7 juni 2009

Ljuset i tillvaron



Nu är det ljust dygnet runt och den ljusa kusten gör skäl för sitt namn. Ett märkligt liv pågår där dygnsvilan inte längre ackompanjeras av mörker och där ljuset förvillar melantoninet, som inte längre kan agera lika självsäkert som Gudrun Schyman. Bakom mörka rullgardiner drömmer vi oss bort och får en blund i ögonen.

Havet ligger stilla och breder ut sig inför alla fåglar som lämnat den mörka södern, bara för att kunna fånga myggor och insekter även mitt i natten till sina omättligt hungriga ungar. Ibland kan man imponeras över hur mycket en art kan offra för fortplantningens skull, vare sig det gäller fåglar, hjortar eller människor.

Det är nog det som är meningen med det hela. Att hålla hjulen rullande, släktled efter släktled. Om det nu kan kallas vara någon mening med det meningslösa. Det finns nog ingen mening, det blev bara så. Som Darwin kanske skulle ha uttryckt det, "det blev bara så utifrån omständigheterna".

För min del tycker jag att omständigheterna givit mig mycket mening i tillvaron; Karin. Sönerna. Deras flickvänner. Katten Sickan. Och akvarellen.

3 kommentarer:

Maja sa...

... och orden att kommunicera dina intressanta tankar med.

Det tackar jag för.

Bert sa...

Och vilka akvareller sen... !

Sven sa...

Maja och Bert: Tack för berömmet!