fredag, januari 22, 2010

Enkelriktade relationer

Min fru berättade att hon varit på utbildning om demens hos gamla. Där fick man veta att dementa tidigt förlorade förmågan att ha dubbelriktad kommunikation, att kunna relatera till en annan människa och förstå samspel och signaler. Precis som de som lider av autism. Men de kan ofta ha kvar möjligheten att ha en enkelriktad relation, till t ex ett mjukisdjur eller till naturen.

Då kom jag att tänka på skillnaden mellan mig och min fru. Jag trivs bäst i enkelriktade relationer, dvs när jag ensam får åka ut i naturen och kommunicera ordlöst med omgivningen. Hon däremot, väljer hellre att åka på stan och träffa folk, sitta på ett fik och prata. Och ser jag mig omkring är vi många män som precis som jag åker ensam till skogen eller till stugorna och sitter och ugglar.

Kan det vara så att män i min generation är födda med en släng av demens, eller autism och att vår förmåga till kommunikation ligger mer åt det enkelriktade hållet? Jag vet inte, jag ställer bara frågan.

För det är också så att när män träffas gör de sällan det öga mot öga. Mellan dem finns ett objekt, en aktivitet eller en skog. Vi träffas med motorcyklar, bilar eller mopeder mellan oss. Vi träffas vid sidan av hockeyrinken. Eller i skogen, på fågelskådningen eller jakten. Vi bygger hela tiden våra kontakter med hjälp av enkelriktade relationer till ett objekt; det kan gälla naturen likväl som en motorcykel. En gitarr eller en whiskyflaska.

Jag var på folkrace, en dag i somras. Jag följde Lars som var där och gjorde ett reportage och jag passade på att göra en liten film. Ursäkta de lite ironiska texterna, jag kunde inte låta bli. För det här är verkligen en inblick i pojkarnas värld, bland bensin, oljor och tillknycklad plåt.

Frågan är om vad som är deras starkaste drivkraft. Kamratskapen eller kärleken till bilen. I varje fall verkade banan vara enkelriktad, alla tävlingar kördes åt samma håll.



********

Andra bloggare om , ,

14 kommentarer :

Monica sa...

Hej Sven, hur jag nu hittat hit, vet inte säkert:-) Men intressanta iakttagelser du gör. Jag har studier i Neuroscience på Karolinska Institutet från denna sida av 2000-talet och en av professorerna berörde detta med manlig autism, inte demens:-) men att kanske de flesta mäns hjärnor har en liten släng av autismtillstånd. I och för sig så tyckte jag att min man redan i 35-årsåldern visade demenstecken men idag många år senare är tillståndet ungefär lika:-)Oförändrat alltså, lutar nog mer åt autismtillståndet. Och sedan det du skriver om ting och det materiella, det är väldigt kärt för många män, bilen eller vad det nu kan vara. Vårdas med större ömhet än den som riktas mot det mänskliga. Måste vara något med hjärnans byggnad. Professorn har själv söner och såg tecken sa han:-) På sig själv också kanske...Han hade i sin forskarmiljö flera kvinnliga studenter och det är bara att erkänna berättade han att deras kapacitet var ibland ljusår från killarnas, men sen är det männen som får tjänsterna, har varit i alla fall.
Njutit av dina otroligt vackra foton också, så underbara. Trevlig dag önskas från Stockholm.

Monica sa...

Får jag "låna" någon vinterbild och visa utanför Sverige hur vackert det är? Och exotiskt:-)

Love, literature and gardening sa...

Intressant tanke. Var får du allt ifrån? Jag kan inte säga att jag genast köper idén. Måste först fundera lite över hur det är med "autismen" hos mina manliga närstående.

Men jag har ju t ex själv en hobby, line dancen, där jag träffar andra linedansare för att dansa. Men det finns inte en enda av dem som jag skulle ha lust att sitta och fika och prata med. Är det min manliga sida som kommer fram där månntro? Att mötas kring ett intresse utan att ha något annat gemensamt.

Samtidigt som jag har många väninnor som jag pratar intensivt med och får kraft utav det.

Elisabet sa...

Och här är en pratglad madame som ändå gärna går för sig själv.

Som lillflicka tog jag ofta tillflykt till stranden nedanför vårt hus och satt där och fantiserade om prärien och annat .., ja, att jag red iväg över prärien, alltså.

På jobbet är jag en mästare på att småprata med kunderna.

Hemma, hos pv, är jag inte ens en tiondel så pratig.

Anonym sa...

Jag har tittat på filmen och nog verkar det vara något slags demens.
DEMENS ACTIVITETICO (DA) skulle jag nog helst föreslå.
F. ö. har jag ugglat i skogen idag, ensam.
Kalle

Sven sa...

Monica: Välkommen hit till bloggen. Ja, just det, jag visste att det var vetenskapligt bevisat.:) Du får gärna låna mina bilder.

Alla: Som vanligt när man skriver om manligt och kvinnligt så stämmer det inte. Det finns alltid nån kvinna som gör som män och män som gör som kvinnor. Det visar att det inte möjligt att dela upp världen efter kön. Men det är ändå roligt att det är så många män som ligger under bilarna på folkracebanan. Och att Kalle och jag ugglar ensam i skogen.

Teg sa...

Svaren finns i Maskuliniteter, skrivet av Connell. Låna!

http://lucia.lib.ltu.se/F/PJRAX3NEH8XSHVB2XTVTR9GX836TY4HJDQXIC9RMEFBF4YPIR4-01395?func=full-set-set&set_number=017654&set_entry=000001&format=999

Agneta sa...

Hela den lilla filmen är alltså på riktigt?
Från min grästuva skulle det lika gärna kunna vara en spelfilm med roller. Själva verkligheten är smått otrolig.
Lars är ju ett sanningsvittne så då är det verklighet, alltså?

Sven sa...

Teg: Toppen! Ska genast lånas på biblio. Det här måste man fördjupa sig i.

Agneta: Haha, jo, så där ser verkligheten ut, långt från "våran" värld

Anonym sa...

Och tänk i ett äktenskap där kärleken kan bli enkelriktad. Till slut blir det omöjligt att fortsätta och kanske en kamratrelation uppstår. Om den kan hålla sig dubbelriktad kanske det är möjligt att den kan ge frihet för personerna och gå vidare i nya kärleksförhållande.

Blir kamratrelationen enkelriktad då är den nog helt körd den också.

Sven sa...

Anonym: Men det är kanske då man satsar på materiella lösningar, typ nytt hus, renoverat kök, en ny bil. Som båda kan ha enkelriktade relationer till.

Det är väl därför många har så fint hemma nuförtiden.

Lelle sa...

Ja, jag hade egentligen inte tänkt kommentera filmen, jag blir lätt partisk eftersom jag utövat denna sport i många herrans år. Men...jag har svårt att inte sticka ut hakan.

"Humor skapar insikt om tolerans. Ironi skapar en djupare och mindre vänskaplig försståelse"

Äktenskap och kärlek...ett litet ordspråk.
"De flesta kvinnor försöker ändra på sin man, och när de ändrat på honom tycker de inte om honom."

Sven sa...

Lelle: Jag förstår att man kan ta lite illa upp, när jag ironiserar i filmen. Men jag hoppas att de märks att det sker med värme. Jag är ju faktiskt en mc-åkare själv!

Monica sa...

Nu har jag sett filmen också, underhållande och intressant:-)