onsdag, oktober 07, 2009

Ranelid avslöjad

I fredagens utmärkta program Skavlan möttes de båda författarna Björn Ranelid och Anne Holt. Det blev det en av de mest intressanta mötena som jag sett på länge, och där Ranelids otroliga ytlighet blev avslöjad in på hans bara bringa. Han fick börja och prata om sig själv, sitt favoritämne, och ansåg sig var den mest ärliga och öppna människan som finns, och det gjorde att han blir utsatt för Jantelagen i Sverige. Här får ingen vara så framgångsrik, duktig och berömd, i varje fall inom kulturlivet. Men han var stolt över sina framgångar bl.a skulle han nu deltaga i Stjärnorna på slottet.

Sedan fick Anne Holt ordet. Hon visade sig vara en tänkande människa. För det första, vilket överraskade alla, tog hon Jantelagen i försvar och menade att hon var orolig för att den är på tillbakagång. Flera paragrafer i lagen, t.ex. att man inte ska tro att man är förmer än andra människor, ansåg hon vara väldigt viktiga för samhället. Särskilt borde författare som ibland tror att dom är Gudar, läsa den paragrafen noga, sa Anne Holt och tittade rakt in i Ranelids ögon som blev alltmer stirriga och förvirrade. Troligtvis över att plötsligt möta en autentisk människa.

Sedan fortsatte Anne Holt med sitt Ranelidmord genom att kommentera begreppet ärlighet. Anne ansåg att ärlighet i det offentliga livet tenderar att gå allt för långt, och ville istället påstå att många led av "emotionell inkontinens". Anne menade att hon själv var ärlig inom tre områden; i förhållande till polisen, rättsväsendet och inom familjen. I övrigt ansåg hon att en viss form av oärlighet vara nödvändig, utåt mot offentligheten. Vi är ju alla komplicerade människor som har många sidor inom oss, och vi måste välja vad vi visar upp.

Ranelid var vid det här laget helt däckad, och satte igång med sin oförståeliga "ranelidska" i långa haranger utan att kunna kommentera frågan om ärligheten.

Ranelid verkar vara en människa som byggt upp sitt jag, utifrån klichéer om kärlek och absolut öppenhet och ärlighet. I programmet blev det uppenbart att alla dessa klichéer som han omger sig med, istället fungerar som ett skydd för en bakomliggande personlighet, den han egentligen är. Vad det är, är svårt att veta. Kanske en man med väldigt låg självkänsla och som gör allt för att dölja det.

Läs även andra bloggare om ,

13 kommentarer :

Elisabet sa...

Det var p r e c i s vad jag tänkte.

Ranelid må vara en hur fin människa som helst, men i närkontakten med Anne H, så blev det som två olika världar som möttes och hon VÅGADE IFRÅGASÄTTA och säga .."jag förstår inte vad du menar ...", för det gjorde inte jag heller .., det lät som om han tryckte på en "knapp" och så sprutade det ut allt pratet om orden.

Medan Anne H var så otroligt rak.
Och modig, tycker jag.
Som en bondmora som inte faller för en gårdfarihandlares fin-prat.

Ungefär.

Matildas fikarum sa...

Jag såg också programmet och tyckte Ranelid svamlade något fruktansvärt. Vad sjutton pratade han om egentligen? "Man går hit och sedan dit och däremellan är det vägen mellan hit och dit" för att citera löst ur minnet (och säkert fel).

Love, literature and gardening sa...

Varför tittade jag inte på det? Eller jo det vet jag - jag gillar av någon anledning inte Skavlan - eller jag har så svårt att förstå norska.

Men därför behöver jag ju inte rata alla intressanta gäster han har. Får leta upp en sen repris av det här!

Sven sa...

Elisabet: Haha, precis så, som en bondmora! Djupt förankrad .i myllan.

Matildas fikarum: Nä, han rabblar så snabbt, som det vore en inlärd läxa och det blir svårt att hänga med. Men han pratade om stranden Jag, som möter stranden Du, över havet Vi....

love, literatur and gardening: Gå in på SVT Play, där kan du se avsnittet

Anonym sa...

Vad du får till det; igår satt vi i vår bokcirkel och talade om detta tv-program och nu har du satt orden exakt på det vi surrade om.

Maja sa...

Jag såg inte rpgorammet men - Tack för att du så exakt sätter ord på hur jag alltid känt inför Ranelid. Jag misstänker att han inte är äkta, genuin, att han inte bottnar i sig själv.

Han antyder alltid att han är ett missförstått geni, men jag tror att det bottnar i att han varken förstår eller känner sig själv. Han känner hur det skevar och tror att det kommer utifrån.

bettankax sa...

Härligt att läsa, nicka och instämma. Ranelid, mannen som gav svamlet ett ansikte. "Oförståeliga ranelidska haranger", underbart!

Sven sa...

Anonym, Maja och bettankax: Vi verkar vara överens om att Ranelid inte är så stor som han ger sken av. Han borde läsa på Jantelagen.

Anneli sa...

Hah! På pricken du. Jag tänkte precis så när jag såg det. Heja Anne Holt!

Stugan sa...

Helt ärligt: Det verkar svårare att vara Ranelid än Holt.

Bert sa...

Oj, det här inlägget har jag missat. Jag såg programmet och kunde konstatera att herr R på intet sätt agerade eller talade, så att jag skulle bli övertygad om att han är ärlig och rättfram. Tvärtom. Har har något att dölja. En tomhet, kanske.

Anonym sa...

Ranelid är som ett ogräs i den
prydliga rabatten där ordentliga
tyckare och tänkare levererar kloka, djupa och icke störande tankar om ditt och datt. Och så kom
mer slarvige Ranelid och tycker vad
som helst ... Så'n kan man väl inte
vara?
Jag tänker på Elsa Beskows "Ogräsets
sång". Heja Ranelid!!!

Sven sa...

Anonym: Ranelid är snarare en maskros på sensommaren, målad av Elsa Beskow: en vit boll vars vita dun flyger all världens väg, om man bara blåser på den.