10 april 2010

En efter en röstas ut

I Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari, som nu också varit underlag för en dokumentär i SVT, diskuteras människans ursprung. Klart är att de första människorna utvecklades i södra Afrika, där små grupper levde tillsammans, i grottor nära havet. Det som gjorde människan överlägsen var dess förmåga att att samarbeta, leva i gemenskap och jämlikhet.

De använde konst
, rytmik och dans för att skapa de relationella banden och hålla ihop gruppen. Man prioriterade högt att undvika konflikter och det främsta medlet var att se till att konkurrens och avundsjuka hölls i schack. Och det gjorde man främst genom att tillämpa två saker, konflikträdsla och jantelagen. Alltså två begrepp som idag förlorat många anhängare.

Hos ursprungsbefolkningen i Kalahari
lever fortfarande traditionerna kvar. Man undviker direkta konflikter och låter hellre ett skämt med en bakomliggande udd tala om för någon att man är missnöjd, än att man konfronterar öga mot öga. Alltså långt ifrån dagens psykologi som bygger på uppfattningen att det är viktigt att direkt uttrycka sin ilska.

Jantelagen
lever också kvar i Kalahari, precis som den gjorde i Husum, när jag växte upp på 50-talet. Grundtanken i Jantelagen är att du inte ska tro att du är bättre än någon annan, vilket är en förutsättning för att hålla tillbaka människans egoistiska tendenser. Men numera är det nästan tvärtom. Alla uppmuntras att hävda sig själv, och gärna påstå sig vara bäst, vackrast och klokast.

Om man söker ett jobb
idag är "Det personliga brevet" det viktigaste. Där skall man förhärliga sig själv och beskriva sig så positivt som möjligt. Skrytbrevet är tydligen viktigare än utbildning och erfarenhet om man ska få ett jobb idag. Den som tar plats och märker ut sig, är den som får flest poäng.

Jantelagen,
som varit grunden för människans framgångar sedan tidernas begynnelse och sett till att gruppen varit viktigare än individen, har de senaste 30 åren monterats ned. Istället har den amerikanska självhävdelsen och idrottens tävlingsmentalitet helt tagit över. Nu försöker vi rösta fram den främste idolen, den främste idrottsmannen, den främste kocken, mästarens mästare, genom att för varje vecka låta en deltagare försvinna ut ur gruppen. En efter en utesluts till dess det bara är en stackare kvar. Det blir nog ganska ensamt på toppen till slut.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Kloka tankar som vanligt.
Ja, det brukar bli ensamt på toppen efter en tid. Det har ofta visat sig för de som kommer dit.

Alla behöver vi varandra på ett eller annat sätt här i livet. Och det är det som gör att man kan vara i enskildhet och må bra av det. Man vet att det finns människor kring en ändå. Och man behöver inte finnas på toppen.

Sven sa...

Anonym: Ja, det är skönt att veta att det finns människor runt ikring en, det behöver vi. Både i med och motgång.

Bodil Fredriksson sa...

Hej Sven.
Jag heter Bodil Fredriksson och söker dig för att ställa en helt annan fråga med anledning av en krönika i JAK's senaste medlemstidning. " Att backa sig fram i tillvaron". Jag hittar inte någon annan väg att nå dig, därför provar jag här.
Vi, min man och jag läste din krönika med stort allvar men fick oss många allvarsamma småskratt. Nu undrar jag om jag får använda den i vårt lokala byablad som kommer ut 2 ggr om året. Jag vill publicera den i sin helhet med källreferens men också lägga till några egna funderingar.
Får jag ditt tillstånd till detta?
Bästa hälsningar Bodil Fredriksson, Degeberga, Skåne. min e-post:bodil@ekstromscafe.se
ps. redaktören måste förstås också godkänna den.

Totte sa...

Bra inlägg om Jantelagen som jag anser har ett för dåligt rykte. Precis som du skriver hjälper den oss att inte börja trampa på andra i vår iver att hävda oss själva. Tufft av dig i dessa antijantetider.

Miss Gillette sa...

sven: Det Berg skriver om hur bushfolken lever läser inte jag som att inställningen är att ingen i gruppen ska vara bättre än nån annan, utan att alla är lika bra (som i jättebra) och värdefulla. Det är inte Jantelagen som jag har förstått den.

Fast det låter ändå som om också du gillar Gryning över Kalahari. Den tillhör de böcker jag önskar att precis varenda mänska skulle läsa -- det finns så oerhört mycket tankestoff att hämta ur den, så väldigt många trådar att följa från urminnes tider till nu, till oss.

Sven sa...

Totte: Jo, vi får hjälpas åt att ge lagen upprättelse.

Miss Gilette: Njae, jag tror inte man ska idealisera för mycket. Lasse Berg nämner faktiskt Jantelagen i filmen, som ett sätt att hålla tillbaka avundsjukan, som alltid finns på lut.

Och jag håller med dig, boken är fantastiskt och det var roligt att se filmen nu i samma ämne.

Maja sa...

Min erfarenhet från två diametralt olika kulturer, den svenska och en afrikansk, är att flera samhällen i "gamla världen" fortfarande bygger på att människan är en del av alltet. Att vad den enskilde än gör är för eller emot de kollektiva andra. Att de framgångar man röner är kollektivets förtjänst och delas därför. Ex: gruppen fostrar ett barn som i försörjningstermer är good for nothing. Men gruppen investerar ändå i detta barn och förväntar sig sedan att när det blivit vuxet och framgångsrikt så kommer det att se till att "betala tillbaka, ta hand om de sina".

Inte helt olikt vårt eget land för två generationer sedan. Vi (i 40-60åå) är i brytningspunkten, vi växte upp i det kollektivistiska Sverige och lever nu i det individualistiska samhället där varje individ måste bli sin egen lyckas smed. Det är därför vi reagerar, vi ser en skillnad, vi gillar den inte helt. Våra barn vet inget annat.

Den amerikanska drömmen har tagit över.

Sven sa...

Maja: Tack för ett mycket klokt och klargörande inlägg! Vi i vår ålder lever i brytningspunkten. Det har jag känt på mig.

Miss Gillette sa...

sven: Jag har inte sett filmen, och mitt intryck av boken saknar den negativa underton som ju finns i Jantelagen. Men jag kan förstås ha missat somligt, och dessutom kan filmen ha en annan ton på sina ställen (som alltid är det svårt att jämföra två olika medier).

maja: Jag skulle vilja hävda att det råder en besvärlig dikotomi i det svenska samhället som är svår att förhålla sig till. Grunden är fortfarande kollektivistisk, medan överbyggnaden blir alltmer individualistisk. Nånstans i livet måste varje mänska ta klivet över, välja väg (även att stanna kvar inom det offentliga blir ju ett individuellt val och en karriärväg). Det är som du säger att de yngre inte känner till nåt annat system än detta, men också de får leva sina första decennier tryggt omhändertagna av det allmänna. Sen blir det plötsligt helt andra villkor. Så är man inte primad (för att använda en marknadsföringsterm) för att bana sin egen väg får man det ju jobbigt.

Vi har rätt långt kvar till det amerikanska samhällssystemet, och det är jag väldigt glad för. Nog för att jag tycker att en god dos privatisering och individualisering är bra, men med sans och balans.

Sven sa...

Miss Gillette: Man brukar väl kalla det Den applåderade generationen. Trygghet och omhändertagande under uppväxten, föräldrarna applåderar allt vad barnet gör. Och sedan fyller de 20 år och kastas ut i en helt annan värld, där var och en måste klara sig helt själv.

Miss Gillette sa...

sven: Nytt uttryck för mig -- träffande!