fredag, maj 29, 2009

Livets villkor

Skrivandet.Ett sätt att meddela sig till mig själv. Försöker att fånga tankarna som far genom huvudet men det är nästan omöjligt. De har en hastighet som tangerar ljusets.
Ingen styr över synapsernas slumpmässiga uppkopplingar men ur detta kaos föds symmetri och mening. En medveten tanke, är något som jag själv skapar genom att trycka på tankeapparatens pausknapp. Det blir jag som väljer och vrakar ur det tänkta och vaskar fram något betydelsebärande som kan formuleras i texten.
Det fascinerar mig. Att tänka på hur jag tänker och hur jag inte tänker. Vad som egentligen upptar min hjärna.
Jag har en tendens att upprepa vissa tankar om och om igen, i en slags tvångsmässighet. Tankar som ältas som om de vore inspelade på en bandremsa i ett Dynacord-eko. Det är tankar som ofta har sitt ursprung i en stark känslomässighet, något som berör mig på ett sätt som jag inte kan hantera eller bearbeta. Men tyvärr är det ingen bra utväg ur en svårighet. Att tänka krampaktigt på en och samma sak leder ofta inte till någon lösning.
Men allt går inte att lösa.
Det finns mycket i livet som vi upplever som problem men som inte är något problem. Ett problem är nämligen något som går att lösa, bara man hittar rätt lösning. Men sjukdom, separationer eller dödsfall är inte problem, utan måste istället hänföras till livets villkor. Och livets villkor är inte något som går att lösa som om det vore ett problem, utan det är något som måste bäras. Därför är sorg efter förluster inte något som skall lindras eller botas, det måste bäras och genomlidas.
Vi moderna människor har svårt med det; vi vill kunna kontrollera och styra våra liv efter våra egna villkor. Trots att inför livets villkor är vi alla maktlösa.
En del av vår tillvaro kommer vi alltid att måsta lägga i Guds händer. Oberoende om vi tror eller inte.

6 kommentarer :

bettankax sa...

Krampaktigt tänkande är ett gissel. Önskar ibland jag hade en hjärna till så jag kunde skifta. Sätta den ena på "urladdning" och använda den andra ren och "otänkt", tills det var dags att byta igen.

Okej, det hade räckt med byte av vissa tankebanor...och nej inte KBT!(kräver för mycket eget jobb);)

Anonym sa...

Jag tycker att du har en alldeles fantastisk förmåga att sätta dina tankar på pränt. Speciellt i dessa tider när faktiskt de flesta bloggar endast består av en massa snabba utrop. Och i år är det ju inte bara fåglarna som kvittrar, apropå Twitter. För tankar tar tid. Hellre kvalitet än kvantitet.

Tack för att du delar med dig av dina tankar! Så utomordentligt kloka och ävenså humoristiska!

Kerstin från Täby (med ursprung i Skellefteå)

Sven sa...

bettankax: Jag föreslår mindfulness. Det är inte så jobbigt, man gör ju absolut ingenting!

Kerstin från Täby/Skellefteå: Tack för berömmet! Så roligt att du uppskattar mina texter, det värmer!

Maja sa...

Som vanligt delar du med dig av mycket kloka tankar som gör något med en. Tack för det.

Vi är mitt uppe i det som kommer och stör alla drömmar och planer - livet självt. En familjemedlem är allvarligt sjuk och på något märkligt sätt blir det vilsamt att vara i den starka känslan av ledsenhet och maktlöshet. Vi vet ju att vi inget kan göra, vilket avlastar oss. Vi kan vara i kaos helt utan krav på att lösa något alls.

I sådan här stunder litar vi till försynen, eller vilket namn nu kraften bär, och hoppas på lindring och en god lösning.

Skönt att slippa bära eller ens söka kontroll. Nu hänger vi bara med och ser vart vi landar.

Sven sa...

Maja: Märkligt, det var därför jag skrev det här, för jag har själv drabbats av en allvarlig sjukdom.Har tillsammans med min familj levt i det kaos du beskriver i snart två månader. Men det har nu vänt och jag har stort hopp om att det skall gå bra. Mycket har förändrats, just alla starka känslor har fört oss närmare varandra. Det är som du säger, det är viktigt att tro på att kraften finns, vad man än kallar det för. Önskar dig allt gott och att det går bra för den i din familj som är sjuk.

Maja sa...

Jag önskar innerligt att det går bra för dig med och att du kommer ut hel (kanske t om helare) i andra änden av kaos.

I sådana här stunder blir längtan efter den egna flocken stark, att vara i närhet och samförstånd. Så verkar ha hänt hos er också.