tisdag, augusti 18, 2009

Tankar från en stol



Jag sitter på den gula stolen, min tänkarstol, som alltid står på stranden i Ryssbält. Jag lyssnar till tystnaden från havet, som bara störs av några trutar som ibland ropar till mig från sina platser långt ut, där de ligger nära strömmingsgrundet.

Ute vid piren har småskrakarna samlats i ett stort antal, och de leker, plaskar och dyker i glädje över den gemensamma samvaron. Att samlas i stora grupper gör det säkrare för skrakungarna, det blir mindre risk för var och en i händelse av ett angrepp från en rovfågel.

Det är väl som för oss människor. Vi känner oss tryggare om vi har folk omkring oss, som vi känner. Som ensam är en människa skör och mer utlämnad för livets svårigheter. Men det är lätt att glömma att vi är så beroende av varandra så länge det går bra och livet leker, som det heter. När olyckan eller sjukdomen uppenbarar sig - alltid plötsligt och oväntat - blir det tydligt; den mänskliga gemenskapen tillsammans med nära och kära är lika viktig för oss, som den är för skrakungarna.



Och rovfågeln jagar helst ensam, oberoende och orädd ryttlar den över vattenytan och väljer ut sitt offer. Den finns här och jagar för att naturen skall behålla sin balans och jämvikt. Rovfågelns ensamhet hjälper oss att förstå den djupt mänskliga aspekten av livet, att innerst inne är vi alltid ensamma. Och det är en ensamhet som ofta låter känslor av rädsla och misstro söka sitt offer hos de andra i flocken.



Men nu när havet är stilla och jag sitter på min stol, känns sådana känslor väldigt avlägsna. En stor tacksamhet väller över mig. Inte för att jag får sitta här ensam denna ljuvliga söndagsmorgon, utan över min familj, mina vänner och alla kamrater, som likt småskrakarna samlas runt mig, för att förhindra att jag skall bli offer för den cirklande och mörka rovfågeln högt upp i skyn.

Läs andra bloggare om: , ,

8 kommentarer :

smulan sa...

Så kloka tankar... Och sanna.

Fortsatta fina dagar i stolen!

Maja sa...

Låter oerhört sorgligt, men samtidigt skirt vackert.

Tänker på "Plikten, profiten och konsten att vara människa" av Göran Rosenberg där han resonerar kring den delikata väven av människoband som gör oss trygga och omhändertagna även i stunder då vi själva inte bidrar så mycket till människosläktets väl och ve.

Sven sa...

Smulan; Tack, ja det blir fler dagar.

Maja: Precis, jag har också läst den boken, mycket bra.

Elisabet sa...

Idag, när jag körde bil hem från landet Halland, såg jag en ensam Råka som pickade i gräset med sin stora, svarta näbb.

Och jag tänkte att ååå, så tråkigt att vara så ensam som den tycktes vara.

Vi har en liten sädesärla på baksidan av affären och den går också alltid ensam.
Två stycken, kanske ärlans mamma och pappa, har mött döden i form av ett luftgevär, när dom förirrat sig in i butiken och flugit omkring i panik för att hitta utgången, vilket ju är hart när omöjligt.

Och nu är den där lilla ärlan så ensam och jag undrar hur den ska klara sig hela vägen hem till ..., vart den nu bor på vintern ...?

Det är såna gånger jag är så glad att jag tillhör en liten flock.

Sven sa...

Elisabet: Ja, det är synd om djuren. Tänk bara att tvingas vara ute hela tiden, inte ha nåt hus att sova i.

Maja sa...

Låter som VäderAnnikas låt om uteliggardjuren (dom som sover ute i naturen). HaHa.

Leva sa...

Fint, klokt skrivet, som vanligt... visst är det så.

Jag lånar din strandbild, med det nästan-spegelblanka havet, till mitt datorskrivbord... hoppas det går bra. Har fått många positiva kommentarer om stenrevel-ut-i-havet-bilden du hade här i försomras, som varit skrivbordsbild tills nu - bara så att du vet att jag inte är ensam om att tycka väldigt mycket om dina bilder! :)

Njut av solen, på din gula stol, och i din gemenskap...

Sven sa...

Maja: Ah, den har jag missat, det finns fler som tycker synd om djuren alltså.

Leva: Det är så roligt att bilderna är till glädje, och blir skrivbordsbilder. Det var en fantastisk fin söndagsmorgon när havet låg så där blankt. Det blir nog en film från samma tillfälle, vi får se.

Hoppas att du har det bra!