onsdag, september 01, 2010

Lyckad vernissage!

Anders, jag och Alfred
I lördags var det så dags med den efterlängtade vernissagen på galleri Aguéli. "Efter arton" akvareller från Porsön och en bok med text av sonen Anders.
Och det blev en fantastiskt rolig och minnesvärd dag, långt över förväntningarna. Det kom så mycket folk att det tidvis var fullt både i galleriet och i caféet, helt otroligt.


Lasse, galleristen.
Det var ungdomarna, sönernas kompisar, där de flesta är utflyttade lulebor som nu tillbringar sina dagar i Storstäder i södra Sverige. Några; Sanna, Stina, Simon, Maria, har också växt upp på Porsön, och Emil från Björkskatan, det var mäktigt. Och det kom grannar från Porsön, Cissi och Jimmy, som rest ner enkom till utställningen, en total överraskning som gjorde mig nästan överväldigad. Jimmy är också den som kom på namnet till utställningen och boken. När jag frågade honom i garaget om han hade något förslag så sa han direkt efter arton. Och namnet hade stor betydelse, det gav struktur och ram till hela projektet. Tack Jimmy!
Kvällsljus över Porsön


Teg Publishings första utgåva
Och det kom släkt, min bror Bertil med fru Carene och barnbarnet Jacob, Karins kusiner och brodern Sten, med Kia, Petra, Klara och Gustav. Och vänner; Maria med döttrarna Emma och Sanna, familjen Ljungros som bott på Porsön, Marie, Anna-Karin, Gertrude och många, många fler.
Och det kom bloggvänner; Elisabet , Annika och Rexxie, ett väldigt trevligt möte IRL. Elisabet visade sig vara så positiv, glad och trevlig som jag hade förväntat mig efter att ha följt hennes skrivande. Det kändes som vi känt varandra länge trots att det var första gången.

Lars blick, Anders i samtal.
Hela dagen pågick samtal i galleriet om frågor som väcktes av utställningen, och det tycker jag var det roligaste med det hela. Att växa upp på ett område och tvingas flytta därifrån efter arton, hur påverkar det oss under livets gång? Slutar vi att se det som vi ser dagligen runt omkring oss, vardagsmiljöerna, och längtar istället bort, ett ständigt sökande efter något nytt?Och var ska vi bo, vad ska vi bli. När blir vi nöjda med det vi har.
Karin, glad och fin.


Jonas och Ida.
Jag vill slutligen tacka min familj. Karin, för att hon hjälp mig genom hela processen, särskilt med att kritiskt granska bilder och säga när det inte håller. Anders och Jonas, för det enormt roliga samarbetet med boken och utställningen. Det är en fröjd att arbeta med er, alltid en perfekt kombination av kreativitet och disciplin, något som måste vara i balans för att det skall bli något. Lars som funnits där och stöttat mig när jag varit beredd att ge upp, och som var med om att göra den fina affischen.

10 kommentarer :

bettankax sa...

Grattis till en lyckad vernissage! Så roligt och så välbesökt. Kul du träffade Elisabet, hon är så härlig!:)

Anonym sa...

Helt fantastiskt, stort!

Miss Gillette sa...

Varmt grattis! Jag hade så gärna velat komma, men var på den årliga förlagsbalunsen tidigt i samma vecka och _kunde_ verkligen inte stanna kvar så länge som över helgen. Men det är ju jättestort att få ställa ut där och dina bilder är otroligt fina, hurra för dig!

Sven sa...

bettankax: Tack! Ja, det var jätteroligt att träffa Elisabet, det blev mycket skratt och glädje.

Anonym: Ja, stort, verkligen!

Miss Gillette: Å tack! Ja, det var en stor upplevelse att får vara med om, synd att du inte kunde komma till det som faktiskt blev en "bloggträff". Men det blir fler tillfällen, det är jag säker på.

Bert sa...

Det hade varit kul att vara där.

Elisabet sa...

Tack själv! Och vilken härlig och uppsluppen stämning där var!

Sven sa...

Bert: Ja, det hade varit roligt. Men vi ses kanske om jag får någonstans att ställa ut i Luleå.

Elisabet: Och du bidrog mycket till den glada stämningen!

Monstruösa Margit sa...

Bra gjort! Verkar vara en härlig tillställning. Hade gärna velat vara där och få se dig, dina tavlor och det alltid lika trevliga Luleåfolket :)

livetleva sa...

Härligt...! :) "Gillar", som man säger (om man vill) på facebookiska! :)

Ulrika sa...

Kul!