7 juli 2010

Reseminnen


Här har jag varit.
Vi har varit på bilsemester i Norge, och bott en vecka i campingstugor. Att campa innebär att man åker på morgonen från plats A, och kommer fram till plats B på kvällen. Där hyr man en campingstuga, får en nyckel som hänger i en stor träbit, kör fram bilen direkt till stugan och bär in kylboxar, ryggsäckar och påsar med torrvaror. Eller så parkerar man husbilen, husvagnen eller sätter upp tältet. Resultatet blir ungefär detsamma.
Under dagen, alltså mellan A och B, besöker man sevärdheter. Det kan vara en utsiktsplats, där man ser landskapet från ett högt berg. Eller ett museum fyllt med saker från medeltiden. En stad med en affärsgata, där man kan promenera och köpa en glass, kan också duga. Eller en turistfälla med prylar där det står ortens namn på allt.
Egentligen tycker jag att det är svårt att på kort tid ta till sig en ny plats på ett ett positivt sätt. Jag har svårt när jag står framför en sevärdhet att uppleva det fullt ut.
Därför använder jag kameran, fotograferar eller filmar det hela, utan att själv vara psykiskt närvarande. Och så tänker jag att jag skall titta på bilderna sen och då förstå det stora jag varit med om. Eller skicka bilden till en vän och säga, där har jag varit. Fotot blir ett sätt att ta till vara ögonblicket, men tidsmässigt förskjuta själva upplevelsen in i framtiden. I nuet är sevärdheten allt för övermäktigt att ta in.
På campingen sitter människorna på kvällen utanför sina små boningar och äter den enkla maten, tillagad på portabla grillar. Alla pratar tyst, nästan viskande, eftersom allt som sägs kan höras av alla andra främlingar som sitter bara med några meters mellanrum. Och på natten står husvagnarna och husbilarna sida vid sida, så alla högljudda aktiviteter som till exempel sex, skulle kunna avlyssnas av hela grannskapet. Så därför förekommer inte sex på campingplatser. Istället fylls alla campingplatser av en anti-erotisk stämning där en man kan gå genom området endast iförd en handduk, utan att det väcker uppmärksamhet. Jag har provat, och jag kan garantera att ingenting hände.
Vi satt på en parkeringsplats högt uppe på ett fjäll och utsikten var bedårande över fjorden, och fjälltopparna där borta i horisonten. Vi hade tagit fram stormköket för att koka vårt kaffe, och ett 20-tal digitala foton fanns redan i kameran, så upplevelsen var garanterat arkiverad på minneskortet. Då stannar en buss, full med danskar på semesterresa genom Sverige, Norge och Finland på 14 dagar. Ut rusar medelålders och äldre damer och herrar med kamerorna i högsta hugg och kliver fram till bergskanten och alla knäpper och filmar vyn, som de ännu inte sett. Sedan vänder alla tillbaka till bussen under förtjusta rop hur fantastiskt allt var. Hela proceduren tar ungefär 7 minuter.
Precis så ska man resa. Det gäller att fylla minneskortet med så mycket sevärdheter som möjligt, på kortast möjliga tid. Tids nog får man försöka bearbeta det man varit med om.

11 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Den som ändå hade ett minneskort! Det säger jag bara.

Sven sa...

Miss Gilette: Ja, med minst 8 GB.

Monica sa...

Ja och det har säkert japanerna som turistar:-)Stort minneskort alltså. Efter jag fått veta att de bara har 9 dagars semester i snitt på ett helt år så ska jag aldrig ifrågasätta eller le åt deras maratonlöpning genom Stockholm och oavbrutna fotande. Förstår nu att resan, den sker hemma sedan vid datorn. Titta! Där och där! Åh! Så vackert! :-) och där stod du kära fru t ex. Och vi gör nog så lite till mans/kvinns, men tänk att pensionärerna här med har så bråttom. Men klart, tiden vi har vet vi ju inte.

Sven sa...

Monica: Ja, japanerna är ett väldigt bra exempel, de är ju extrema. Men frågan är hur man ska resa. Jag tror att cykel är det bästa sättet, långsamt och där kroppen finns med. Jag tror att man upplever mer på 3 mil cykling än på 30 mil med bil.

Miss Gillette sa...

monica: Jag har läst att det japanska ordet för semester är ett som skapar associationer till lat och lättja -- om det låter likadant eller ser likadant ut eller är en avledning av det, det minns jag inte, men det har i alla fall en negativ klang. Jobba är ju grejen i Japan.

Love, literature and gardening sa...

Det låter inte som om du var helt nöjd med din semester. Det är klart att det blir mycket pyttipanna i huvet när man flänger från plats till plats och aldrig bor in sig. Det verkar OK för mtv-generationen där allt blippat förbi i en faslig hastighet sen de föddes men för oss andra hinner inte själen med riktigt.

Frånsett att jag hatar att cykla så verkar en tremånaders cykeltur till Spanien vara drömsemestern för den som vill ha själen med sig hela vägen på resan.

Sven sa...

Love, literature and gardening: Jo, nog var jag nöjd alltid. Det är som det är. Men jag är en dubbel människa, om jag känner mig nöjd så ifrågasätter jag det alltid från en annan synvinkel.Och vice versa. Allt som händer har så många sidor.

Cykelsemester i tre månader, det vore rena drömmen!

Ingela sa...

Cykelsemester är mycket trevligt. När jag var yngre gjorde jag några såna resor med tåg eller bil+cykel. Och tält förstås. Om man hela tiden startar hemifrån har man ju ganska snart sett alla hembygdsgårdar, loppisar och sommarkaféer.

Jag har funderat på om inte husvagn med cykelfästen vore en bra variant inför det barnfria stadium som bör inträda om ungefär tio år. Tältandets tid är nog över, i alla fall om jag ska semestra ihop med maken framöver.

Elisabet sa...

En sommar tog vi bil och två av barnen och körde från Malå i Västerbotten till södra Spanien. Fyrahundra mil enkel väg.

Och så hem igen.

I väntan på färjan som skulle ta oss till Sverige, satt vi på en sanddyn nära Skagen.
Jag hade köpt färska wienerbröd och kall mjölk och ungarna badade i havet och det var som bäst.

Då tänkte jag, att man är ju totalt galen. Köra så långt, när paradiset ligger så nära.

I alla fall relativt sett.

Numera nöjer jag mig med att sitta på pensionatets stentrappa, en kopp kaffe intill och sigge och pElle i närheten.

Det är livet för mig.

Sven sa...

Elisabet: Helt min stil, lyckan på nära håll och med ett wienerbröd i handen! Det är där det goda livet finns :)

Men det är lätt att missa, och att tro att det är bättre på nåt annat ställe. Lite längre bort.

smulan sa...

Tyvärr är det svårt att campa i Norge pga frånvaron av allemansrätten. Vi vet! ;)

Norge är vackert, mycket vackert (men dyrt!), så det gälller att åka tillbaka till Sverige så snart som möjligt! ;)