörgåsar och det är trevligt och det hörs skratt här och var.

Söndag är som att gå in i Porsökyrkan och känna mögellukten från tidigare vattenskador. En slags blandning av högtid och bakfylla, som ofta präglar söndagen, särskilt när disken står kvar på bänken sedan gårdagskvällen och matresterna redan torkat in i porslinet. Sömnen har pågått alltför länge men dagen räddas av Dagens nyheter, som är tjock och omfångsrik och talar om att denna dag behöver du inte gör något annat än att återhämta dig kulturellt och känslomässigt.

12 kommentarer :

baratradgard sa...

När jag gick på en akvarellkurs för några år sedan pratade vi just om att vi visualiserar siffror eller bokstäver på olika sätt, t ex i färg. Då berättade jag att mina veckodagar hade färg när jag var liten och alla tittade storögt på mig.

Men tänk, jag har en frände långt uppe i Norrland! Fast andra färger förstås. Måndag är brun, torsdag blå, fredag vit (!) och lördag alldeles klargul...

Och vi har även samma uppfattning om skräckfilm - visst är den fruktansvärd den historian om The Groundhog Day.

Sven sa...

baraträdgård: Jamen det var ju läckert, jag har också alltid sett veckan i färg. Jag gjorde en akvarell en gång, med veckans färger som tema. För mig är torsdag lila, lördag precis som måndag blå men en annan blåfärg(ultramarine) och söndag är orange/röd.

Sedan har varje dag också en form. Fredag är en kvadrat.

Bert sa...

Å andra sidan presenterades i veckan som var, en undersökning att det är tisdag som är människans största fiende.

Nu hittar jag förstås inte igen var jag läste det där, men jag lovar.. Det är sant!

Elisabet. sa...

Ja, och det där stämmer säkert bra om man har ett arbete där man jobbar måndag - fredag.

Men om man arbetar varannan helg och då i gengäld alltid är ledig onsdagar, t.ex., då blir det nånting helt annat!

Då blir tisdag som fredag och onsdag som söndag och fredag är hemsk .., då har man fem arbetsdagar kvar innan man är ledig igen!

Sven sa...

Bert: Ja, kanske det, på tisdag ger man upp och då slappnar man av och det kan bli farligt.

Elisabet: Det är förstås så, att det blir helt annorlunda om man jobbar oregelbundet, jag skulle ha svårt med det.....det verkar så ostrukturerat på nåt sätt. Tur att du slipper just nu, eller hur? :-)

Anonym sa...

Allvarligt talat, hur klarar DU grävarbetena här utanför? Inget klagande på bloggen över huvud taget? Jag känner mig som en gnälltant snart!

Sven sa...

Anonym: Haha jag retar mig inte på sånt! Det beror på lång träning med meditation: att fokusera på annat än det som bullrar och väsnas. Jag tänker istället mycket på våra skattepengar; det är till detta enorma arbete, med rör flera meter ner i marken, stora traktorer och lastbilar, mängder av byggnadsmassa.... det är hit våra gemensamma pengar går. För att vi ska kunna vrida på kranen och få rinnande vatten och spola på toaletten.

Det är verkligen vardagens hjältar som står där nere i gropen, medan avloppsvattnet rinner utan att det går att stänga av. Eller hur?

Ingela sa...

Det heter synestesi det där. Och det är inte en sjukdom. En av mina flickor har det, hade det ännu tydligare i småbarnsåren.

Jag har aldrig haft minsta släng av det och tycker att det verkar vara något som berikar livet mer än att vara till besvär.

Sven sa...

Ingela: Precis, det heter synestesi. En del har det i förhållande till musik också, att de ser toner som färger.....men det gäller inte mig.

Ingela sa...

Min flicka ser bl.a. siffror och dagar i färg. När hon var tre-fyra år och lyssnade på körsång sa hon att det var så vackert för de olika tonerna hade olika färger som blandades så fint. Hon är både konstnärlig och musikalisk och dessutom har hon ett synhandikapp, så jag undrar hur det hänger ihop - om det gör det.

Ulrika sa...

Hej!
Får jag citera dig på min blogg?? Alltså ditt svar på min fråga?

Sven sa...

Ulrika: Javisst, det är bara att citera på!