13 december 2009

Mirakel



Jag sätter nyckeln i garagedörren och vrider om. Inne i låset finns det små kolvar som med hjälp av fjädrar trycks fram enligt nyckelns unika mönster och som gör att cylindern förlorar sitt grepp om låset, och med ett klick släpper det sina klor. Jag öppnar dörren till garaget och en person som någon gång plockat isär ett lås, inser vilket mirakel det är varje gång som en dörr öppnas. Jag är en sådan person.

Så min dag, denna söndag, börjar med ett mirakel, ett under, som lätt hade kunnat förbigås och setts som något naturligt och sedvanligt. Det är lätt att bara tänka att ett mirakel skedde när Gud föddes som en människa på juldagen för två tusen år sedan, och bortse från det märkliga och underbara som ständigt händer i vardagen.

Jag sätter mig i bilen och förbereder mig för att åka till stugan, denna vackra decemberdag när både solen och kylan har återvänt. Jag tar på mig bilbältet som med en sinnrik konstruktion låter bältet löpa fritt fram till dess att jag sätter klykan i hållaren och låser det. Jag kan även därefter röra mig fritt, fram och tillbaka, och bältet är följsamt och hindrar inte mina rörelser, ända till den stund då jag krockar eller måste göra en hastig inbromsning. Då, men först då bli bältet fasthållande och skyddar min kropp från att åka framåt. Hur detta är möjligt, kan bara beskrivas som ett tekniskt under, som vi sällan tänker på när vi sätter oss i bilen för att åka till stugan, en fin söndag i december.

Jag skall inte trötta ut er med att berätta vad som händer när bilnyckeln vrids om i tändlåset och låter elektricitet strömma från ett batteri - bestående av celler med syra i - och som rusar genom kablar som är tillverkade av ledande metall med plasthölje, och som tar sig fram till en elektrisk motor som fungerar på grund av en grundlag som kallas elektromagnetism. Genom spolar av koppartråd bildas fältet som får rotorn att plötsligt röra sig och snurra tillräckligt för att dra igång motorn och alla dess metaller, spolar och små och stora skruvar.

När bilen åker iväg från Porsön känner jag hur upplevelsen av miraklet skapar en magisk Luciastämning i kupén, och jag är nästan beredd att nynna på Händels Messias då jag plötsligt kommer att tänka på bilstolsvärmaren, vars knapp jag trycker in på vänster sida om växelspaken, och värmedynan i baken hettas upp och jag blir varm i hela kroppen. Jag behöver inte ens vara kall i ändan, och borde därigenom vara väldigt nära det brinnande Gehenna som pingströrelsen så bra beskrev under 1900-talet. På den tiden var allt som var trevligt, bra, varmt och bekvämt ofta en svår synd som skulle straffas i helvetet, medan tråkigt, kallt och jobbigt skulle belönas i himmelen. Att åka en skön bil som fungerar kan därför fortfarande kännas syndigt, men jag vill hellre tänka på att det liknar ett mirakel, ett under, precis som hände på julen för många år sedan, när Gud föddes som en människa.

Under min resa funderar jag på många saker som är svåra att förstå, till exempel hur man bygger en väg som E 4, med asfalt och allt, men bestämmer mig för att inte fundera mer på det och när jag kommer fram till stugan är solen högt på himmelen, vilket är ganska lågt nu i december.

Inne i viken håller isen på att lägga. Det verkar som om isen lägger sig i runda skivor och jag har svårt att förstå hur det kommer sig, men accepterar det hela som en av naturens sätt att konstruera verkligheten. Som ett mirakel helt enkelt.

Ett mirakel, tänker jag i mitt stilla sinne, när solen, isen och färgerna smälter ihop till en helhet som ger mig en känsla av att den Gud som föddes som människa för mer än två tusen år sedan, var en finurlig en. Han förstod sig nog på hur lås fungerar redan då, tänker jag men släpper sedan den tanken. Moderna lås var ju inte uppfunna vid den tiden det begav sig.

*******

Andra bloggare om , , ,

13 kommentarer:

Maja sa...

Ofta ber jag om stora mirakel, men jag ser inte, kan inte njuta av, har inte vett att uppskatta de tusentals små mirakel som redan finns.

Som att det finns smartskallar som kommit på lås, t ex. Inte hade då jag kunnat komma på det. Jag begriper dem inte ens fastän jag använder dem dagligen. Tur att utveckling inte är beroende av mig!

bettankax sa...

Ett mirakel att motivet till din underbara bild finns.

Sven sa...

Maja: Vi är nog så, dom flesta. Att vi inte vinner nobelpris alltså.

bettankax: Ja, visst är naturen ett mirakel, likaså CCD-sensorn som förevigat det hela. (Årets nobelpris i fysik)

Milla sa...

Another amazing picture from you Sven!
Gud as in... God? Most certainly only if God is Nature in the most scientific way possible...

Anonym sa...

Redan under vår tid i ungdomen på "ö-kiosken"(med Ingrid som regent)hade du reflexioner utöver det vanliga.
Noterar med tacksamhet att du har den förmågan kvar och dessutom utvecklat den .
Roligt att läsa det du skriver......
Blivit lite vanebildande faktiskt.
/Kenneth

Bert sa...

Men jisses. Nu blev det ju väldigt komplicerat. Livet!

;-)

"Ju fler finesser, desto fler kan gå sönder", sade alltid min farmor, som tyckte att det skulle vara enkelt.

Bert sa...

... glömde.

Vilken vacker bild. Men jag är förvånad över att du inte hade is på havet i din vik i helgen. Vi hade hel, obruten is, så långt vi kunde se utåt havet, och promenerade på det också.

Sven sa...

Milla: Yes, Gud is God. Eller som vi säger på svenska, Gud är God :)

Kenneth: Vad roligt att du följer bloggen, det är inte så många gamla kamrater i mitt liv numera. Det var roligt på Ö-kiosken, samlingspunkten på kvällarna. Kanske kommer en text om det... framöver. Uddstuga. Ville Hansson. Majbrasa. Det finns mycket att skriva om. Men det är lite brorsan Lennarts avdelning, han skriver ju roliga kåserier i Gfg, på hemsidan.

Bert: Jamen Ryssbält ligger ju långt ute i havet, det är skillnad mot Rånebygden :)

Anonym sa...

Ja det blir lätt så att man byter umgänge i livets olika skeenden..
Och ska väl kanske vara så??
Skulle vara kul att läsa om lite tankar från ö-kiosken....
Då allt var enkelt och man hade lösningar på allt.
Man får snylta på bröders domäner...
De är hur det än går ändå bröder...:-)

Bert sa...

"Jamen Ryssbält ligger ju långt ute i havet..."

Protest. Det är ingen skillnad i "havsexponering".

;-)

Leva sa...

Klokt, charmigt, roligt... tack... :)

Anonym sa...

Ibland tror jag att det är du tillsammans med allt som är ett mirakel. Åter ett mästerverk!
Har du själv sett hur fantastiskt solens sken blev i bilden, speciellt vid större bild.

Sven sa...

Kenneth: Ja, vi får väl se. Kanske det blir nåt till slut.

Bert: Oj,oj, känsligt!

Leva: Tack själv, för en fin kommentar.

Anonym: Haha, kanske det. Men vi är nog alla mirakel, eller hur?
Nej, inte vid stor bild, ska genast kolla det. Tack för tipset.