måndag, oktober 11, 2010

Om att åka bil

Jag gillar att sätta mig i bilen. Det doftar så gott och invant; denna blandning av ostädade plastmattor, dammiga säten och med en svag odör av bensin och avgaser. Ibland kan jag nästan förnimma doften från den cigarett som min bror rökte när jag som barn fick följa med på en liten biltur en kväll när det inte fanns något annat att göra.

Bilen är nog det mest mänskliga som någonsin tillverkats. Den är som en skyddande kapsel, där man kan sitta torrt när det regnar, varmt när det är kallt och se långt när det är mörkt på natten. Bilen är helt anpassat efter den mänskliga kroppen, stolen kan justeras efter alla sorters människor oberoende om man har långa ben och kort rygg eller korta ben och lång rygg, ratten går att justera efter längden på armarna och man kan se bakåt i speglar speciellt anpassade efter okulära behov.

I bilen kan allt mänskligt förekomma: ätande av hamburgare, hemkörning av mat för hela veckans behov, samtal om svåra saker, samtal om roliga saker, familjesammankomster i form av resor till släkt och vänner, hemliga möten med älskarinnor på mörka skogsvägar, älskog, färder till akuten när någon har brutit benet och sitter och jämrar sig högt i baksätet och som frågar hela tiden om vi snart är framme. Och många mil helt i tystnad då tankarna flyger runt hela jorden på sina upptäcktsfärder efter mening med den resa som just nu pågår.

Tystnaden mellan mig och dig som känner varann så bra att vi längre inte behöver fylla allt utrymme mellan oss, det avstånd som uppstår mellan förarsätet och passagerarsätet och som är helt lämpligt för att att ordlöst kommunicera livets svåra frågor samtidigt som vi håller ögonkontakten med vägen. Gemensamma resor där våra kroppar färdas framåt medan sinnena söker sig tillbaka till det som hänt och är upptagna med oförrätten, gliringen eller det kritiska orden.

Det är länge sedan det var en grön Folkvagn Bubbla, bilen som jag skjutsade den flicka som sedermera kom att bli min fru och som valde att tillbringa tusentals timmar i passagerarsätet i en blå, en vit och sen en röd Volvo Amazon, en brun och en vit SAAB 99 och en blå 9000 och nu i den röda 9-3. Vi har suttit där tillsammans och först var det bara vi och sedan kom en barnstol, sedan en till och sedan tre stolar som till slut övergick i sittkuddar och sen plötsligt, utan att man förstod vad som hänt, satt alla direkt på dynorna och utrymmet för knäna blev allt mindre och mindre. I alla år låg bilspelet i baksätet, kortleken med foton på bilar av olika modeller, och som sönerna spelade timme efter timme för att fördriva tiden i kapseln som förde dem från Gällivare till Luleå och till Husum för att hälsa på farmor och till Kalix för ett besök hos mormor. Ingen tänkte på att vi också satt i en tidskapsel som nästan med ljusets hastighet förde oss genom det som kallas uppväxten, men som istället borde heta första tiden.

*****

Jag sätter på GPS:en för att slå in nästa punkt i koordinatsystemet. Jag tvekar. Känner mig osäker vilket som är nästa resmål. Bestämmer mig för att bara sitta kvar i bilen, slår på bilradion och lyssnar en stund på melodiradion. Sitter skönt och bekvämt. Här kan man stanna länge tänker jag, samtidigt som jag nästan känner doften av röken från den cigarett som min bror tände i bilen för 45 år sedan, när jag fick följa med på en liten biltur en kväll när det inte fanns så mycket att göra.

15 kommentarer :

Elisabet sa...

Wonderful!

(Ja, jag vill variera mig lite .-)

Ingela sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ingela sa...

Läser och njuter.

Fast jag gillar ju inte bilar så. De är bara en nödvändighet, helt oförenlig med tanken om global rättvisa, för oss som har vant oss och har möjlighet.

Dina ord får mej trots det att tänka på bilfärder i diverse folkabubblor (min egen första), amazoner (killar några år äldre än jag), halvkombisaaben (min första familjebil) och som nu fordkombin med husvagnen efter. Våra liv är sammankopplade med denna plåtskapelse och det är svårt att tänka sig hur livet vore utan den.

Bert sa...

Härlig betraktelse.

Och tänk att Melodiradion ännu sänder till just din bil. ;)

Sven sa...

Elisabet: Variation förnöjer!

Ingela: Ja, för vår generation har ju bilen nästan varit ett andra hem.

Bert: Haha, jag tyckte också att det var en härlig nostalgisk tripp att åter igen få lyssna till melodiradion. Funderade även på "skivor till kaffet" med Bertil Perrolf..... som alternativ.

bettankax sa...

Läser, njuter och minns en VW-59, resedagrön.

Anonym sa...

Så bra skrivet och du har verkligen fått med allt som en bil kan användas till.

Sven sa...

bettankax: Jag hade VW-65 tror jag. Det vore roligt att provköra en nu!

Anonym: Jag glömde en sak: att åka till stugan!

Jonas sa...

Suverän text! Riktigt riktigt hög klass. Den spelar på så många nivåer, och åt så många håll.

Sven sa...

Tack Jonas!s

Hans sa...

Du är en man fylld av motsägelser. Här skriver du lysande om bilens välsignande kraft och hur den får din kropp att färdas framåt. I vintras skrev du lika lysande om hur bilen egentligen - allt inräknat - får dig att backa fram genom tillvaron. Eller finns det någon konsekvens i detta som min o-bil-dade hjärna förbisett?

Sven sa...

Hans: Jag förstår att det kan verka konstigt. Men jag skriver egentligen inte för att uttrycka åsikter om hur saker ting förhåller sig. För mig handlar det snarare om att undersöka olika positioner, förhållningssätt och där lever texten ett eget liv. Ibland skriver jag om cykeln, ibland om bilen och båda är olika aspekter av livet, ofta med en liten portion av självironi.

Men jag tror ändå att du missar en sak i det här, det är så många nivåer. Visserligen färdas kroppen (synbart) framåt men sinnet färdas bakåt. Och under tiden man kör bil (trots att man inte kommer nån vart) så går barnens uppväxt förbi utan att man nästan märker det. Och när jag sitter i bilen känner jag röken från min brors cigarett för 45 år sedan, som om jag fortfarande vore på samma plats. Vad som går framåt, bakåt eller hur tidens förlopp är konstruerat, det är komplicerat. Alltså; min krönika om att köra bil är som att backa sig genom tillvaron är fullt kompatibel med denna om att bilen är en tidskapsel som går med ljusets hastighet :)

Hans sa...

Bra, då förstår jag. Du färdas sinnligt sett baklänges, men samtidigt går tiden så fort att du ändå upplever en kroppslig framåtrörelse. Denna är dock skenbar, eftersom den är avhängig att du överför din tidsuppfattning till din genetiska förlängning in i framtiden, dvs dina söner. Jag råder dig dock att se upp, eftersom du i enlighet med relativitetsteorin kan vara på väg rakt in i ett svart hål.

Hans sa...

Bra, då förstår jag. Du färdas sinnligt sett baklänges, men samtidigt går tiden så fort att du ändå upplever en kroppslig framåtrörelse. Denna är dock skenbar, eftersom den är avhängig att du överför din tidsuppfattning till din genetiska förlängning in i framtiden, dvs dina söner. Jag råder dig dock att se upp, eftersom du i enlighet med relativitetsteorin kan vara på väg rakt in i ett svart hål.

Sven sa...

Hans: Precis så är det! Väldigt bra formulerat om det som pågår medan vi sysslar med annat.
Idag träffade jag Sten över en kopp kaffe, han var på väg till Kalix.
Han åkte hyrbil. Hyrbil är som hotellrum. Man känner sig alltid som den första gästen, trots att man vet att hundratals varit där förut. Sedan när man smutsat ner bilen både utvändigt och invändigt så lämnar man igen den. Precis som vi behandlar vårt jordklot.