20 december 2009

Inre resor



Jag bor i Luleå. Det är en vacker stad, se bara på akvarellen här ovan när midvinterljuset sänker sig över stadshalvön, det känns nästan exotiskt trots att det är så välbekant. Det är lite märkligt att jag bor häruppe, eftersom jag är född i Husum. Norrbotten är för en ångermanlänning lika avlägset som Svalbard är för en norrbottning. Det är säkert många Husumbor som inte varit längre norrut än Umeå. Att jag hamnade här kan nog hänföras till slumpen, den som styr våra liv mer än de planer som vi räknar ut under sömnlösa nätter. Men jag ångrar mig inte.

Staden Luleå passar mitt kynne bättre än staden Örnsköldsvik. Jag vet inte vad det beror på, kanske är det kylan. Kanske är det närheten till samer och finnpajsare, till ödsliga myrar och enslighet. Däremot är jag inte så förtjust i Tornedalen och de människor som kommer därifrån. Jag förstår mig inte på dem helt enkelt. De är annorlunda, eller så är det jag som är annorlunda än dom. Jag tycker Tornedalen är som en omvänd Mumindal, det som man finner i Tove Janssons värld finns inte där och viceversa. Kanske har jag fel...badar man bastu i Mumindalen?...jag vet inte.

När vi åker till Kalix för att hälsa på, så slingrar sig E4:an bredvid Kalixälven några mil innan man kommer fram. Man åker förbi Åkroken, Månsbyn och Stråkanäs. Det är sagolikt vackert; den isbelagda älven har öppna forsar som kontrasterar med sitt blåsvarta vatten mot den vita snön. Stora gårdar ligger på älvbrinken och blickar ned över älven som ständigt förändras under årets olika skiftningar.

Varje gång jag åker den vägen bestämmer jag mig för att flytta från Luleå till en gård vid Kalixälven. Jag måste bara få bo här och njuta av det underbara landskapet, tänker jag samtidigt som jag försöker hålla bilen på vägen i den kraftiga kurvan i Åkroken. Men efter en kvart kommer jag fram till Kalix samhälle, och i samma veva som jag ser Coop Forum ligga vid infarten försvinner flyttlusten. Det lilla landsbygdssamhällets tröstlösa utanförskap, drabbar mig, när jag ser de låga byggnaderna som utgör centrumkärnan. Som vanligt är förflyttningar som bara sker i fantasin lättast att avbryta, de inre resorna är bekvämare än de verkliga. Min tillvaro befinner sig oftast på dessa ställen, mitt emellan fantasins utflykter och de ofullbordade resornas domäner. Bekvämt och ofarligt.

Just nu läser jag Fredrik Sjöbergs essäroman "Flyktkonsten". Jag blir överraskad när första kapitlet handlar om Nammavarejaurtjah, en liten sjö i väglöst land, mitt i Muddus nationalpark. Invid den sjön finns en stuga, kallad Namates, som jag besökt många gånger och som gett mig starka upplevelser av urskog, gamla tallar och vackert snöfyllt vinterlandskap. Det kändes som om slumpen var där igen, när jag på måfå gick på biblioteket och fann denna bok på en hylla. Minnet av Muddus kom tillbaka och skapade en längtan, stor som en en tusenårig tallkrona, och som kanske inte bara kommer att bli en inre upplevlese utan även materialiseras i ett besök där igen. Varför inte i maj-juni nästa år, när fågellivet är som mest intensivt.

Eller så blir det en av de ofullbordade resorna som ständigt upptar mitt sinne, och som jag i hemlighet planerar och dagdrömmer om. Under tiden, i avvaktan på fullbordan, promenerar jag som vanligt på Porsön i det område som jag nu känner utan och innan, och som skapades på 70-talet utan hänsyn till hur husen byggdes på älvbrinken vid Kalixälven i början av 1900-talet. Jag bor i ett historielöst bostadsområde, som kom till under en tid när vi bröt med de gamla traditionerna.

*******

Andra bloggare om , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken bild! Fantastisk!

Agneta sa...

Du bor på historisk mark.

PorsÖN var en gång den största handelsplatsen i norra Sverige.Det är bara att blunda och fantisera...

Sven sa...

Anonym: Tack! Jag är själv nöjd med att ha fångat Luleåprofilen, som man ser stan när man åker Mjölkuddsbanken.

Agneta: Du har så rätt, men man behöver blunda för att förstå det... Jag menade nuvarande bebyggelse, de fyrkantiga lådorna från 70-talet, saknar helt historiska referenser.
Tack förresten för en underbar musikupplevelse igår!