25 juli 2010

Lax och samtal



Laxfällan i viken vittjas. Ljuset från den nedåtgående solen lyser upp deras arbetsplats. Frågan är hur mycket lax det finns. Lite, som man säger i Jokkfall där fritidsfiskarna är frustrerade, eller mycket, som kustfiskarna säger och tillägger att det räcker åt alla. Varje år samma visa. Det går aldrig att fastställa hur mycket lax det finns, alltid motsägande uppgifter från de olika perspektiven som ser det hela på sitt eget subjektiva sätt.

Egentligen är det konstigt att två människor någonsin kan komma överens. Men det går och de flesta av oss är övertygade om att vår bild av tillvaron är ungefär överensstämmande med andras bild av den. Och det beror på samtalen mellan oss. Att vi ständigt pratar med varandra; samtalar om upplevelser, känslor, uppfattningar och på så sätt kan kalibrera vår upplevelse gentemot andras upplevelse. Vi skapar verkligheten tillsammans, ständigt, i våra dagliga samtal, där verkligheten får sin rätta utformning. Vi är det folk som skapar verkligheten, inte ett folk som lever i en redan existerande verklighet.

Därför är begreppet verklighetens folk en paradox, för det förutsätter att det finns något där ute som är fast och som inte skall ifrågasättas med diskussioner, kultur eller konstnärliga provokationer. Det är egentligen tvärtom: att problematisera och kritisera det vi tar för givet, att angripa "det sunda förnuftet", är också det som gör att vi håller oss psykisk friska och kan utveckla vår sociala samvaro i samhället.

Tystnaden, det är den som skapar avstånden mellan människor. Särskilt mellan två grupper som aldrig träffar varandra, som fritidsfiskarna och yrkesfiskarna, kan bristen på personligt utbyte leda till att man får helt skilda uppfattningar om sakernas tillstånd. Precis som tystnad i äktenskapet kan skapa konflikter och förlorad tillit. Men tystnaden kan också vara något annat.

Tystnaden kan också vara det utrymme, där vi hittar den stillhet som behövs för att vi skall sluta kämpa, och reagera på allt runt omkring oss. Som hjälper oss hitta tillbaka till det tillstånd vi kommit ifrån: den fullständiga uppmärksamheten på nuet, det innevarande ögonblicket. Och först när vi kommit dit kan vi börja tala med varandra igen, fullständigt närvarande.

Det är den stora utmaningen. Det finns människor som bara pratar och pratar men där det inte finns någon kommunikation. Och det finns andra som är tysta och säger ingenting och som därför inte når fram. Det goda samtalen är sällsynta och uppstår endast sporadiskt och när man minst anar det.

Som tur är fortsätter det flesta av oss att försöka om och om igen. En strävan av att nå fram till andra och därigenom lära känna oss själva.

*******

Andra bloggare om ,

4 kommentarer:

Love, literature and gardening sa...

Jag pratar först och tänker sen. Mannen i mitt liv - han tänker först och sen säger han ingenting.

Kommunikation mellan människor är något av det mest intressanta som finns att fundera på och studera. Inte ens när man står mittemot varandra är det säkert att kommunikatonen i form av ett vanligt samtal går fram i rätt kanal. Och med alla e-mail och framför allt sms med förkortat språk - det kan inte finnas någon ände på missuppfattningar!

Sven sa...

Love, literature....: Ja, visst är det fascinerande, att något överhuvudtaget kan bli rätt. Hoppas du ser "In treatment", en suverän serie bara byggt på samtal.

Miss Gillette sa...

Ja, och att ens komma på tanken att registrera uttrycket "Verklighetens folk" -- för mig finns nåt så motbjudande i detta att vissa ska få tillvälla sig nån sorts ägande- eller i alla fall nyttjanderätt över språket -- språket!!! -- Hur tänker man, hur sjutton resonerar man, när man tycker att det är möjligt att göra nåt sånt?

Om jag inte hade samma invändning mot "Verklighetens folk" som du, skulle jag idka civil olydnad och använda det så mycket jag orkade i alla möjliga sammanhang. Men jag får väl göra det med andra uttryck som råkat ut för en liknande kapning.

Pah.

Sven sa...

Miss Gillette: Helt otroligt, att de tagit patent på själva uttrycket! Att försöka äga språket, helt vansinnigt!