14 april 2010

En tablett Emser

När jag var barn så följde jag min mamma till bönhuset ibland. Församlingen hette Evangeliska fosterlandsstiftelsen, förkortat EFS.

Det fanns två saker som min mor var noga med vid dessa besök: att ha en näsduk instoppad i ärmlinningen vid vänster handled samt att ha en tablettask av märket Emser i handväskan.

Det var nämligen viktigt att inte utmärka sig eller bete sig störande under gudstjänsten. Att börja nysa eller få en plötslig hostattack kunde inte tolereras, även om det var helt ofrivilligt. Det gällde att ha kontroll, även över det som inte gick att ha kontroll över.

Näsduken och asken med Emser var en viktig säkerhetsdetalj om olyckan skulle vara framme. Snor i näsan eller slem i halsen skulle inte tillåtas skämma ut oss. Och jag hade inget emot att Emser, som smakade väldigt gott, också användes i förebyggande syfte.

Numera har jag lämnat både Emser och näsduken. Däremot har jag aldrig kommit ifrån försöken att kontrollera det som inte går att kontrollera. Jag kan tillbringa timmar med att fundera vad som bli den optimala klädseln inför en resa, fest eller möte. Det gäller att inte utmärka sig, inte för fint, inte för vardagligt, inte något som kan skapa uppmärksamhet.

Bäst är det att alltid klä sig i svart eller mörkblått, och ingen utmanande färgklick. Orange och rött göre sig icke besvär.

Och det verkar inte som om jag är ensam. Män inom kultursektorn har nästan alla genomgående den klassiska outfiten; svarta byxor och skor, mörk skjorta/t-shirt och svart kavaj. Det märks inte direkt att det handlar om människor med skapande och kreativa yrken.

I helgen var jag på en fest. Jag fick för mig att göra en nostalgisk tripp, och köpte en tablettask Emser på vägen dit, och la en pappersnäsduk i fickan. Jag var helt klädd i svart, med tröja och inte kavaj, och det visade sig att jag låg precis rätt, mitt på deltagarnas klädmässiga meridian.

Vid middagens första tugga råkade jag tappa en bit paj på byxorna. Förargligt. Jag tog upp min näsduk och torkade av byxorna och lyckades undvika en iögonfallande fläck. Jag pustade ut och i mitt stilla sinne skänkte jag tacksamma tankar till Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Min religiösa uppväxt lyckades än en gång upprätthålla mitt fläckfria rykte.

********

Andra bloggare om , ,

12 kommentarer:

Elisabet sa...

Ååå, Emser som är så gott! En så speciell smak ., påminner lite om tandkrämen Dentosal, kanske för att den är lite salt?

När bästa kompisen och jag själv gick på bio, köpte hon Viol, som är och var det äckligaste jag vet i pix-smak .., det påminner om diskmedel. Själv valde jag TuttiFrutti eller ZigZag, dom senare med smak av mint.

Idag på tåget - nu lämnar jag pixavdelningen - mötte jag stans silversmed.

Han är aningen rund om magen och har kritvitt hår .., blåvitrandiga snickarbyxor .., en blå skjorta och en rosarödaktig halsduk som är helt ljuvlig! Den hade han virat om halsen. Eller mer som slängt, så där lite lagom nonchalant.

Herr silversmeden är kanske 65 - 70 år och sticker sannerligen ut.

Jag tycker det är sååå härligt!

Ingela sa...

En frikyrklig uppväxt har en hel del gott med sig. Men det låter som om du skulle ha behövt en liten dos gammaldags pingstväckelse, hojtande halleluja och leva ut.

Love, literature and gardening sa...

Jag var i kyrkan på begravning för en månad sen. Tog en liten handväska med o där stoppade jag ner pappersnäsdukar och halstabletter. Vid sådana tillfällen kommer nån sorts gammal uppfostran/kunskap fram.

Titta in på vilken parbjudning som helst. Alla damerna sitter där fegt klädda i helsvart. Man ser smal ut o sticker inte ut! Det är då vissa av oss som är lite mer exhibitionistiska kommer i knallröda eller kritvitt.

Love, literature and gardening sa...

Å vad iphonens stavningsprogram är störigt. Jag skrev ju KNALLROSA.

Eller det är kanske ingen större skillnad egentligen.

Sven sa...

Elisabet: Jag håller med, det är härligt med de som vågar sticka ut. I varje fall lite lagomt...inte för mycket bara :)

Viol, det var länge sedan. Undrar om de finns kvar, då ska jag prova dem. Jag tyckte de var goda, om jag kommer ihåg rätt.

Ingela: Det var skillnad på frälsningsarmén där min pappa var med. Där var det mera halleluja-stämning. Men det gillade jag inte, jag upplevde det så gränslöst, okontrollerat på nåt sätt.

Love, literatur...: Det är tur att det finns dom som sticker ut. Fegt svart, det var ett bra uttryck.Min fru blandar starka färger utan pardon, jag tycker det är modigt. Och snyggt.

bettankax sa...

Emser, så goda! Finns dom? Nu blev jag sugen.
Känner såväl igen det nödvändiga i att vara rustad för både det ena och andra. Aldrig kan man veta vad som ska hända. Hel och ren och veta vad som är lagom!;)

Ingela sa...

Sven, jag är också en näsduks- och halstablett-själ, egentligen. Uppvuxen i "lagoma" missio*nsförbundet. Så jag raljerar inte bara med dig utan mig själv också. Fast omgivningen tycker nog att jag är en som vågar sticka ut.

Sven sa...

Ingela: Ja, du har ju rött på dig på bilden! Både kappa och scarf. Modigt:)

Många tycker nog det om mig också, att jag sticker ut och tar plats. Men det gäller nog bara min personlighet, inte mina kläder.

Jag gillar det frireligösa, som Torgny Lindgren skriver om.

Anonym sa...

Jag hade under min barndom förmånen att få följa med mina föräldrar och syskon till byns enda bönhus.
Där satt kvinnorna till vänster och männen till höger. Jag kom alltså att sitta med min mamma som också hade med sig en näsduk i ärmen och i sin väska fanns alltid en ask vita Tulo. Om jag som barn blev less att sitta och mamma märkte den oron kom ofta en Tulo smygandes i min hand, diskret och som en vink om att sitta kvar lugnt och stilla. Men man kunde också få luta sig mot mamma, hon såg när det var dags för det. Fikat efteråt var ändå det bästa.

Sven sa...

Anonym: Vi har rätt lika erfarenheter. När du säger det, så tror jag min mamma hade Tulo också ibland, inte bara Emser. Båda var goda. Det var väldigt orosdämpande med en liten tablett, en enorm placebo-effekt. Det har ju sockerpiller, en stor effekt. Det är ju bevisat.

mr.tufsi sa...

Coolt!

mr.tufsi sa...

Nu blev jag sugen på att gå o köpa en ask emser.