28 februari 2010

Hommage till Karl

Karl Petersen är kommunalråd i Luleå sedan många år. Och han har bestämt sig för att fortsätta och kandiderar även till nästa val. Tack och lov säger jag.

Kalle är en ovanlig politiker och kanske ännu mer ovanlig som socialdemokrat. För det första är han smal och vältränad. Han har ingen tillstymmelse till kulmage trots att han är i 60-årsåldern. Han måste vara undantaget som bekräftar regeln inom den socialdemokratiska kadern. En smal kropp signalerar kontroll och självdisciplin, samt en intellektuell hållning till livet. Det är inte kroppen och de fysiska begären som ska gödas utan de själsliga, de kulturella.

För det andra är han ständigt närvarande bland oss vanliga människor. Kalle kan man se varje lunch när han tar sin dagliga promenad nedför Storgatan, och då han stannar till för att prata med någon han möter. Man kan se honom varje lördag på Kulturens hus när han tar en fika med sin fru och några vänner. Man kan se honom på varje vernissage som hålls i Konsthallen, eller någon annan utställningslokal i staden. Man kan se honom i ishallen varje gång när Luleå hockey spelar match, (det har folk som går där berättat för mig). Han bevistar alltså både kulturella och sportsliga evenemang som privatperson och inte bara när han skall hålla ett officiellt tal.

Jag har aldrig sett någon annan politiker i Kulturens hus. Hur kan Kalle finnas ute bland folk när ingen annan syns till? Han måste vara både effektiv och strukturerad som både hinner göra ett bra jobb och vara ledig när man ska vara ledig. Han lever mitt i staden istället för att tillbringa sitt liv på konferenser och fina bjudningar, där andra politiker befinner sig för att bygga på sina kulmagar.

Det är tydligt att Kalle är en optimal ledare för Luleå kommun. Han drivs av vissa grundläggande principer, där det viktigaste är att veta vem man tjänar och vad som är viktigt för dem. Det räcker inte att skicka ut ytliga enkäter för att få veta det. Man måste också själv vara engagerad och ta tillvara synpunkter från människor, där dom finns.

Han såg till att Kulturens hus byggdes i Luleå vilket förändrade staden totalt. Politiker hade diskuterat frågan i tjugotals år utan att komma till skott. Men genom att Kalle själv är genuint intresserad av kultur, kunde han genomdriva beslutet. Jag är säker på att det var den skillnaden, det egna engagemanget, som var avgörande.

Allt ledarskap måste utgå från en livsfilosofi som innebär att man måste må bra själv för att kunna ge andra något. Kalle är en som lever som han lär, och som förenar goda principer med empati och ödmjukhet. Tänk hur få sådana politiker det finns. Hur få politiker det finns som cyklar eller åker buss till sammanträdet där man ska ta beslut om miljöfrågor!

*******

Andra bloggare om , , ,

7 kommentarer:

Bert sa...

Kalle är ett föredöme, även om jag inte alltid röstar som han vill.

Elisabet sa...

Jag minns en föreläsare som vittnade om synen när han gick på gym.

Själva gym-avdelningen låg på tredje våningen.

Alla, säger alla, tog hissen upp .-)

Ja, vad det nu har med Kalle att göra .., det var väl mera att leva som man lär (eller predikar att andra ska leva).

Kanske .-)

Sven sa...

Bert: Nej, så är det för mig också.

Elisabet:Haha, det där är nog typiskt. Det är inte så många som lever som man lär. Men Kalle cyklar till jobbet, det tycker jag är bra.

Cecilia sa...

Mmmm, allt stämmer som du skriver. Typiskt sympatisk snubbe. OCH ovanligt bra typ som politiker betraktat. Dessutom har han en son som delar lägenhet helt kamratligt med min brndomskompis dotter. I Amsterdam. Också det ett plus, vad det nu har med saken att göra. Men som sagt, det där med vem man röstar på....

Sven sa...

Cecilia: Kan det bero på att han är från Skåne och Danmark? När vi var på Österlen förra våren så hälsade alla på varandra, även på oss som var turister. De lever på nåt sätt småskaligt fortfarande.

Turtlegirl sa...

Sånt värmer att läsa!

Speciellt det där med promenaden och lite prat på vägen när han möter någon.
För det är ju så att som "vanlig" medborgare" sällan / aldrig pratar med de som styr med vår kommun.

Men till veckan så kommer landstingets högste på besök till min arbetsplats. Då ska jag byta några ord med honom och visa det jag gör inom det stora "företaget" som är just Landstinget :-))

Turtlan

Sven sa...

Turtlegirl: Ja, det gäller att passa på när nån kommer på besök från de övre regionerna. Det där med vårdval inom landstinget, det oroar mig. En början till att privatisera och splittra upp, precis som man gjort med tågtrafiken. Och som nu visar sig inte fungera!