20 september 2010

Vi ser på konst



I lördags åkte vi till kaféet Krokodil i Piteå för att se på Lena Lundkvist konstutställning. Lena är mamma till Ida-Maria, Jonas sambo, så det gjorde det extra roligt att få se utställningen. Det var många fina tavlor, starka färger och symboliska motiv. Det kom mig att tänka på Chagall; personer, ting och instrument som flyger runt i ett personligt kosmos. Karin och jag gillade särskilt två tavlor med zebror, som i och för sig var målade med en liten annan stil dvs många färger i mönster som tillsammans bildar motivet. Och där egentligen kanske zebrorna är underordnade färgernas möten med varandra. Fint var det i alla fall.

Krokodil drivs av Ronny Eriksson och hans fru. Ronny stod själv i kassan och sålde fika. Han var trevlig trots att flera i kön försökte säga roliga saker för att imponera på honom, eller låtsas som om just de känner honom väl. Jag sa att vi betalar var för sig, när Karin och jag stod där med våra brickor. Jag har aldrig förstått att vi män alltid måste betala allting, det är ojämställt. Men när Karin skulle betala för sig så visade det sig att hon glömt plånboken hemma. Så långt har alltså ojämställdheten gått att kvinnor inte ens bemödar sig att ta med pengar när man går ut och fikar. Ronny tyckte att det var smart av henne att lämna börsen hemma. Det var ganska roligt sagt tycker jag. Jag tror att jag skrattade till litegrann, mest för att ställa in mig.

På Krokodil säljer man Fairtradesaker, kaffe, godisar och afrikanskt hantverk. Jag tycker sådant är viktigt ur ett världsperspektiv, men själv vill jag inte ha nåt. Godiset smakar illa, och afrikanskt hantverk ser likadant ut överallt och jag tycker att det är fult. Så jag brukar alltid ha dåligt samvete och känna skuld när jag kommer in i Fairtrade-affärer, man borde ju faktiskt handla där och inte på Willys. Så därför gick jag snabbt därifrån och stod ute och väntade på Karin som tog god tid på sig, men hon kunde ju inte heller köpa något eftersom börsen låg kvar i Luleå.

När vi sedan gick gågatan fram så hittade Karin genast en affär med kläder som hon vill titta på. Det är sådana där medelålderskläder med starka färger, linneklänningar i orange och grönt och scarfar, halsdukar i alla regnbågens färger. Klänningarna är ofta skurna så att övervikten inte skall bli något hinder för konsumtionen. Kvinnor verkar tycka allt är snyggt i dessa affärer och det finns ett outsinligt behov av kompletteringar. Efter fem minuter så bad jag att få gå och då sa den kvinnliga expediten att Claes Ohlsson finns i Gallerian på andra sidan gatan. Hon visste att det brukar vara bra ställe för sådana som mig. Så jag gick dit.

I gallerian träffade jag en arbetskamrat från Luleå och hennes man. Han hade redan varit på Claes och köpt en keps med inbyggd lampa i skärmen. Perfekt när man är i stugan och skall gå på dass på kvällen. Jag tackade för tipset och gick direkt till Claes och köpte en keps. Den kostade endast 39 kronor. En riktig keps med inbyggd lampa och inklusive batteri för 39 kronor! Det är tur att kineserna fortfarande producerar åt oss tänkte jag och kände ett stygn av skuldkänsla just när jag betalade, men det gick över så fort jag kom ut på gatan. Ute regnade det och jag tog på mig kepsen för att inte bli blöt på flinten. Jag var väldigt sugen att prova lampan men bestämde mig för att inte tända den mitt på dagen, på gågatan i Piteå. Det skulle se dumt ut. Ibland måste man behärska sig och vänta till ett bättre tillfälle.

12 kommentarer:

baratradgard sa...

Hahaha - testa lampan du!

När vi var i Liverpool för några helger sen så gick jag helt i spinn för så många gågator och butiker har jag aldrig sett nån annanstans. Här skulle shoppas! Vännen följde stoiskt med och bar alla mina kassar - han är både stark och följsam.

Det enda han hade med sig från den shoppingturen var en varukatalog från Clas Ohlson på ENGELSKA. Och jag behövde inte ens öda tid på att gå in i den affären för katalogerna låg UTANFÖR i ett broschyrställ. Han var i alla fall jätteglad för sitt fynd.

Miss Gillette sa...

Idag bloggar du som Ronny Eriksson (från och med andra stycket). Och det är absolut inget negativt!

Sven sa...

baraträdgård: haha det var fint att han i varje fall hade en katalog. Katalogen är ju nästan som en roman....ger möjlighet att drömma sig bort till andra världar, och fantisera om alla möjligheter som kan finnas.

Miss Gilette: Tack! Vad som är negativt eller positivt är inte så lätt att bedöma i Ronny Eriksson-land (alltså Piteå). Han är ju en slags pessimistkonsult. Ju deppigare desto roligare brukar det vara.

Jag glömde att skriva att han hade tofflor på sig, sådana där som man bara sticker in foten i, som saknar bakkappa. Han har ofta såna. Jag funderar på att köpa ett liknande par. Vi får se.

Ingela sa...

Du vet väl vad han brukar säga om såna skor (och det var långt innan de blev populära igen, för sisådär 25 år sen när de gjordes i Docksta och bara gubbar på hemmet hade dem): Det är skor för framåtskridande!

Miss Gillette sa...

ingela: Haha, framåtskridande, mycket roligt, precis den typen av underfunderi som tilltalar mig.

sven: Min man har faktiskt ett par såna tofflor som han ibland har på sig. Han är naturligtvis fin för att han vill ha just såna tofflor just då och också har dem på sig, men själva fotbeklädnaderna ... nej, tajming har ännu ej inträffat för min del.

Men skor som jag har uppnått gillandeålder för, det är såna där femtitalssandaler för herrar, såna där klassiska med slitsar även fram. Du vet nog vilken modell jag menar. Som ung tyckte jag det var så töntigt så det inte var klokt, men nu kan såna sandaler på en snygg karl vara höjden av sexighet och/eller sensualitet. (Det har förstås att göra med att män som är trygga nog att bära skor som inte är ängsligt trendiga är attraktiva i sig. Dessutom är det faktiskt en fin skomodell.)

Elisabet sa...

Jag säger då bara en sak: du är helt UNDERBAR!! Ååå, så jag har skrattat högt här för mig själv ..

Anonym sa...

Denna stilla, rofyllda, meditativa absurdistiska skildring från Piteå, på nåt vis en frände till Jacques Tatis ömma galenskap, fick mina ögon att tåras - en sån fin text, Sven!

Eftersom du ju är lika fotbollstokig som jag (från olika håll, dock) så vill jag tipsa om Ronnys fotbollsmonolog:
http://www.youtube.com/watch?v=5fmwzYTVpnk

Monica sa...

Fick en rolig läsestund och småskratt hela tiden (med småskratt menar jag att inte gapskratta utan det blir ett leende rakt igenom) för du beskriver väldigt bra allt! Bara kepsen, kan ju hända jag ser lampan tänd på någon snart på stan som inte kan hålla på sig;-)

Sven sa...

Alla: Tack för fina kommentarer. Jag vet vilka sandaler som Miss Gillette menar, jag har, konstigt nog, på samma sätt blivit smått intresserad av att skaffa mig sådana nu, trots att jag också alltid tyckt att de varit töntiga. Det är väl som sagt åldern..... Framåtskridande...det var roligt, det har jag aldrig hört men det var väldigt träffande. Hemma i Husum kallade vi sådana skor för "slippersa`", ett namn för skor som hela tiden är på väg att slippa ur greppet! Tack också för filmen med Ronny, så bra han är...färdtjänsten som största sponsor! Det finns fortfarande mycket att skratta åt i Sverige, trots valresultatet!

Maja sa...

I Piteå kallar man tofflorna för skjuto-påare för det mesta.

Min man är förundrad över kvinnors intresse för dessa färgglada linnesjok till kläder. "Vill verkligen moderna kvinnor se ut som Krakel Spektakel" undrar han varje gång jag vill styra in där och "komplettera"...

Miss Gillette sa...

sven: Jag tycker du verkar vara en trygg man. Gack och tjacka sandalerna så fort det blir säsong igen! Nej förresten -- passa på nu när de reas ut. Såna sandaler finns det ju ingen "årets modell" eller "årets färg" av, och ett trefalt hurra för det.

Sven sa...

Maja: Aha, ännu ett ord för dessa klassiska tofflor..och från Piteå till och med.

Krakel Spektakel....perfekt ord för linnekläderna! Fyndig man du har!

Miss Gilette: Nä, jag är kanske trygg på insidan men inte på utsidan. Jag vill aldrig utmärka mig när det gäller klädsel, alla utvikningar undanbedes. Men ändå, du har rätt, om jag köper sandalerna så kommer dom aldrig att bli omoderna....:)