lördag, oktober 24, 2009

Nuet och framtiden

Idag är det vitt på marken. Den första tunna snön som inte förgyller tillvaron, snarare upplyser den. Snön kompenserar solens allt lägre bana och hjälper till att hålla undan mörkrets makter. Om nu mörkret innehåller "makter" egentligen, eller om det är bara våra negativa föreställningar som stärks av svårigheterna att se när det mörknar. Det är lätt att bli rädd för det man inte kan se. Så därför tackar jag snön idag, som begränsar min rädsla och ökar min tro på framtiden, och att den fortfarande finns.

Förut trodde jag att nuet är det enda som finns. För framtiden är bara en konsekvens av våra förväntningar och det förflutna bara av våra minnen. Jag trodde att den viktigaste strävan var att i största möjliga mån, bara leva i nuet. Och jag tycker att jag lyckades mycket bra med det, ivrig anhängare som jag varit av ständig meditation samt medveten uppmärksamhet.

Men så drabbades jag av en allvarlig sjukdom. En dag försvann hela min framtid i ett kort besked av en läkare. Min framtid som tidigare varit oändlig rymdes nu i några enstaka meningar.

Många som blir sjuka eller är med om svåra olyckor brukar vittna om att de plötsligt upptäcker nuet. Som om tiden tidigare bara rusat fram och plötsligt nu stannat upp, och de mitt i svårigheterna kunnat upptäcka en slags mening med livet; att befinna sig här och nu. Men för mig var det tvärtom.

När min framtid försvann och inte längre var möjlig, gick också nuet upp i rök. Jag upptäckte att framtiden var förutsättningen för det mesta jag gjorde, och att nuet har en starkare koppling till denna framtid, än vad jag någonsin trott. Om jag gör något nu, t.ex. skriver denna text, så är det själva den kommande publiceringen på bloggen som driver mig. Att någon läser den och kanske gör en kommentar. Och visserligen är det en stark upplevelse just när jag målar en akvarell men om inte möjligheten längre fanns till inramning av bilden och en slutlig placering på en vägg eller på en utställning, skulle det kännas helt meningslöst.

När de framtida möjligheterna och drömmarna försvann, försvann också mitt intresse av att uppleva nuet. Och det var en stor överraskning för mig, och jag insåg att allt jag tidigare gjort, min skapande förmåga inom olika områden, gett mig en falsk upplevelse av oberoende, både av tid och av andra människor. Jag har ofta haft drömmar om att bosätta mig i stugan i ett helt år, isolera mig från andra, och bara leva med naturen, datorn och ett blött akvarellpapper.

När nuet försvann upptäckte jag min mänsklighet, min svaghet och mitt starka beroende av andra människor. Men min familj, mina vänner och arbetskamrater, släkten och ytligt bekanta, har på ett otroligt sätt kommit till min räddning och inte låtit mig leva ensam i ett tomrum. Jag har fått insikt om hur betydelsefullt ett telefonsamtal kan vara en dyster dag. Och att det finns människor i min närhet som går omkring på jorden som förklädda änglar.

Men sakta och säkert, är framtiden på väg tillbaka till mig, skört men förhoppningsfullt, tack vare läkarvetenskapens välsignade framgångar. Och nuet växer upp runt omkring mig igen och börjar fylla ut det stora tomrummet.

16 kommentarer :

Teg sa...

starkt och tänkvärt.

det finns framtid!

Bert sa...

Livet är skört. Och livet är nu. Men vi behöver något att tro på, att längta till, även om vi också ska njuta av nuet.

Längtan är förlängningen av nuet. Förgängligheten är nuets tjusning. Föränderligheten är njutningen.

Sven! Av hela mitt hjärta önskar jag dig en bra framtid.

Sven sa...

Teg: Ja, framtiden är på väg tillbaka.

Bert: Fin formulering kring längtan, förgänglighet och föränderlighet. Tack Bert, för fina ord!

Anonym sa...

Vad intressant! Man upphör aldrig att lära sig mer om vem man är.
Lev väl!
EG

Love, literature and gardening sa...

Jag är glad att höra att din framtid är på väg tillbaka.

Och du har som vanligt alldeles rätt och alla bitar faller på plats. Bara den som har en känsla av oändlig framtid kan leva i nuet. Jag beundrar mannen i mitt liv oerhört för att han lyckas leva i nuet men det överensstämmer såklart med att han tycker att han har all tid i världen framför sig.

Medan jag som mött sjukdom och för tidigt bortgång på väldigt nära håll även om det inte handlat om mig själv, jag vill planera framåt för att hinna göra så mycket som möjligt innan det är försent. Och då försvinner lätt nuet.

Johanna sa...

Tack för att man får dela dina tankar. Jag har precis hittat till din blogg och hittat mycket intressant i dina texter. Önskar dig allt gott idag och i framtiden.

Ingela sa...

Sven: Hoppas att du får uppleva den där känslan att både nuet och framtiden är självklara.

Vi vet alla att livet inte är evigt, i alla fall inte i den här världen, men det borde inte vara något som man behöver ha i tankarna hela tiden.

Och fortsätt att skriva! Dina iakttagelser och funderingar höjer värdet på mitt "nu".

Sven sa...

Anonym:Nej, det är tur det, att man alltid lär sig nya saker och måste omvärdera det man tidigare trott varit sant. Det gäller naturligtvis inte fundamentalisterna....

Love, literatur and gardening: Visst, hur vi ser på vår ändlighet påverkar upplevelserna av tiden väldigt mycket.

Johanna: Välkommen hit, roligt med nya läsare. Önskar dig också allt gott.

Ingela: Tack för uppmuntrande ord. Visst, vi går vidare.

Maja sa...

Äsch. Jag suddade ut allt jag nyss skrev. Dels är allt klokt redan sagt, dels är jag rätt tagen av det sorgliga i det du berättar.

Jag mår väl av dina reflektioner kring livet, i stort och smått, och förhoppningsvis blir jag därmed en gnutta visare.

Du avslutar dock inlägget med att inge hopp och det tackar jag för.

Elisabet sa...

Jag säger som Maja.
Och som Ingela.
Och alla andra.

Och så skickar jag en stor och varm anorakskram (jag sitter här i den och fryser lite ...) från ett regnigt Skåne.

Allt gott!

Elisabet

Sven sa...

Maja och Elisabet: Tack för era fina kommentarer!

Anonym sa...

Jag är en av de förklädda änglarna som vakar över dig!

Matildas fikarum sa...

Kram från mig också.

Sven sa...

Anonym: Tack för att du finns!

Matildas fikarum: Och en kram tillbaka till dig.

Hans sa...

Jag skrev en kommentar och klickade Publicera, men den försvann iväg någonstans, kanske in i framtiden...
Försöker igen: det jag ville säga var att din analys är visserligen lysande, Sven, men samtidigt finns det en dimension till. Nuet är inte ett statiskt tillstånd mitt emellan "då" och "sedan". Det är ett ständigt och obevekligt framskridande tidshål, som suger i sig sekund efter sekund, minut efter minut av det som nyss var framtid. Alltså är nuet framtiden och framtiden är nu.

Sven sa...

Hans:Ja, det stämmer nog. Det är väl därför nuet är så beroende av framtiden, och viceversa.

Men det är svårt, med denna eviga filosofiska fråga kring tiden.