söndag, november 29, 2009

Tonårsproblem

Sickan har kommit i puberteten. Han har börjat springa ute sent på kvällarna, och busa omkring på området med sina två kompisar. Jag känner föräldrarna bara till den ena, och det är ju rejäla människor, men den andre vet jag inte varifrån han kommer, vilket gör mig lite osäker. Man vill inte att han ska komma i dåligt sällskap.

När han till slut kommer in på kvällen, går han raka vägen till matskålen, äter och sen går han upp på övervåningen och lägger sig. Han bryr sig inte alls om oss, han säger ingenting och kommer inte och gosar en stund, som han förr brukade göra. Det är tråkigt, man vet inte vad som snurrar i hans huvud nuförtiden.

En dag hade han varit i slagsmål. Jag tror att det var nån som bor i nästa kvarter som han bråkat med, och som är känd sedan tidigare för att ha problem (säkert släpphänta föräldrar!). Stackars Sickan, som nog var helt oskyldig, blev riven på magen på flera ställen och vi tvingades uppsöka veterinären, som ordinerade en veckas utegångsförbud. Veterinären menade att vi måste sätta mer tydliga gränser för annars visste man inte hur det skulle sluta.

Så Sickan fick vara inne, men han protesterade dagligen genom att stå vid dörren och skrika ut sitt missnöje. Som om det hela vore väldigt orättvist. Ja, det är ju svårt att veta hur hårda gränser man ska sätta nuförtiden, så redan efter tre dagar veknade Karin och jag och så släppte vi ut honom. Han försvann och var borta i 6 timmar, säkert bara för att ge igen och göra oss riktigt oroliga. Till slut kom han dock hem, blöt och smutsig, och man kan bara fantisera om var han varit.

Han har börjat sova länge på morgnarna och jag brukar få gå och väcka honom vid 8-tiden. Det som oroar mig lite är att han då bara går ut, utan att äta frukost. Det kan inte var nyttigt att varje dag hoppa över frukosten, men hur jag än lockar med den fyllda skålen, vill han bara gå ut direkt. Ja, vad ska man ta sig till. Det hjälper ju inte att skälla och domdera, han lyssnar absolut inte på det örat.

Jag minns när han var liten. Han sov ofta i min säng och brukade tidigt på morgonen väcka mig genom att kliva på min mage och kurra och gosa, och se till att jag klev upp för att ge honom mat. Den tiden är nu förbi och kommer aldrig tillbaka. Hur fort går inte 7 månader, tiden har bara runnit iväg och nu plötsligt har man en sur tonåring att ta hand om.

Det man oroar sig för är att han skall göra någon flicka gravid, eller vad heter det, på smällen, för han är ju inte alls mogen än att ta hand om någon familj. Det finns, enligt veterinären, ett sätt att undvika ungar på bygden, men det lät ju väldigt grymt och obarmhärtigt. Det kan också finnas biverkningar som man inte har någon aning om.
'
Vi får väl fundera på hur vi skall göra. Men som det är nu känns det inte bra, man vill ju inte att det skall gå snett på nåt sätt. Världen är väldigt hård och tuff därute, och ungdomar har det inte lätt som det ser ut nuförtiden.

Läs även andra bloggare om , ,

17 kommentarer :

Ingela sa...

Gör det väldigt klart för Sickan att om han börjar kissa där han inte ska så kan det bli tal om åtgärder!

Sven sa...

Ingela: Tack, det var ett bra råd. Det ska jag följa.

Love, literature and gardening sa...

Jag längtar emellanåt efter en katt men efter ditt inlägg är jag tillfälligtvis botad.

Hans sa...

Behandla Sickan som du behandlat dom andra pojkarna.
Inte för att jag vet vilka råd du följde eller inte, men dom blev det ju folk av till slut.

smulan sa...

Hmm.. katter är nog svårfostrade, gissar jag..;) Med kastrering och växande ålder så går nog tonårsprolemen över. ;)
Då blir Sickan en gosig sängkatt igen, tror jag.

Sven sa...

Love,literature and gardening: Men det är värt det, allt besvär, när han sitter i fönstret och tittar ut. Det är hemtrevnad!

Hans: Ja, det blir nog så. Vi gjorde på samma sätt mot pojkarna, lät dom i stort sett göra som dom ville. Vi lyssnade aldrig på råd från veterinärer om utegångsförbud.

Smulan: Visst, men trist att behöva snöpa honom. Men jag vet, man blir tvungen.

Agneta sa...

LOL :)

Jag föreslår kastrering, även om det är ett förslag kan få husets män att blekna och protestera.

Anonym sa...

Ska jag komma med Pricken så kanske han lugnar sig? Så kanske du äntligen kan bli farfar.
EG

Karin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sven sa...

Agneta: Haha, vår manliga empati är stor!

Eva-Gun: Ja, det vore bra om du kom innan det är för sent. Men du tror inte att det bara blir värre, när han får komma till? Att han liksom får smak på det.

Anonym sa...

Ja, och? Du måste ha lite förståelse för honom! /EG

Anonym sa...

Ja,visst är det så att förändringar sker och kommer aldrig tillbaka, så även för en katt.

Anonym sa...

Rättelse!
Ja,visst är det så att förändringar sker och det som var kommer aldrig tillbaka, så även för en katt.

Anonym sa...

Rättelse!
Ja, visst är det så att förändringar sker och det som varit kommer aldrig mer tillbaka, så även för en katt.

Sven sa...

Eva-gun: Ja, jag ska försöka ta det lite lugnt. Han har ju blivit lugnare nu när det är kallt ute, vill mest vara inne. Trevligt.

Anonym: Precis, allt förändras och kommer aldrig åter.

Anonym sa...

Hej Sven.
Ser att du blivit kattägare...
Har läst lite på din blogg här och gillar det jag läste.
Du har alltid varit klurig du.
Även under din tid i "den kända farleden".Husum alltså...
Hoppas att du har det bra/Kenneth

Cecilia sa...

Ha, ha. Snöp katten, sluta gorma! Det tillhör kattägares ok!
säger en hård, erfaren men rättvis granne....