torsdag, juli 02, 2009

Ur olika synvinklar



Jag går ner till stranden. En överraskande bölja som kommit över oss redan i juni värmer tillvaron och gör den dräglig, skön och kortbyxvänlig. Jag tittar på Hästholmsudden, som jag gjort tusen gånger förr, och förundras över den färg som solen ger den. Jag upphör aldrig att förundras över naturens möjligheter att variera sig, med hjälp av årstid, växtlighet och solens strålar. Samma motiv ständigt, men alltid helt annorlunda.

Egentligen, brukar jag tänka, är all denna skönhet skapad av mitt eget medvetande. Naturens former kan bara uppstå ur medvetetandet, utan det så skulle det bara finnas ett kaos. För hur skulle denna udde se ut, om inget mänskligt medvetande skapat dess form? Träden, lövverket, stenarna, havet, horisonten, färgen...allt detta skapar vi och återskapar vi, varje dag genom vårt medvetande. Tillsammans med Guds medvetande naturligtvis, som inte går att skilja ifrån vårt eget.



En drillsnäppa bevakar mina steg, och varnar entonigt. Jag undrar hur landskapet ter sig ur hennes synvinkel, ur fågelns lilla medvetande, som ändå måste finnas där. Hur udden ser ut när fågeln skapar sin tillvaro; när någonting helt annat än en sol skiner på någonting helt annat än träd, lövverk, stenar, hav, horisont.

Världen ser nog helt annorlunda ut beroende på vilket medvetande som skapar dess form. Behöver man då vara så rädd för när saker och ting förändras? När livet tar en ny vändning som man inte hade förutsett? Denna strand förändras varje sekund beroende på om det är jag eller drillsnäppan som skapat den.

Drillsnäppans varningsrop fortsätter att ljuda över stranden. För vad varnar hon, undrar jag. Jag är ju inte det minsta farlig. Men hur skulle fågeln kunna veta det?

9 kommentarer :

Maja sa...

Ofta tycker vi människor att samma saker är vackra. Jag undrar över vad det beror på - är vi fostrade in i vad som tilltalar oss estetiskt eller finns det en kod för estetik i oss redan från begynnelsen?

Tillhör det vackra, det sköna, arketyperna som människan bär med sig genom årtusenden?

Anonym sa...

Hej!
Ja frågan om hur världen EGENTLIGEN ser ut är svår, intressant och antagligen kommer den att förbli obesvarad. Men det ska vi inte ta till intäkt för att inte tycka om det vi tycker om.
Apropå det Maja skriver så hörde jag att sebrafinken (eller zebrafinken) har en i generna inbyggd sångstrof. Kanske är det så att en del av det som vi tycker är vackert är genetiskt "bestämt"!

Elisabet sa...

Och tänk, att i högstadiet höll jag ett föredrag om just Drillsnäppan och jag tror att det var då som mitt intresse för fåglar vaknade.

Anonym sa...

Hej Elisabet!
Vad trevligt att du blev intresserad!
Höll ni på med fåglar på låg- och mellanstadiet?

Sven sa...

Maja: Det är säkert så att det sköna är genetiskt, eller snarare har blivit det av evolutionen. Men många gånger är det sköna också det tråkiga, i det fula kan man finna mycket mer, som jag skrivit om förut.

ELisabet: Valet av Drillsnäppan för ett föredrag var ett bra val, den är en väldigt fin fågel. Den kommer alltid och möter mig när jag går till havet.

Bert sa...

Drillsnäppan ska vi vara rädda om. Den är i starkt minskande. Men här hos oss har det troget funnits häckande par under de år då vi funnits på plats.

Vi får hoppas på en ökning av denna trivsamma fågel.

Sven sa...

Bert: När du säger det, så kanske det märks en minskning även här i Ryssbält. Tråkigt.
Instämmer i din förhoppning att den ska öka igen!

Anonym sa...

Vackra bilder på denna blogg som jag råkade komma till. Intressanta inlägg. En undran bara om vad som är vackert. Hur ser ni på skräpet i vår utemiljö? Är det något man kan lära sig att tycka bra om och acceptera som något naturligt i vår omgivning? Jag kan det då inte...men tydligen finns det de som kan.

Sven sa...

Anonym: Det beror på vilket skräp du menar. Papper och burkar, glas på gatorna, är väl inte så roligt. Men strandskräp - gamla skor,järnkättingar,båtdelar osv- det är fint. Det finns ofta en intressant koppling mellan krav på yttre renhet, och inre känslor av smuts och skam. En slags omvänd projektion. Jag tror att vi som människor aldrig kan göra oss av med den smutsiga, fula sidan av tillvaron,men att det hjälper om vi accepterar det som det är!