måndag, februari 01, 2010

För det mjuka



Titta vilken fin väska som min fru sytt till mig! Den är gjord av en gammal rock från 60-talet, med gråsvart mönster och kraftigt tyg. Som vanligt när Karin syr är det noggrant och ordentligt gjort. I lördags provade jag den vid en resa till stan med lokalbussen. Den är lämpligt stor, rymmer kameran, skrivboken och vantar och mössa. Även täckbyxorna kunde stuvas ned i den, i samband med det obligatoriska fikat på Kulturens hus efter vernissagen.

Väskor är ett kapitel för sig. Att gå med en tygväska genom stan signalerar naturligtvis att jag är en man som jobbar med mjuka frågor, inom vård och omsorgsbranschen. En man som går omkring med en tygväska har små chanser att få toppjobb inom näringslivet. Han får nöja sig med kommunalt arbete inom de mjuka nämnderna, platsar nog inte ens inom tekniska förvaltningen.

Män som sitter i styrelserummen, de har inte väskor utan de har portföljer. Portföljer är hårda och styva, som anstår en riktig man. Och gjorda av djur. "Av djur och för djur" som Roks skulle ha sagt.

Kvinnor som får höga positioner i samhället måste vara smala och spinkiga i kroppen, för att platsa in i den manliga hegemonin. "Den smala, vältrimmade kroppen är mer än bara ett skönhetsideal, den är också ett sätt för kvinnor att visa förmåga i konkurrensen på den manliga, offentliga arenan" skriver Linnea Tillman i söndagens DN. Kvinnor med runda former, mulliga som Marilyn, associeras däremot snarare till hem och familj och har betydligt svårare att hävda sig i konkurrensen med männen.

Det är kanske inte konstigt att kvinnor i karriären också har hårda väskor i skinn, som kostar mycket pengar.

Mitt i detta konsumtionssamhälle köper vi inte bara varor utan vi blir själva varor, som måste anpassas till idealen. Men de flesta av oss lever inte upp till det som krävs. Många kvinnor kämpar med fettvalkarna och vissa män går omkring med mjuka väskor. Så illa kan det gå för några.

Jag hoppas på utanförskapet. Till skillnad mot Reinfeldt hoppas jag på att vi skall bli fler och fler som ställer oss utanför, som vägrar att inordna oss i det hårda samhället. Att vi blir fler och fler som uppskattar en liten fettvalk här och där och som tycker att mjuka väskor, helst hemsydda, är det bästa som finns.

FÖR det mjuka - ÖKA utanförskapet!

******

Andra bloggare om , , ,

19 kommentarer :

Elisabet sa...

Ja, då förstår jag ju varför jag aldrig har uppnått några högär "kassaledare" under alla mina år i affärsvärlden ,-)

En fin väska är det.
Tyget påminner om min pappa.

Bert sa...

Jag går till ICA iförd tygkasse med prästkrage (eller nå't) på den naturvita utsidan och starkt ROSA insida.
Är det ett tecken?

Ingela sa...

Och vi som aldrig kan klara oss utan ryggsäck då? Inte ens när vi har finkappan?

Sven sa...

Elisabet: Ja, det påminner också om min pappa. Rockarna från 50 och 60-talet, det var kvalitet det.

Bert: Jag vet inte vad jag ska säga. Du tillhör definitivt utanförskapet ;)

Ingela: Det finns mycket att säga om ryggsäcksfolket också. Jag är själv en sådan. Men det beror lite på vilken slags säck man har; en slapp fritidssäck i grälla färger eller en strikt dataryggsäck som saknar remmar och ytterfickor.
Alla med ryggsäck tillhör utanförskapet, men bara om den är mjuk och oformlig så att alla saker ligger längs ner i den, i en stor utbuktning.

Sten sa...

Vet inget om hårdheten i affärsvärlden och inget om de mjuka omsorgsfrågorna däremot vet jag att i kulturvärlden är utanförskapet den mest omhuldade och kreativitetsförlamande snuttefilt som finns. Därför borde slagordet vara:

FÖR det mjuka - ÖKA toleransen

Cecilia sa...

Jo väskor är identitetsbärare. Min pappa ingenjörn hade en ljusbrun portfölj med handtag i mitten och två fickor utanpå. I den bar han hem konjaksflaskor till helgens groggar. Min morfar, konkursad direktör som tidigt gick in i demensen, hade en mörkbrun doktorsväska med knäppe mitt uppepå. I den bar han hem konjaksflaskor till helgens groggar.
Själv har jag ingen favoritväska utan känner ett ständigt behov av att variera mig. Än hårda, än mjuka, aldrig dyra, aldrig små. Aldrig med konjak i. Antagligen är jag vilsen och identitetssökande.

Sven sa...

Sten: Där har du en viktig synpunkt, utanförskapet som en mjuk(!) snuttefilt inom kultursektorn, det stämmer nog. Öka toleransen inom kultursektorn - det kan jag också ställa mig bakom!

Cecilia: Ja, det finns mycket att tänka på kring det här med väskor. Identitetsskapande,det var ett bra ord för det hela.
Du kanske inte är vilsen utan har tillgång till många olika sidor av dig själv;)

Ingela sa...

Jag har absolut inga sladdriga ryggsäckar med allt längst ner! Stadig och med många fack föredrar jag. Det måste man när man anser att följande och lite till är nödvändigt att släpa med sej:
Nycklar, börs, planeringskalender i pappersutförande, uppblåsbar nackkudde, fällkniv med inbyggd sax, liten diodlampa, plåtburk med lavendelkräm, våtservetter, flasköppnare, ett par Kero-tofflor, en karta Alvedon (som jag egentligen aldrig behöver), några Rennie, tuggummi, tandtråd, mp3-spelare, lillkameran, nån frukt i burk. En liten kärra vore vid närmare eftertanke bättre.

Maja sa...

Jag kör med rygga till vardag och fest och bryr mig inte ett spår hur den ser ut, bara den är skön och praktisk när jag vandrar. Det är ok om alla grejer samlas på botten - det är där de hamnar till slut ändå.

Jag tror att affärsvärldens kvinnor är så magra och har så hårda väskor för att
1. De visar på hårdhet, inte sensualism och lockelse, utan fokus och kyla. De är magra pinnar för att affärsmännen inte skall tappa blicken på sitt viktiga värv.
2. De visar på kontroll och tålamod. Att de klarar lidande och umbäranden. Att de kan stå emot och inte faller för känslotrams, att de kan distansera sig från känslor helt. Att de står högt över en driftsvärld och t om förnekar sig njutning genom mat.

Det tror jag en fläskfia med rygga.

Monica sa...

Toppensnygg väska! Din fru kanske kan öppna webbutik? Och känner igen min pappas rock! Du är väldigt inne och trendig:-) Bra skrivet alltihop!
Den magra och androgyna stilen är inte den också ett måste för att gå i kostymen? Så alla ser likadana ut?
Männen kan bli oroliga om de anar former på jobbet. Sen lever de ut sina drömmar på annat håll kanske.

Har själv haft skinnportföjer kom jag på, köpte ett par så fina i Paris, och de ingav respekt:-)Jag hade lite papper i dem. Numera varierar jag mig väldigt, är mycket roligare.

Miss Gillette sa...

Vilken elegant väska. Tygväskor är svåra, de ser oftast för flummiga ut för min smak, men denna var ju stram och stilfull. Jag ska öva på att sy så att jag också kan snitsa till nånting liknande.

Jag blev tipsad om den här anteckningen eftersom jag har inlett en lite mer aktiv period av do redo (dvs att man tar tillvara gamla plagg och bygger om dem till nånting annat), men här fanns ju mer än handarbetstips att hämta. Bra funderat & skrivet.

Sven sa...

Ingela: Att kvinnor fyller sina väskor med det man verkligen behöver,det är du ett stort bevis för. Min son Lars har reflekterat över det här: http://peppen.nu/2010/01/02/kvinnors-lilla-skattkista/

Maja: Din analys ligger nära det som stod i artikeln, Att smala kvinnor visar att de har den kontroll som behövs, och inte är så känslostyrda.

Monica: Jag håller med, att hon borde öppna webbutik. Hon producerar fina väskor hela tiden.

Miss Gilette: Det måste vara roligt att ta tillvara gamla saker och återanvända. Utvecklar kreativiteten och är klimatsmart.

Miss Gillette sa...

sven: Det är en vidareutveckling av bland annat trasmattan, tänker jag nu. Det ligger inte så lite nostalgi i ett föremål eller plagg vars historia man känner; det blir en konkret linje bakåt genom kanske flera generationer. För dagens västerlänning som är så mobil finns det kanske en extra trygghet i det: man kan ha flyttat många gånger och barndomshemmet finns inte kvar, men man bär sin morfar med sig i väskan som är sydd av hans gamla skräddarsydda, snudd på outslitliga paletå. Rötterna blir också mobila, flexibla (vilket väl ligger helt i tiden).

Så det blir några steg närmare det gamla på flera sätt: för inte så längesen fanns ju faktiskt inga sopåkerier: allt togs tillvara. Nå -- en del hamnade i sophögar och andra kökkenmöddingar också, vilket arkeologerna gillar. (De gillar _inte_ vårt avfallsfria samhälle, för det kommer inte att finnas några som helst ledtrådar för morgondagens arkeologer! Vår tid kommer att te sig förbluffande anonym i framtiden.)

Anonym sa...

En mycket snygg väska som både är hård och mjuk på nåt sätt, lämplig för en man som kan vara både mjuk och hård.

Jag är en rätt så vältränad person med lite fettvalkar (för hälsans skull) , använder både billiga och dyra väskor, mjuka och hårda men snygga. Jag kan vara både hård och mjuk beroende på situationen.

Kanske en blandning mellan manlig och kvinnlig person.

Och alla har vi kanske en plats i utanförskapet men samtidigt en plats i medlevarskapet.

Sven sa...

Miss Gilette: Så sant, det får stor betydelse i vår tid att ha saker som har historia, som pekar bakåt. Det mesta är ju bara plast som slängs efter kort användning. Apropå trasmattor, som min fru också vävt, så har jag skrivit om det här: http://promenaderochutflykter.blogspot.com/2008/08/mattors-belgenhet.html

Anonym: När man skriver något sånt här blir det lätt att polarisera, mellan manligt -kvinnligt, hårt och mjukt, smal-tjock. Men egentligen tror jag inte på dessa skillnader på individ-nivå. Det är bara på strukturell, övergripande nivå som det stämmer, där genus skapas av kulturen, och där mannen överordnas kvinnan (kvinnan som det svaga könet) Tyvärr är det svårt att skilja på dessa nivåer. Om man är man, så tar man åt sig när jag skriver manlig, och om man är kvinna, så tar man åt sig när jag skriver kvinnligt.Men egentligen finns varken det manliga eller det kvinnliga!

Totte sa...

Jag tycker du fått en jättesnygg tygväska.

Miss Gillette sa...

*skrattar* Rar postning! Och snygga mattor; bäst gillar jag dem i sovrummen (i vårt sovrum ligger också en grön som jag har vävt). Utsnittet av den vita minner om landskapet som brer ut sig här just nu. Imorron blir det hård exercis: skottning. Länge och väl. Då lär vägen ut till garaget likna en ändlös trasmatta omsider.

Leva sa...

Väldigt snygg väska. Hur man än ser på saken... :)

Ja, det var en väldigt intressant artikel. Innehöll massor av saker att reflektera över, som beskriver vårt samhälle.

Och mitt förhållande till väskor är nog exakt som Ingelas... mega-handväskan, som är en ryggsäck, följer med oavsett sammanhang, och passar ofta inte alls in - jo, ibland på situationen, men förmodligen inte på min förväntade "roll"... :)

Egentligen är det väl inte utanförskapet som borde öka (fast det passar ju bättre in som politisk slogan), utan toleransen. Och acceptansen, och värdesättandet av att vi inte bara är olika människor emellan, utan inuti oss också... :)

Sven sa...

Leva: Klokt sagt!