tisdag, juni 08, 2010

Katten

Jag studerar katten. Den sitter stilla på altanen och tittar sig omkring. Helt stilla med svansen lagd runt kroppen, på det karaktäristiska sättet som talar om att han vill vara ifred. En markering av integritet. Ibland slickar han pälsen, lite här och där, bara för att han plötsligt får lust att göra så. Inte en genomgång av hela kroppen som han brukar göra efter att ha ätit eller varit på lådan. Utan bara sporadiska slick, som en finklädd man som ibland rättar till slipsen. Små kontroller att outfiten är ok.
Han sitter där länge och tittar, först till höger och sedan till vänster. Han planerar ingenting och har inga tankar på nästa steg. Han grubblar heller inte på det som hände igår, när den stora hunden skrämde honom så att han fick söka skydd i ett träd. Han har helt släppt det hela och känner frid i sinnet. Ingen ångest eller oro, inte ens rädsla att hunden skulle dyka upp igen. Bara ren tillfredställelse, lugn och behagfull lättja i solskenet på altanen.
Plötsligt reser han sig upp och gör den klassiska kattsträckningen; böjer ryggen uppåt i en stor båge, spänner alla leder och muskler..... därefter åt andra hållet, bakkroppen trycks ner mot marken och båda bakbenen sträcks ut. Alla leder, senor och muskelatur tänjs ut för att underlätta övergången från vilan till aktivitet.
Sedan glider han iväg med ett lätt hopp över blomrabatten ut på gräsmattan och börjar gå iväg mot garaget. Kattens gång är ett under av smidighet och lätthet; lemmarna rör sig långsamt i en oavbruten rörelse som påminner om kinesernas Tai Tji, och man förstår varför många av rörelserna inom dessa österländska läror är tagna från djuren. Det handlar om full behärskning av sin rörelse men helt utan medvetande om sig själv. Det är en kraft som flyter i en jämn ström genom den svartvita pälsen och som åskådliggör en av livets viktigaste grundstenar, livsenergin. Ett kort ögonblick visar sig livsenergin inför våra ögon, när man ser en katt sakta och värdigt gå över en gräsmatta.
Plötsligt och till synes utan förvarning, rycker katten till och riktar de skarpa ögonen mot något och sänker hela kroppen ner i gräset. Allt som tidigare var stilla och avslappnat blir nu spänt, med en så hög intensitet att hela djuret vibrerar av uppdämd kraft och energi. Lågt, nästan krypande och otroligt långsamt, med ett ben i taget smyger den framåt mot det som den upptäckt; humlan, fågeln eller den lilla musen. Så stannar den till, precis på det ställe där ett överfall skulle vara möjligt. Man ser att kroppen spänner sig ytterligare, som en fjäder som vrids upp till bristningsgränsen och så... med en hastig rusning och ett överraskande hopp anfalls det stackars bytet, som ibland dödas eller som oftast, ändå överlever med blotta förskräckelsen.
Strax därpå återfår katten sitt lugn. Den sätter sig en stund, tittar sig sakta omkring, slickar sig lite sporadiskt. Men så går den iväg och börjar sedan småspringa mot skogen i närheten. Dagen går vidare i kattens liv.
******
Andra bloggare om

3 kommentarer :

Love, literature and gardening sa...

Under mina kattår för länge sen vill jag minnas att lugnet smittade av sig.

Tittar också förundrat på min store lunsige Golden när han märker att jag vaknar på morgonen. Då genomgår han också en uttänjning av rygg och först framben, sen bakben för att göra sig redo för en ny dag. Finns lite att lära sig där!

Elisabet sa...

Ja, just så är det.
Och jag läste en artikel (apropå vad Love, literature .. skriver) om en f.d. kvinnlig gymnast i 90-årsåldern, som börjar var morgon med att i sängen sträääääääcka ut riktigt, riktigt ordentligt och detta hade, enligt henne, givit henne liv till åren.
Vig och spänstig.
Och bra början på dagen.

För övrigt håller jag med i allt angående katter och hur dom är.

Sven sa...

Love,literature...Precis. Jag göt Qi gong och de rörelserna är i huvudsak hämtade från djuren.

Elisabet: Tyvärr blir det mycket sittande framför datorn...det är inte så utsträckande:)