13 januari 2010

När är potatisen färdig?

När man äntligen lagat middagen och ätit upp densamma, och sätter sig framför teven för en stunds matsmältning, vad får man då se om inte matlagning igen. I en tv-kanal lagar man mat, i en annan sitter man runt ett bord och äter, och i en tredje tävlar kocklag om vilka som gör godaste maten. Mat, mat och åter mat.

Och det känns inte bra när man sitter där mätt i magen. Varför inte satsa på andra behov som vi har och som kanske inte är tillfredställda? Det finns ju flera att välja på (ja, ett särskilt behov kan man vänta med till de små barnen gått och lagt sig...).

Att laga mat är inte mitt bästa gebit. Jag har nämligen ingen förmåga att impovisera, utan är helt beroende av recept. Alltså mer en klassisk notbunden pianist än en intuitiv bluesartist.

Men när det gäller recept finns det mycket som är upprörande. Det saknas ofta den exakthet som borde finnas. Det kan t ex stå 1-2 tsk. Hur ska man veta om det är en eller två teskedar som ska tillsättas? Det är ju faktiskt en väldigt stor skillnad, 100 % närmare bestämt. Jämför med om man skall göra betong och det står det att man skall tillsättta 1 eller 2 ton cement, hur säker skulle den betongen bli?

En annan svår fråga uppstår när man skall använda ugnen. Ofta står det temperatur: 200-225 grader! Vad är det som gäller här egentligen? 25 grader är ju en ändå en viss skillnad. Och om man ställer nåt i ugnen så ska det stå ca 20 -30 minuter därinne. Tio minuter hit eller dit, det verkar receptförfattarna inte bry sig om.

Jag brukar försöka räkna ut ett genomsnitt. 1-2 tsk blir enochenhalv tesked. 20-30 minuter blir 25 minuter osv.

Nu kanske vän av ordning, (detta vackra uttryck)säger att ugnars värme varierar, och vid all matlagning måste man testa och göra egna bedömningar.

Nej, tyvärr fungerar det inte för mig. Ta potatisen till exempel, när är den färdigkokt? Jo, man tar en potatissticka och sticker den genom potatisen och om den glider obehindrad genom den utan motstånd, så är den färdig. Men...gick det inte lite trögare där i mitten ändå...visst var det ett litet motstånd i de största potatiserna....bäst att koka en stund till. Jag tvekar helt enkelt och låter potatisen för säkerhet skull koka några extra minuter. När den är sönderkokt och skalet sprucket är jag helt säker.

Pastan hos oss är aldrig Al dente. Den är fortfarande lika mjuk som min mors spagetti var i köket i Husum. Hon som kokade strömmingen i 45 minuter.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, inte har du det lätt med matlagningen, men du ser ut att ha hittat just det medelläge som brukar bli bra. Du kan nog lugnt prova dig fram i fortsättningen.

Ugnar är olika men som regel har man sin spis en längre tid och lär känna dess egenskaper som att ex. grädda ojämnt. Längst in är det klart tidigare eller tvärtom. Det är alltid spännande med ugnar och matlagning.
Spänningen är ändå som störst när man i en vedspis sätter in handen i ugnen och känner efter om temperaturen är lagom, gör en bedömning som man gör i mycket annat. Och det blir oftast bäst då.

Och visst är det andra behov vi har vad gäller TV-tittandet men som sagt lite senare på kvällen.

Efter maten väljer jag att ligga på spikmattan en stund, slipper matlagningsprogrammen.

Elisabet sa...

Tack för morgonens glada skratt.

Här sitter jag och smajlar för mig själv och tänker ..."vilken härlig människa detta måste vara .., lyckliga dom som har honom som arbetskamrat!"

Sven sa...

Anonym: Det måste vara väldigt svårt med en vedspis, inte ens en termometer. Men du är nog väldigt bra på att bedöma, om du bara kan sätta in handen. Det är ju det där att lita på sig själv och sin egen förmåga.

Spikmatta efter maten, det skulle Sickan hålla med dig om, att det är bättre än TV!

Elisabet: Haha, ja kanske det. Men de kanske blir less ibland också på alla mina funderingar. Vissa blir roligare på ett visst avstånd. Fråga min fru! :)

Anonym sa...

Hahaha!! Du är så rolig! (Och ja, vi är lyckliga som har dig som arbetskamrat).
Det viktigaste i ett kök är inte en kokbok, utan ögon och mun (närmare bestämt smaklökar)...
Lycka till i köket!

Sven sa...

Anonym: Tyvärr är jag inte begåvad med så känsliga smaklökar heller. De sitter glest på tungan, vilket gör att jag kan känna skillnad på sött och salt men inte mycket mer.

Så inte har man det lätt inte.

Love, literature and gardening sa...

Strunta i de receptetn som inte är exakta tillräckligt för dig. Det finns andra. Det är du som har makten vid din egen spis. Utnyttja alla hjälpmedel du behöver.

Tror du det blir så himla gott när folk står och är kaxiga och experimenterar vid spisen?

Jag lagar massor med god mat men jag lagar den efter recept som jag litar på. Och om det blir för mycket curry så ändrar jag i receptet. Eller slänger det.

Påstå att man lagar mat utan recept? Snobberi...

Bert sa...

Här är en snobb.

;-)

Totte sa...

Men om nu potatisen visar sig vara lite okokt i alla fall så går det ju alltid att mosa den med smör. Resultatet behöver inte vara så perfekt ur alla synpunkter. Det går alltid att få i sig maten på något sätt. Och oftast smakar det gott, på något sätt.

Sven sa...

Bert: Det visste vi redan... ;)

Totte: Är det yogan som gör dig så ödmjuk nuförtiden..?

Leva sa...

*ler*... Du är som söt, du... :) En riktig matematiker, tror jag! :) Kan ibland, som du säger, bli roligare på visst avstånd... fast det tror jag inte alls att din fru tycker, för hon vill ju ha dig kvar! :)

I viss mån känner jag igen mig, även om jag gärna improviserar när mat och saker ska lagas - mitt behov av ordning yttrar sig nog på lite andra sätt. Men det är skönt att höra att det ändå finns någon som inte bara vill att livet ska handla om "magkänslor"... :)

Sven sa...

Leva;Nä, jag gillar inte det där magkänsla så mycket, hellre att ha koll på detaljer och småsaker. Där finns människans själ uttryckt på nåt sätt. Känslor är alldeles för oprecisa, lurar oss ständigt in i fällor.

Maja sa...

Faktiskt.

Jag önskar också en exakt koktid på just potatis. Ungefär som man servar oss med koktid på pastan. Vet man inte själv när det är klart kan man ju alltid avbryta när rekommenderad tid gått. Ska det vara så svårt?

Jag håller också med dig vad gäller salt och peppar. Detta kommer till sin spets när man håller på med äckliga saker som köttfärs t ex och köttbullsreceptet är detaljerat och bra fram till "tillsätt salt och peppar". Hur skall jag veta? Jag varken äter kött eller vill äta RÅ köttfärs! Och hur vet man när RÅ köttfärs smakar saltigt/pepprigt nog?

Nej. Lite ordning tycker jag nog att vi kan få så här efter många års potatiskokande (det var länge sedan Ahlström härjade som mest) och köttbullsgörande. Någon måste väl veta...?

OBS! Detta innebär INTE att jag är dålig på att laga mat.

Maja sa...

Ahlströmer skall det naturligtvis vara.

Sven sa...

Maja: Kunde man inte ha en slags knapp på varje potatis, som åker upp när den är färdigt. Ungefär som finns på kyckling.

Men det kanske blir dyrt om någon ska sätta in en knapp på varje potatis.

Man får väl mosa halvkokta med smör som Totte förslagit.

Igår stekte jag kött. Det blev helt misslyckat. Ska man steka länge, kort tid, med låg eller hög värme?
Det är frågan.

Leva sa...

... och hur lång tid är "länge" eller "kort tid"...? ;) Lite som begreppet "på en skala"... det kan vara lättare att redogöra för den filosofiska aspekten än att faktiskt få saker att fungera i verkligheten... passar på att hänvisa till en av Robert Brobergs låtar från skivan "Tolv sånger på amerikanska".

Väldigt rart och underhållande, detta lilla resonemang... mänskligt, på ett trivsamt litet vis! :)

Sven sa...

Leva: Aha, dessa sånger kände jag inte till. Men som vanligt, bra texter av Broberg. De passar ju perfekt till mitt inlägg.... :) Inga känslor, bara förnuft, planering och ordning. En tesked och inte 1-2.

Jag tänker att det inte är en värld för dig...:)

Anonym sa...

Intressant.


Själv är jag helt oförmögen att följa recept. Det är inte så att jag tror att jag vet bättre än receptmakarna, jag bara kan inte. Det tar emot. Det är så tråkigt!

Jag gjorde ett allvarligt försök igår. Rotsaksgratäng. Jag tittade på receptet tre gånger: För att kolla ugnsvärmen (men den verkade för låg så jag satte upp den en aning) och sen för att kolla hur mycket vätska det skulle vara i (men jag tog lite till, oklart varför) Tredje gången jag slängde blicken på receptet konstaterade jag att vitlök kunde vara gott i. Så det var ju bra att jag hade ett recept! Annars hade jag glömt vitlöken.


(Vet du inte att pastan är klar om den fastnar när man kastar upp den i taket?)

m i j a

Anonym sa...

Jag förstår att det kanske kändes som att du misslyckades med stekningen av köttet.

Det är verkligen en konst att steka kött beroende på kvalitet och storlek/tjocklek. Hög eller låg värme beroende på vilket kött det är. Hur länge ska köttet "vila" efter stekning innan det serveras o.s.v.

Det är faktiskt en hel vetenskap att lära sig steka kött men övning ger färdighet så det är bara att fortsätta steka och steka. Du kommer att lyckas.

Sven sa...

Mija: Hej, vad roligt att du ger en kommentar! Välkommen hit till bloggen (och till familjen, om man nu törs säga det redan :)

Jag tror att det är många som är just så där, om det finns ett recept, en regel eller rutin, så måste man nästan göra på nåt annat sätt. Det anses annars tråkigt. Jag tror att det har med auktoriteter att göra. Man vill helt enkelt inte underkasta sig nån annan, som bestämt hur det ska vara.

Själv tycker jag inte att det är tråkigt att upprepa rutiner eller ritualer. Jag tycker det är roligt! Jag är en vanemänniska, (men med vissa inslag av konstnärligt gränsöverskridande...dock ej vid matlagning!)

Jo, jag kastar pastan på kaklet. Men då är det redan för sent!

Anonym: Jo, till slut så...kanske. Men kött ska inte överstekas, det är där som jag faller. Och det är svårt att gå efter klockan bara: 3-5 minuter på var sida står det i receptet....

Maria sa...

Tack!
:)


Du har så rätt, det är nog ett litet uttryck för auktoritetstrots.

Ritualbehov, det har jag, det också. Men inte vid matlagning...

Anonym sa...

Efter all stekning behöver köttet vila innan det äts, gärna i folie för att hålla värmen. Jag är helt säker på att du kommer att lyckas.