tisdag, februari 16, 2010

"Det är en dag imorgon också"

När vi föds finns bara nuet. För det lilla barnet är nuets glädje allt som finns. Och långt upp i ungdomen fortsätter vi att leva för stunden, och låter bli att tänka så mycket på morgondagen.

Men någon gång mitt i livet vänder det. Vi börjar att tänka alltmer på framtiden och får svårare att förlora oss i nuet. För mig vände det någon gång i 40-årsåldern. När jag till exempel var ute på krogen för att roa mig en kväll så började jag oroa mig för eventuell bakfylla dagen efter. Till slut satte jag upp en regel, ingen alkohol efter kl 24.00. Sen införde jag varannan vatten. Och numera har jag helt slutat att gå ut. Det eventuella roliga en festkväll är inte värt den säkra tröttheten dagen efter.

I den underbara filmen "Du levande" ropar bartendern varje kväll: "Sista beställningen, dags för sista beställningen! Det är en dag imorgon också!"

Scenen med bartendern är en perfekt beskrivning av medelålderns och ålderdomens dilemman. Dagen imorgon blir viktigare än just nu. Det blir bara ett planerande och trixande för att undvika besvär och olyckor i framtiden. Tryggheten växer som en mossa över de redan grånade huvudena.

Om man studerar en vanlig bilparkering på stan, där bilar står på rad, så upptäcker man att de flesta har kört rakt in med fronten i parkeringsrutan. Det är ju det enklaste sättet. Men ungefär var tionde bil har istället backats in i parkeringsfickan. Ser man en sådan bil kan man vara säker på att det är en äldre man som gjort sig besväret att backa in, bara för att lättare kunna köra ut när han skall fara iväg igen. Typiskt för dessa bakåtparkerare är alltså att de tänker på hur de ska fara redan när de kommer. Bekvämt nu får ge vika för bekvämt sen.

Sen när de blir pensionärer så blir de ofta helt upptagna vad som kan hända i framtiden. Risken för att bli bestulen är ofta det största hotet. Allt låses noga och säkerhetslås monteras in och lampor som tänds och släcks även när man är bortrest blir en självklarhet. Man fixerar sig vid att förlora saker trots att de flesta pensionärer har så mycket grejer att de inte skulle märka om hälften försvann.

Och längre upp i åldrarna blir tillvaron olidlig när man måste kolla om nyckeln finns i fickan eller väskan varannan minut, så att dörren är låst och att inte tjuven kan ta sig in.

Visst är det konstigt. När man är ung och har hela framtiden framför sig, då lever man i nuet. Men när man blir gammal och framtiden sakta krymper mot intet, så tänker man mer och mer på morgondagen. Det är en dag i morgon också, blir ett uttryck som präglar allt vi äldre gör.

Kanske är det rädslan för den dag som vi får höra, att "det blir ingen dag för dig imorgon". Men det är synd, för det är just den dagen som är den sista, som vi kanske inser att vi borde ha tänkt om. Och kört rakt in med bilens front i parkeringsfickan för att det är bekvämt nu, istället för att hela tiden tänka på avfärden.

Men tyvärr, just den dagen är det för sent att ändra sig.

*******

Andra bloggare om , , ,

19 kommentarer :

m i j a sa...

...eller så är det en som har tagit sig en genväg och kört rakt igenom två parkeringsplatser - och på så sätt tar sig både enkelt in och enkelt ut igen :)

Det kräver lite mer tanke, men inte mer energi än att bara tänka på vad som är bäst nu...

Sven sa...

Haha, man ska då tänka på allt:)
Jag borde ha varit tydlig med att det är inte sådana platser som jag tänker på. Utan parkeringar med staket eller andra hinder som omöjliggör att man genar. Där man antingen kör eller backar in.
Så det så.

m i j a sa...

Hahaha ja, det är viktigt att sätta upp kriterierna för sin teori ordentligt :)

Monica sa...

Intressanta iakttagelser. Inte kan man heller skydda sig mot stölder t ex. Hörde om en lärare idag som snart ska gå i pension men som satt på tunnelbanan och sedan skulle betala i affären. Det var ett snitt längs med väskan och plånboken väck. Inget hade hon märkt, inte ens att någon snuddat där.

sovereign sa...

Väldigt intressant inlägg!

Love, literature and gardening sa...

Ajajaj det var många år sen jag insåg att intag av alkoholhaltiga drycker inte bör ske efter 23.00 om nästa dag ska räddas. Det måste varit när jag fått barn. Ja just det - det var i den stunden som jag började tänka på morgondagen - nyss fyllda 31.

Men jag tycker nog det lättade lite igen när barnen flyttat hemifrån. Lite av ansvarslösheten kom tillbaka. Jag är ute och promenerar i mörkret utan att tro att nån skulle kunna råna mig. Jag parkerar på förbjudet för jag tror att ingen hinner p-vakt upptäcka det.

Men vad är skillnaden på "ansvarslöshet" och "leva i nuet"? Kanske kan filosof Sven utveckla det?

Sven sa...

Monica: Det är inte lätt att tänka på allt. Men den personen kommer nog att hålla väskan hårt i famnen nästa gång hon åker tunnelbanan. Och då händer nåt annat, helt oförutsett! Det är det som är det värsta med olyckor, de är oförutsedda!

soveriegn: Det var det som var meningen :)

Love, literatur, and gardening: Det är ingen skillnad! Leva i nuet+ansvarslöhet= Ungdom.
Ta ansvar+tänka på morgondagen=Vuxenpoäng

Anonym sa...

Jag är inte helt säker på att det blir en dag för mig i morgon.

Sven sa...

Anonym: Nej just det. Ingen av oss kan vara säker på det. Men samtidigt, jag har provat att få mina dagar utmätta, och det var inte roligt. Och det hjälpte mig inte att leva i nuet.
Jag tror att vi behöver nuet, men också att vi behöver framtiden, möjligheterna att förverkliga tankar och idéer. Vi behöver leva i illusionen om att det finns en morgondag för att vi ska orka leva.

Anonym sa...

Hej Sven, du kan då få till det du.....
En annan sak som inträder med stigande ålder är att man åtminstone som man överhuvudtaget tänker sådana tankar.
Man inser gradvis och på olika sätt att man förmodligen inte är osårbar..
Vilket man för bara 20 år sedan var nästan övertygad om..
För att inte tala om när man satt på ö-kiosken,då Clintan var idealet.
Och han grät visst i nån film om broar för några år sedan??
Så det kan bli....
Kenneth

Monica sa...

Det där om väskan är ju en helt världslig sak men kan ställa till det och bli droppen om annat är jobbigt. Inget vet vi som du säger, bara det andetag vi tog nyss. Säger jag ibland när jag blir trött (på folk som pratar som om de styr och har makten i hela världen och över alla i omgivningen) då blir de knäpp tysta och jag förundras över att de faktiskt aldrig har tänkt.......(Andetaget blev aktuellt en nyårsafton hos vänner, en rätt ung kvinna sa godnatt och gick med sin man mot bilen utanför huset och föll död ned)

m i j a sa...

Hela livet-perspektivet blev inte aktuellt för mig förrän jag fick barn. Och då förändrades hela tideräkningen, hela nu-upplevelsen också, och allt går mycket fortare och långsammare på samma gång.

Vi vet så lite, som någon här ovan säger, och när vi tror vi fått kläm på hur livet är så ändras förutsättningarna. Jag gillar att tänka på morgondagen, och också att strunta i den.

Kanske handlar det om att lära sig vad som är hälsosamt ansvarslöst och ansvarsfullt hälsosamt?

Sven sa...

Kenneth: När du nämner Clintan så kommer jag att tänka på bion i Husum. De var ju Mannesrut som drev den när vi var ung. Jag har skrivit om henne och hennes man Olle en gång tidigare, det kan du läsa här: http://ryssbalt.blogspot.com/2006/10/mannesrutsolle.html

Monica: Ja, så skört allting är egentligen. Och det mesta sköts av slumpen.

Mija: Jag tycker att du fångar det hela på ett mycket klokt sätt. När man får barn så blir nuet aktuellare samtidigt som långsiktigheten blir uppenbar. Den sista meningen du skriver, det handlar nog om vuxenhetens viktigaste lärdom: förmågan att kompromissa mellan två oförenliga ting!

Hans sa...

De som backar in på parkeringen kan ha varit i länder där det gäller att kunna komma snabbt iväg i akuta situationer. Hörde en man på radio som jobbat i Afghanistan och där lärt sig den försiktighetsåtgärden. Han fortsatte med samma parkeringsteknik även tillbaka i Sverige.

Sven sa...

Hans: Jo, det finns nog undantag, dom som har krigsbakgrund. Men de flesta är nog personer som är otåliga och vill hem så fort som möjligt när frun har handlar färdigt på stan.

Monica sa...

Ämnet kan utvidgas hur långt som helst:-) Men nu när vi kom in på krig så kan jag berätta om njurstenar, de ska "sprängas" med stötvågsteknik. Då måste patienten ligga blickstilla. Det gör svenskar som levt i trygghet i många hundra år. En med krigstrauman flyger upp, kallsvettig med ångest i blicken för det låter lite som pistolskott. Bryter ihop, skäms också, är ledsen för att behandlingen måste uppskjutas m m. Jag arbetade då med forskning i närheten och förstod efter en stund orsaken när det hände. Personalen tyckte bara det var en knäppis till som var överspänd. Mycket utbildning behövs när man arbetar med människor och än mer när vi kommer i kontakt med all jordens befolkning som idag.

Sven sa...

Monica: Intressant, hur minnet av traumatiska situationer kan dyka upp när som helst. Det kan ju också finnas personliga erfarenheter hos var och en, som inte bara har att göra med krig, som kan påverka oss.

Maja sa...

Jag vet inte riktigt med tiden. För mig finns den liksom inte förrän någon gör mig uppmärksam på den. Frågar någon om dåtiden går min tanke dit, frågar någon hur det känns i nuet så känner jag efter, undrar någon om morgondagen så funderar jag på vad som finns planerat för den. Mest går jag omkring i en tidstumlare, som en strut, och gör saker, ganska otänkt, mest ryggmärgsbaserat. Lever varken framåt- eller bakåttankar.

Bara vid speciella tillfällen planerar jag framåt och fyller i agendan, tänker på kommande semester, men det är ofta när uppmärksamhet på detta blivit påkallat. När det gäller mathållning tänker jag på middagen först när hungern gör sig påmind.

Jag tror jag lever tidlöst för det mesta. Bara gör och är. Tankar och känslor kommer och går.

Låter korkat.

オテモヤン sa...

オナニー
逆援助
SEX
フェラチオ
ソープ
逆援助
出張ホスト
手コキ
おっぱい
フェラチオ
中出し
セックス
デリヘル
包茎
逆援
性欲