28 augusti 2009

Soffor som jag legat på

Soffor som jag legat på i mitt liv, ett sådant perspektiv på tillvaron kanske inte är lika självklart för en kvinna som för en man. I varje hus eller lägenhet som jag bott i har soffan varit central, ända sedan jag växte upp i Husum.

Där fanns ju kökssoffan i trä, med ett tunt bolstrat trälock. Perfekt för en arbetande, ledbruten man att slockna på under en kvart på lunchen. Själva trälockets hårdhet gav mannen en slags moralisk tillåtelse att somna där, trots att han hade bibelns ord om arbete i sitt anletes svett, ringande i öronen. Att ligga bekvämt var inte att tänka på i det frikyrkliga västernorrland.

Vi var fem karlar i huset och konkurrensen var hård om kökssoffan. Vi var tvungna att sprida ut oss. En låg på soffan, två på sängarna i sovrummet, en på vardagsrumssoffan och en på hammocken på altan. Där låg vi medan modern lagade maten, dukade fram och ropade varsegod. Sen åt vi under tystnad, gick sedan och la oss igen medan modern dukade bort och diskade undan.

Jag vet inte varför en man inte kan vara uppe på benen under en hel dag. Det måste bero på att vi härstammar från jägarfolket; snabba och ansträngande rusningar i samband med jakt och sedan vila resten av dagen. Eller kanske beror det på vår kraftiga benstomme som gör att vi inte kan hålla våra tunga kroppar upprätta en hel dag?

I vår första lägenhet köpte vi en liknande kökssoffa som jag haft hemma. Den hjälpte mig i sorgen över att ha flyttat hemifrån. Min svåra separationsångest lindrades varje gång ja la mig på det hårda trälocket, lika tunt bolstrat som det ursprungliga.

Vardagsrummen i mitt liv har naturligtvis innehållit soffor av mjukare kvalitet. Vi köpte en blårandig bassoffa på 80-talet och den höll nästan i 15 år, innan jag fullständigt nötte ut den i samband med influensan 1999. Under barnens tonårstid och fortfarande, har vi haft en hörnsoffa som sväljer 10-12 ungdomar med långa ben och den har varit filmkvällarnas och chipsätarnas välsignelse.

Som man kan jag lägga mig på en soffa en stund efter maten, slockna på två minuter och sova i en timme. Sedan kliva upp piggelin bara för att tre timmar senare lägga mig för natten och somna lika snabbt en andra gång. Jag känner ingen kvinna som är kapabel till en sådan sömn. Det verkar som om deras behov tillfredsställs under natten.

Man kan faktiskt uttrycka det som om soffan, det är mannens andra hem. Troligtvis beror det på att större delen av det manliga släktet lider av snarkningar med långa andningsuppehåll under natten, med svår trötthet dagtid som följd. En ständig trötthet som gör att han alltid längtar efter sofflocket.

Naturligtvis kan man fråga sig vem som lider mest, den som snarkar eller den som lever med honom.

8 kommentarer:

Love, literature and gardening sa...

Det var ju ett intressant manligt/kvinnligt perspektiv du fick in där!

Men jag måste säga att det finns inget skönare än att sträcka ut sig på kökssoffan när man ätit. Ibland för att slumra ibland bara för att vara.

Tyvärr har min inredningsfrenesi sorterat bort kökssoffan och jag saknar den varje dag. Men när jag kommer till landet - då vilar jag gott på maten i soffan som funnits i familjen i generationer!

bettankax sa...

Intressant läsning, som vanligt hos dig! Kan delvis bekräfta dina teorier. Själv ligger jag aldrig i min soffa. Möjligtvis om jag är lite sjuk och det är jag tack o lov sällan.

Totte sa...

Och jag som trott att min förkärlek för att slumra på hårda träsoffor hängt ihop med deras placering. Ofta har jag funnit dem strategiskt placerade i köket där man under slummern ändå kan ha bra koll på det som händer i hemmet. Lockets hårdhet har jag upplevt som en tillgång eftersom den motverkat djupa insomningar där man riskerar att tappa kontrollen över omgivningen.

Sven sa...

Love, literatur and gardening: Det är typiskt. Så fort jag skriver om män så finns det alltid kvinnor som är likadan. Hur ska jag nånsin få ordning på det här med genus...:)

bettankax: Tack, nu stämmer det igen!

Totte: Du verkar ha alldeles för stort kontrollbehov för att riktigt slockna på ett sofflock. Låt köket klara sig själv nästa gång!

Kronblom sa...

Tack Sven! Äntligen någon som förstår mig!

Sven sa...

Haha...Kronblom har alltid varit min favorit. Han var otroligt lik min far, särskilt då det gäller soffliggandet.

Bert sa...

Jag hävdar att man inte ska tillbringa en hel dag ståendes/sittandes/gåendes. Vilka andra däggdjur är vakna 16 timmar på raken för att sedan slockna i 8 timmar?

Nä - fram för fler tupplurar. Även för kvinnor.

Sven sa...

Bert: Ja, precis, inte kattor i varje fall. De verkar sova i 16 timmar och vara uppe 8, och under dessa 8 timmar så tar de ändå en tupplur...