söndag, december 06, 2009

Solens upp och nedgångar

Det gula ljuset är starkt men det handlar inte om en solnedgång. Det är mitt på dagen i december och solen kommer bara upp till den nivå som låter solens strålar brytas inom det gulröda spektrumet. Det är som om solens uppgång och nedgång kommer samtidigt, och förvirrar melatoninet och ibland vet man inte om det är dag eller natt. Precis som de bakfylledagar som man hade i ungdomen, då man gick och la sig på morgonen, sov dagen och klev upp på kvällen. Det gav mig alltid en kymig känsla av att ha förlorat kontrollen över tillvaron. Först på tisdagar brukade det kännas normalt igen efter en helgkväll på krogen.

Vi har adventsstjärnor i fönstren och de får följaktligen vara tända både dag och natt. Det är tur att julen finns och låter oss på konstgjort sätt fylla vårt behov av ljus, som denna årstid ransoneras så kraftigt av himmelens makter. Och det är tur att vi har snön häruppe, utan den skulle nog hela vintern kännas som en enda lång bakfylla.

Det senaste taget har jag börjat få en konstig vana. Jag lägger mig och somnar vid 10-tiden men så vaknar jag mitt i natten, närmare bestämt 02.15. Att jag vet tiden beror på att jag kollar den på min klockradio. Efter ett kort konstaterande att jag vaknat, somnar jag igen utan problem. Men varför just 02.15 ? Alltid samma tid, natt efter natt. Jag tycker det är konstigt, att man kan vara så punktlig fast på helt fel tid.

Kanske har det nåt med det gula ljuset att göra, tänker jag en dag när jag lyckas pricka in solen just när den befinner sig över havet utanför Tjuvholmssundet.








******

Andra bloggare om , ,

18 kommentarer :

bettankax sa...

Å vilka makalösa bilder!

Monstruösa Margit sa...

Världen är allt bra vacker emellanåt. Fint fångat och fint skrivet.

Bert sa...

Den där sista bilden är suveränt snygg.

Det där med att vakna mitt i natten känner jag igen. Nu är det inte så att jag vaknar varje natt, men om jag gör det, så är det ungefär vid samma klockslag varje gång.

Jag har dessutom färdigprogrammerade veckor i mitt sömnminne. Vardagar vaknar jag två minuter före väckarklockan, dvs 06.28. Lördagar vaknar jag alltid 06.55, då den första hörvärda väderrapporten sänds i P1 med åtföljande nyheter och sedan Naturmorgon. Det sistnämnda kan jag ibland somna ifrån om det är något ointressant som avhandlas.

Söndagar följer tidsmässigt lördagarna.

Sven sa...

bettankax och Monstruösa Margit: Ja, naturen står för en väldig skönhet ibland. Särskilt när det är vinter.

Anonym sa...

Jag lägger mig också 10 på kvällen men vaknar lite senare, nämligen 02:30 och har gjort det en längre tid. Somnar om efter en stund och bästa sättet att direkt somna om för mig är att tänka goda tankar. Gör jag inte det blir det flera timmars ältande av nåt som ändå inte går att göra något åt. Det händer emmellanåt.

Love, literature and gardening sa...

I min ungdom brevväxlade jag under en lång period med en kille i Kenya. Där dagen och natten är exakt lika långa året om. Han fascinerades av vårt dygn som flyttar sig hela tiden och menade att han skulle blivit fullständigt knäpp av att inte solen går ner och upp samtidigt varje dag. En intressant tanke som verkar stannat kvar hos mig i 30 år.

Som sydskåning fascineras jag av det norrländska dygnet som det för mig ter sig helt galet att stå ut med.

Fast det förstås - vem står ut med våra jämngråa dagar? Är det dagsljus det?

Matildas fikarum sa...

En bekant trodde att någon kom och spökade varje kväll exakt klockan 22.00. Det visade sig senare att elbolaget slog om strömmen just klockan tio varje kväll. Vad det nu hetter i el-termer har jag ingen aning om, men vissa av deras lampor i hemmet kände av förändringen.

Kanske något liknande händer 2.15 varje natt hos dig? Så att kylen slår av eller något sådant?

Sven sa...

Bert: Ja, bilden liknar lite den utsikt som du brukar fotografera från din stuga, men då är tonen mera blå, eller hur. Det verkar väldigt sunt att vara så där programmerad, vakna samma tid på veckorna och en annan på helgerna. Som du vet gillar jag rutiner. Men utifrån din blogg, så verkar du inte vara lika noga med läggtiderna...det är mycket festande sent på nätterna!:)

Anonym: Ja, det är inte så bra att älta på natten, det löser inga problem. Då är det bättre med de goda tankarna... de är ju mer
sövande!

Love, literature and gardening: Det där har jag aldrig tänkt på, att det är så i Kenya. För mig vore det väldigt tråkigt, förändringarna över året är ju väldigt spännande. T ex när solen börjar stiga i januari, det är väl som när dina första blommor kommer upp på våren. Året bildas av längtan och saknad.

Matildas fikarum: En bra tanke, det kan ju vara yttre påverkan också, men jag tror inte det. Snarare beror det nog på sömncyklerna. Dom är ju tydligen väldigt regelbundna.

Anonym sa...

Ja, och då blir också själva uppvaknandet på morgonen till en fin början på dagen, där man kanske kan ligga kvar i sängen och ha det skönt en stund innan man går upp.

Elisabet sa...

Under många år som gift vakande jag på pricken fem över tre varje natt.

Helt obegripligt.

Efter några dagar som ensamseglare hade den inre klockan hoppat runt och nu vaknar jag stup i tre i stället .-)

Och jag lyssnar till radion som står på lite lågmält och vänder och vrider mig. Som piggast är jag vid femtiden.

Sen bär det brant utför .-)

Sven sa...

Anonym: Ja, det är bra att slippa ha bråttom på morgonen. Att kunna ta det lugnt.

Elisabet:Det verkar vara mycket som försiggår på natten i våra liv. En gång satte jag på bandspelare och spelade in en hel natts susningar och snarkningar. Det var märkligt att lyssna på.

Milla sa...

The first picture is absolutely breathtaking!

Sven sa...

Milla: Thank you, yes it´s beautiful. Now we are waiting for the winter and lots of snow!

Teg sa...

den sista. en sån bild! ny bakgrundsbild på skrivbordet. datorn blev mysig och allt känns genast mycket lättare.

Torparfrun sa...

Men jag fastnade för glöden i den första bilden. Kanske är jag för bortskämd med stillhet?

Sven sa...

Teg och Torparfrun: Här finns för alla smaker....

Anonym sa...

Jag tittar om och om igen på de fantastiska bilderna. Du har lyckats återigen.

Milla sa...

I am back to this picture because I wanted to show it to Zorro who is just back from Småland: no snow in there yet either. But the frost was 2 inches deep...