8 februari 2010

Livsvisdom ute på isen



Ibland åker vi på utflykt. Söndagen var en sån dag. Som jag tidigare berättat om så är jag klar med matsäcken, nedpackade extrakläder och en färdig resplan, redan innan resten av familjen avslutat morgonbestyren. Jag brukar ropa ut en tid, "halv tolv då åker vi". Sedan går jag till garaget, kör ut bilen och parkerar den synligt från huset. Stänger av motorn, kliver ut och ställer mig och väntar bredvid förardörren. Det brukar bli 10-20 minuters väntan, men hellre det än jag finns inne i huset och irriterar mig på senfärdigheten. Vi har utbildat det familjemönstret för många år sedan och det fungerar bra, i varje för oss.

Sen åkte vi till Lövskär och därifrån ut på isvägen mot Storbrändön. Det är ungefär en mils åkande innan man kommer fram till ön långt ut i havsbandet. Solen sken över det milsvida istäcket mot en blå himmel. Det var en alldeles underbar dag.


Hägringar

Trots att det bara är februari så värmde solen en aning. Över isen uppstod märkliga hägringar; öar försvann och dök upp igen. Det var häftigt och vi resonerade om hur det kommer sig, rent fysikaliskt. Vi enades om att solen värmer luften nära snön och får vattendroppar att kondenseras som sedan ger optiska brytningar av solstrålarna. Vi är ju en medelklassfamilj och i en sån familj måste allt försöka förklaras. Ord, eller uttryck som man inte förstår leder alltid till ett besök i uppslagsboken eller via Google. Vid en del middagar handlar alla samtal bara om att söka förklaringar på olika märkliga fenomen. Till exempel vad 70 kronor heter på danska, och varför det heter som det gör. Halvfjers. Man räknar med tjog.



När vi kom ut till Storbrändön så lämnade vi bilen på isen och promenerade genom ön. Förvånadsvärt många stora hus, det är säkert folk som bor där året runt. På baksidan av ön följde vi ett skoterspår några hundra meter och ställde oss och tittade på tunna dimslöjor, som uppstod på de små öarna runt omkring. Solen var rätt stark och jag grämde mig lite över att ha glömt solglasögonen.

Utan att ha något att sätta oss på så fikade vi där ute på isen, stående på skoterspåret. Det var väl inte den bästa platsen att fika på , men det är ju för tidigt att gräva ner sig i snön och ligga och sola sig, för tidigt att elda och grilla korv. Man får vänta tills det blir dagsmeja.

När vi fikat klart och packade ner termosen igen, så tittade Lars på oss och sa: "Det blir inte roligare än så här".

Jag tyckte att det var väldigt bra sagt. Med en mening fångade han kontentan av vad livet handlar om. Det blir inte roligare än så här. Ändå är det ganska skönt, man kan göra både promenader och utflykter och ha med sig fika. Men ändå. Nåt saknas alltid.

Lars uttalande stimulerade mig att ta denna bild, framför ett gammalt hus, på tillbakavägen. Svartvitt. Det passade bra på nåt sätt.



*******

Andra bloggare om , ,

16 kommentarer:

Elisabet sa...

Å,du för mig okände Sven!

Om jag hade bott lite närmare skulle jag ha bakat en underbart god sockerkaka eller nånting annat smarrigt och ringt på er dörr och hade du öppnat, skulle jag säga att ..."här, jag kan inte visa det på nåt annat vis .., all den tacksamhet jag känner för att vi får ta del av ditt skrivande!"

Och så skulle jag lämna över kakan.

Du är mästerlig.

Sven sa...

Elisabet: Jag är säker på att den kakan skulle smaka väldigt, väldigt gott. För den skulle vara bakad med den stora värme som du sprider runt till alla människor, genom din blogg och genom alla fina kommentarer hos oss andra!

Leva sa...

Stå-fika... kan se det framför mig... *fnissar*...

Är det nödvändigtvis något som saknas, för att livet inte blir "bättre än så här"...? Kan det inte vara mer ett norrbottniskt perspektiv, som handlar om att inte överdriva eller att inte förvänta sig att livet alltid ska vara MER av allt...? Eller kanske är det mest ett sätt att säga att "nu vill jag ha förändring, nu är jag nöjd med just detta, för stunden"?

Om man vänder på det, och tänker the american way... är det så säkert att översvallande känslouttryck alltid innebär att något inte saknas?

Jag vet inte, jag får bara fler frågor, medelklass-vrid-och-vändare som jag (också) är... ;)

Väldigt fina bilder har du tagit också. Igen! :) Dimman över isen tror jag får bli skrivbordsbild på någon av mina datorer en stund, om det är okej... :)

Sven sa...

Leva: Ja, det finns mycket att fundera på här, och du fångar flera aspekter. Vad betydde egentligen det han sa? Jag tycker visdomen ligger i att det inte riktigt går att svara på den frågan.

Lite Zen, eller hur?

bettankax sa...

Sagt det förr och nu igen. Tack för att du skriver!

Anonym sa...

Hej igen Sven.
Läser med jämna mellanrum med tillfredställelse dina skriverier och funderingar.
Vill trots att du en gång skrev"många husumbor har inte varit längre norrut än Umeå"(eller kanske just på grund av?)att jag har varit på Storbrändön och ätit våfflor för ett antal år sedan.
Där fick du....(skrattar)
/Kenneth

Miss Gillette sa...

Fin dag, fin rapport, fina bilder (särskilt den svartvita). Det blev en övning i lateralt tänkande för mig, det där "Det blir inte bättre än såhär". För mig har det alltid varit nåt negativt, men glaset kan ju faktiskt vara halvfullt också. Man glömmer lätt det.

Anonym sa...

Jovisst är det så att "det blir inte roligare än så här" i livet och det är helt tillräckligt med promenader, utflykter och att fika ståendes. Men ändå är det nåt som saknas mer än att fika sittandes.

Sven sa...

bettankax: Tack! Det är inte så lätt att sluta när man en gång börjat. Blir som ett gift.

Kenneth: haha, ja det var dumt att jag skrev det om husumbor, det stämmer ju inte. Brorsan i Övik, har ju varit på Jokkmokks marknad nu i helgen! Så jag ångrar mig.
Och att du varit ut här och ätit våfflor, det trodde jag inte. Men det var nog Hindersön, som har en servering, eller hur? Det var inte upplogat dit ännu så det blev stå-fika för oss istället.

Miss Gilette: Ja, "Det blir inte bättre än så här" är svårtolkat.
Precis som livet.

Anonym: Jo, nånting saknas alltid. Och det är just det som är så bra. Det skapar hopp och strävan framåt.

Maja sa...

Hans uttryck får mig att tänka på klurigheten i frasen "The best a man can get" och dess innebörd - det bästa en man kan få eller det bästa en man kan bli?

Brorsan sa...

Uttrycket härstammar från mor. Det där är ett uttryck hon brukar använda sig av lite skämtsamt ungefär, eller inte ungefär utan precis, vid såna där tillfällen - då det inte blir bättre än så här.

Jag visste att mor skulle säga det och för att bryta det förutsägbara lite grann sa jag det själv innan hon sa det. Skapa liv och spänning i det sociala så att säga...

Sven sa...

Maja: Precis, det ligger samma dubbelhet i det uttrycket.

Brorsan: Haha, det här blir bara bättre och bättre. Att du sa det för att förekomma, och skapa social spänning, vem kunde tro det....Uttrycket får ännu fler betydelser och tolkningsmöjligheter.

Anonym sa...

Så var det nog ja.....
Jag var väl för fascinerad av att kunna kommentera det där med var husumbor varit och inte?
Men det var inte så allvarligt menat alls..det dök bara upp i huvudet./Kenneth

magareta sa...

Hej Sven!
Fantastiskt roligt att läsa dina tankar och funderingar. Det där med autismen hos män är en helt ny tanke för mig, men du har förmodligen helt rätt? Tänker jag, kanske, medelklassmänniska som även jag är.
Mjuka väskor och portföljer är säkert identitetsförstärkande!
Det blir inte bättre än så här är för mig ett mycket positivt omdöme.

Du kan både måla och skriva så att andra kan glädja sig över dina inlägg, tack för dem.
Margareta, Vialen

Sven sa...

Margareta: Trevligt att ni hittat hit! Träffade ju Olle idag när jag åt lunch hos Inger på Vialen, och han sa att ni följer bloggen. Det är roligt att ha ett sådant här forum, där man får skriva om vad som helst.

Suzi X sa...

Åh, älskade Storbrändön!
Det där huset som syns i bakgrunden till vänster var ett av de första husen som byggdes där. Det var min farfars far som byggde det.

Du har alldeles rätt med att det finns folk som bor där året runt. Dock så är det bara min pappa och hans tremänning som bor där på heltid, alltså inte har någon lägenhet i stan eller annat boende. Fast om jag minns rätt så har Mats, som köpte huset på bilden för ett antal år sen, också flyttat ut dit på heltid nyligen. Eller så ska han det snart, kommer inte ihåg hur det var.

Nu gav du mig hemlängtan! Jättefin bild föresten!