lördag, oktober 31, 2009

Myran



Myran i bakgrundsbilden till bloggrubriken har idag även blivit en akvarell. Det är kul att blåsa upp en myra på ett löv till en målning som är i tio gånger förstoring. Det får myran att komma upp i sin rätta betydelse.

Jag gillar myror och deras sociala liv.

Det finns i Sverige knappt 800 myrarter. Man kan bli imponerad av dessa djur och deras förmåga att hantera tillvaron, bilda samhällen och fungera med ett invecklat socialt samspel. Man kan också bli imponerad av att det finns forskare som tagit sig tid att räkna alla dessa arter och sett till att varje art fått ett namn. Jag känner ingen sådan forskare men det skulle onekligen vara roligt att få träffa en sådan person, med myror som huvudsakligt intresseområde. Till dess får jag nöja med det som går att läsa sig till i böckerna, där kunskaperna från många håll, det s.k forskarsamhället, finns samlat.

Alla myror hör till familjen Formicidae som i sin tur ingår i ordningen Hymenoptera. Myrornas närmaste släktingar är getingar, bin och humlor dvs alla är de gaddsteklar.Vissa myrarter lever i sociala system där vissa individer avstår från egen fortplantning.

Myrhonan, drottningen, som är fortplantningsaktiv, har kring sig ett stort antal döttrar som är sterila eller nästan sterila, arbetarna. Samhället är helt feminiserat, hanarna har nästan ingen betydelse alls. Hanarna utvecklas ur obefruktade ägg, alla befruktade blir honor. Drottningen sprutar ut ett medel som gör att honorna steriliseras och blir arbetare.

Att vissa individer avstår sin egen fortplantningsförmåga som dessa honor gör, är mycket ovanligt i naturen. Men hela myrsamhället bygger på principen av släktskapsselektion dvs om släkten kan leva vidare på ett säkrare sätt kan det vara värt att avsäga sin egen fortplantning.

Döttrarna stannar i hemmet och sköter sina uppgifter utan att knota. De till och med accepterar att bli uppdelade i olika kaster. Det finns ”mjölnarkasten”, myror som kan mala mjöl med sina käkar. Och honungsmyror som alla andra kan äta ifrån. Som tur är finns det också ”portvaktskasten” som har speciellt stora, platta huvuden och kan täppa igen ingångarna när det kommer inkräktare.

Hos oss människor finns det också honor och hanar som avsäger sig sin fortplantningsförmåga och stannar hemma för att ta hand om sin mamma (gam-pojka och gam-jänten). Och detta trots att släktskapsselektionen inte ger dem några som helst fördelar. Det finns ännu ingen forskare som kunnat utröna orsaken till detta beteende, men det finns lovande sociomatematiska teorier, som jag kanske återkommer till.

6 kommentarer :

Anonym sa...

Ser att du börjat fylla ut det tidigare stora tomrummet. Glädjande!
Vilken fantastisk akvarell.

Sven sa...

Anonym: Precis. Det blir mer och mer gjort igen.

Elisabet sa...

Jag råkade hamna i ett tv-program som handlade om just MYROR och där satt jag i soffan och bara GAPADE .., det var så fascinerande så det var inte sant!

Ungefär som med bin.

Maja sa...

Ja, vad kan det finnas för fördelar för gammpojkar och -jäntor som väljer ett liv med sina föräldrar och således inte får ett eget barnalstrande/familjeskapande liv?

En fördel är att de slipper ta steget ut i det okända. Slipper välja. Slipper det osäkra. Slipper misslyckas. Men Sartre skulle nog ha sagt att de ändå gjorde ett val - de valde att inte välja. Och valde därigenom bort sina egna autonoma liv.

Till ingen nytta alls, varken för samhället eller för individen. Där är väl myrorna smartare i så fall...

Spekulationer från mig

Agneta sa...

Vilken fin akvarell Sven! Ett nytt sätt att se världen?

Intressant perspektiv att se mänskliga beteenden i djurvärlden. Alla mänskliga varianter har kanske sin motsvarighet där?

Sven sa...

Elisabet: Ja, det är otroligt fascinerande med myror. Det pågår märkliga saker i våra stackar.

Maja: Kloka funderingar. Visst är det säkert så att det är rädsla och osäkerhet som ligger bakom, när barn blir kvar hemma. Men det är nog också starka mödrar, som håller fast.

Agneta: Åh tack. Det finns mycket i mikrovärlden som är intressant.

Ang djurvärlden såg jag att man upptäckt att schimanser också sörjer på samma sätt som vi människor. Likheterna är större än man tror.
Hoppas det går bra med flunsan och att du snart är frisk igen.