torsdag, november 05, 2009

Görandet



En drillsnäppa på en sten, vid stranden i Ryssbält. Det är sommar och fågelns liv pågår som mest intensivt: ungar skall matas, skyddas och växa upp. Den skriker entonigt ut sin oro när jag närmar mig.

Det är lätt att längta tillbaka till sommaren, i dessa dystra och råkalla dagar i november. Ett disigt töcken sveper in över landskapet och lägger sig som en våt filt över tillvaron. Det krävs mental styrka för att man skall orka med höstens mörker, och för mig är det särskilt svårt denna höst, när en sjukdom också förmörkar mitt sinne. Som tur är har jag bra kontroll över mina tankar, och jag låter problemen glida förbi mig precis som vattnet som rundar en sten i forsen. Negativa tankar ska man inte fastna vid utan bara låta dem spola vidare.

Som i en gammal kvarn låter jag den goda energin dämmas upp och föras in i en fåra som ligger bredvid huvudfåran, och när kraften är tillräckligt stor släpper jag på flödet som driver det stora vattenhjulet. Hjulet får sedan driva min kreativitet, att hela tiden göra saker, för jag vet att görandet är den bästa medicinen mot grubblandet. För mig är det främst akvarellmåleriet som håller mig igång.

Men det måste finnas en balans mellan görandet och icke-görandet. Jag brukar reflektera över hur många altaner som det finns i Sverige. Det finns nästan inte en villa, ett radhus eller stuga som inte har en stor och fin altan, ofta inglasad, men det verkar som ingen har ro eller tid att verkligen sitta där. Sverige är de tomma altanernas land. Att bygga altanen blir ett projekt och när det är klart går man vidare till nästa projekt. Det verkar vara svårt för många att stanna upp och bara sitta i lugn och ro, utan att göra något speciellt.

Min bror sa i veckan att han tycker det är synd om de idrotts-intresserade. De kan få sitta inne en hel sommar och se på OS, utan att få nåt vettigt gjort. Han själv bygger en ny altan varje sommar, antingen runt nån av sina två stugor eller så hemma hos nån av sönerna. Han hinner aldrig sitta på någon av dem, men å andra sidan behöver han inte heller någon idrott för att hålla sig i form. Det ena ger det andra.

Ibland när jag åker till Kalix under sommaren, åker jag förbi golfbanan där. Det brukar vara mycket folk som spelar, särskilt när det är fint väder. För mig är det en gåta att vuxna människor kan tillbringa en hel dag (en runda tar ju 4-5 timmar) på en golfbana, bara för att försöka få den lilla bollen i hålet. Så mycket bortkastad tid, som kunde användas på ett bättre sätt. Som att bygga fler altaner till exempel. Eller för att göra ingenting.

Men vem är jag att sitta och döma andra. Var och en hittar ju sin individuella väg här i livet, oberoende om det är altaner eller golf det handlar om. Huvudsaken att man tycker det är roligt. Jag såg en dokumentärfilm om en fransman som var lindansare och som fått den fantastiska idén att gå på lina mellan det två tvillingtornen i World trade center. Det här var på 70-talet då tornen fortfarande fanns kvar. Mot alla odds, och efter en flerårig planering, kunde han en dag genomföra sin idé: att i hemlighet spänna en vajer mellan tornen och sedan promenera på linan mellan dem, högt uppe i luften. Och han lyckades med bedriften, han gick 8 gånger fram och tillbaka på linan.

När han fick frågan efteråt, varför han gjorde det, kunde han inte svara. Och så är det väl med mycket vi håller på med, vi gör det för att vi fastnat för det på nåt sätt. Men det är svårt att svara på frågan varför vi gör det vi gör.

15 kommentarer :

Love, literature and gardening sa...

Ska jag trilla i fällan och försvara golfspelaren? Jo jag gör det. Att traska runt 4-5 timmar och bara fokusera på att få bollen vidare det är ren terapi. Man måste tömma hjärnan på precis allt annat och efter golfrundan har man rensat ut en massa gammalt skräp man gick och ältade.

Sen finns det givetvis många andra grejer sätta all sin fokus på men vissa av oss väljer golfen. Jag spelar inte längre för nacke och rygg säger emot men jag saknar det varje gång jag kör förbi en golfbana.

Som vanligt sätter du fingret på precis rätt ställe - Sverige de tomma altanernas land - helt perfekt ju! Haha!

Elisabet sa...

Det där med altanterna stämmer verkligen!

Så ofta har jag tänkt på just den biten .., man passerar altan efter altan efter altan och ingen sitter där!

Sven sa...

Love,literatur and gardening: Nog får du gilla golf om du vill. Vi är olika helt enkelt, och det är helt ok.

Elisabet: Jag förstod det, de är likadant i Skåne! Bra att få en bekräftelse från dig.

Maja sa...

Jag bodde en tid i Afrika och gick för att måla akvarell på lördagsmornar. Att stirra på ett stilleben och fokusera på de svårstyrda färgerna var mumma för en orolig själ långt från sitt vanlig livselement.

Jag har nuförtiden en STOOOR inglasad altan som jag sätter igång varje vår och städar ur varje höst. Men hinner aldrig sitta där tiden där emellan. Jag undrar som Sverker Olofsson: "Ska det verkligen va på det viset?".

anna sa...

du är så sjukt bra på vatten, som zorn, och då inte de tråkiga dalkullorna utan de från "orienten" http://www.gardnermuseum.org/2004_exhibitions/images/palazzo/sargent_ponte.jpghttp://www.geographis.ch/~podouphis/zorn.jpg
kram anna

Love, literature and gardening sa...

Nu kom jag på det perfekta boktipset: Karin Brunk Holmqvists finurliga böcker "Potensgivarna" och "Rapsbaggarna" och kanske till och med "Sirila gentlemän sökes".

Sven sa...

Maja: Låter underbart att få måla akvarell i Afrika. Själv är jag ganska less på Porsön, Luleå, känns som om jag snart sugit ut alla motiv här. Ja, varför blir det så där med altaner, det är märkligt. Kanske är likadant med bubbelbadkar, dom finns men används inte.

Anna:Åh tack Anna, vad roligt. Jag har alltid älskat Zorns målningar från Venedig, när gondolerna glider omkring på vattnet, och sen dessa speglingar,ljuvligt! En av bilderna på länken har jag inte sett tidigare, stadsbilden, där målar han vattnet mer
översiktligt, det är väldigt fint.
Stor kram till dig!

Love,literatur and gardening: Tack för det boktipset, spännande, har inte hört talas om författaren förut. Ska genast kolla upp var jag kan få tag i dem. Intessanta titlar, gör en intresserad!

matildasfikarum sa...

Jag har fått för mig att golf är den perfekta ursäkten för att få vara ute i friska luften en hel dag utan att egentligen göra någonting. Att få känna sig sportig, fast man är lite... lat? Men nä, så är det nog inte. Och nej, jag har aldrig spelat själv, men är en baddare på sarkasmer. Förlåt, alla golfare.

Bert sa...

Det där att göra ingenting, är något som misstänkliggörs. Att sitta på sin altan och stirra rakt ut i blåbärsriset, eller på brotrappan och betrakta fjärdens ständigt skiftande färger och vågor. Det är svårt för många.

Jag kan den konsten. Den är inte svår. Bara uppenbart farlig för vissa som flänger runt och fyller sina liv med upplevelser, upplevelser och upplevelser. I någon slags dröm om att kunna räkna in poäng.

Egentligen tror jag att dessa personer är avundsjuka på mig.

Men det gör mig ... ingenting.

Jonas sa...

Precis som Anna skriver: det är verkligen helt suveränt vatten på den här akvarellen.

Anonym sa...

Ditt görande visar verkligen på stor konst, titta bara på vattnet, det nästan rör på sig i akvarellen.

Och ditt görande i att skriva, helt underbart att läsa! Jag bara njuter!

Sven sa...

matildas fikarum: Jomen det kan nog ligga nåt i det du säger...det ser ut som man är sportig.

Bert: Jag är precis som du, kan sitta hur länge som helst och bara tomtitta. Det är nog en bra förmåga att ha.

Jonas: Ja, det blev bra, men tyvärr ser det bättre ut på fotot av akvarellen än i verkligheten. Ofta är ju det tvärtom. Men igår kom jag igång med dokumentationen av Porsön, målade garagen i kvällsljus. Nu vet jag hur jag ska göra, äntligen.

Anonym: Roligt att du njuter av läsandet, det är ju det som är meningen!

Mian sa...

Intressanta tankar. Själv satt jag i mitt hyrda torp i somras och gjorde just inte så mycket utan bara latade mig och vilade. Kollade på flugsnapparna då de matade. Drack lite kaffe. Läste. Plockade smultron.

Men vad finns det att göra där - undrar min bror? Inget alls mer än att bara vara och kanske gå en sväng i skogen eller cykla lite, svarade jag.
Måste man verkligen göra något precis hela tiden?

Fin drillsnäppebild!

RPainter sa...

Ja du Sven, du roar och oroar. Självfallet följer jag din blogg. Du har "gåvan", som vi gamlingar brukar säga eller är kreativ, som andra säger.
Altanen är ju det perfekta projektet, synbart och inte allt för komplicerat bygge. Ett skapande. Men sen...tur att projektens antal sjunker med stigande ålder, eller förändras. Måleri, javisst! Tur att man inte oroas över att lagret av bilder växer utan ständigt söker nya utmaningar. Lever i nuet med ambitionen att den bästa målningen är den nästan färdiga eller ogjorda.

Sven sa...

Mian: Ja, vi kan vara olika kring görandet, trots att vi är syskon. Märkligt att det kan vara så stor skillnad.

RPainter: Det låter som ljuv musik, "nya utmaningar" och "leva i nuet". Och att den bästa målningen är den nästan färdiga. Så är det för mig också, i veckan tog jag ett nytt steg, en helt ny era är inledd!