17 januari 2010

Sökandet



Det är januari och full vinter. Äntligen en riktig köldperiod som håller i sig och låter isen lägga sig i hela bottenviken. Det känns normalt.

Himlarna som visar sig på eftermiddagarna är häpnadsväckande vackra, med det rosa och röda som förstärker blåheten på ett magiskt sätt. Det är svårt att klara av att inte bli religös.



Solen är uppe längre och längre även här i norr. Men det gäller att komma ut i tid för att få tillräckligt med D-vitamin. Jag har ett inre krav på mig att alltid komma ut en stund varje dag. En inne-dag ger mig ett lätt dåligt humör på kvällen. En timmes promenad eller skidtur räcker för att skaffa mig ett alibi för att kunna sitta hemma i lugn och ro.

I lördags åkte jag skidor ur på fjärden, för första gången denna vinter. Solen kom överraskande och bröt igenom molnen, och gav fritt spelrum för de speciella färger som januari är begåvad med. Det var otroligt vackert. Men mina inre tankar var mörka och det blev en diskrepans mellan det yttre och inre. Det är inte alltid som man kan ta tillvara en vacker plats, eller en underbar upplevelse. Snarare kan det vackra skapa den skillnad som gör att man upptäcker missmodet, oron eller rädslan.

För mig är naturen en plats som inte är okomplicerad. Jag söker ständigt upp den, ofta i ensamhet, och den påverkar mig mer än många medmänniskor gör. Jag tror att det beror på skillnaden. Att jag upptäcker skillnaden mellan varandet och måendet, och förstår att det ofta inte är i samklang.

Men en längre vistelse i naturen, på den långa skidturen eller sittandet vid en eld i skogen, då finns möjlighet att bilderna över hur det verkligen ser ut, och hur det känns, vävs ihop till en lugn och harmonisk enhet.
Tyvärr sker det bara vid vissa tillfällen och jag brukar kalla det lycka. De flesta besök i naturen är själva verket bara ett sökande efter dessa tillfällen.

8 kommentarer:

Teg sa...

vackert. på alla sätt och vis. bilderna och texten, om det inre och yttre i samklang.

Love, literature and gardening sa...

Helt fantastiska färger på himlen! Jag vill ju undra lite om det verkligen är på riktigt men det är det ju såklart på din blogg! Fast förevigade genom konstnärens blick förstås.

Sven sa...

Teg: Ja, det är härligt de korta stunder som de sammanfaller. Det är väl kanske lite liknade med musiken, ett sökande efter just det där tillfället.

Love, literature and gardening: Du har rätt, det är äkta färger! Åt andra hållet fanns en fantastisk stark, rödorange solnedgång. Men det gör sig ju inte på bild.

Så det är väl där blicken kommer in, att välja bort det uppenbara och vända sig åt ett annat håll.

Bert sa...

Vi hade inte riktigt de där färgerna på Rånlandet i lördags. Bara en varm anstrykning vid horisonten.

Men jag kan intyga. Januaris färger i Norrbotten är blått och rosa.

Sven sa...

Bert: Precis. Men bilderna är inte från skidturen, den är från torsdag eftermiddag, tagen från Mjölkudden. Det var ett sanslöst färgspel den dagen.

Anonym sa...

Jovisst, varje dag behövs det så viktiga D-vitaminet.

Jag försöker var ute så ofta det är möjligt om än inte varje dag och jag känner igen mig i sökandet efter de där tillfällena när det stämmer överens, det är inte ofta det sker, men det händer och det är nog lycka det.

Jag har inte tidigare tänkt att det kanske är så det hänger ihop men känslan har det på nåt sätt.

Nu när jag är mest själv blir det kanske fler tillfällen.

Sven sa...

Anonym: Jag hoppas att det blir fler tillfällen.

Lelle sa...

"Färgen är naturens leende"
MVH/Lelle