torsdag, maj 14, 2009

Ett dike

Mellan Sundet och Docentvägen, ligger ett dike, som rinner ut i Björsbyfjärden. Ett oansenligt litet dike med brunaktigt, metallrikt vatten, och som bara nu på våren har tillräckligt med vatten för att bli uppmärksammat.

Jag fotograferar med en lånad kamera och upptäcker att det i diket finns ett konstverk målat av en holländsk konstnär från 1600-talet. Barockens färger finns redan där, naturligt i diket och påminner mig om att konsten är något som måste upptäckas. Det är först när kameran förevigar det hela som verkligheten blir upplyft från det blöta, dyiga och sumpiga diket, och knyts ihop över flera århundraden med konstnärer som Rembrandt och Vermeer.





Läs andra bloggare om: , ,

6 kommentarer :

Anonym sa...

Så sant, jag blir näst intill osäker om det är ett foto eller en målning.

Sven sa...

Anonym: Det är möjligt att det blir en målning också. Jordfärgerna i bilden är fantastiska.

Totte sa...

Snyggt fångat. Skönhet där man minst förväntar sig att finna det. Som alltid med andra ord.

Sven sa...

Totte: Ja, det är nästan så att det man tycker är väldigt skönt i verkligheten, t ex en vacker solnedgång, det går inte att återskapa. Men i det fula finns ofta det konstnärligt sköna. Precis som det i det svåra, finns den starka närheten.

Teg sa...

Djupa Diket!

När vi var barn hette diket "djupa diket". Man fick inte gå dit för det var så djupt. Fast det gjorde man ju så klart. Och försökte hoppa över. AG plurrade alltid.

Det var kul. Diket var ändå inte så djupt som man trodde. Det gick bara upp till låren.

Om man släpper in landskapsarkitekterna på porsön, då skulle de ta bort djupa diket och anlägga en vattenoas. Den skulle ingen leka i, för den skulle vara barnsäker.

Sven sa...

Teg: Jag kommer ihåg när ni lekte i djupa diket, det är länge sen. Det är roligt att det fortfarande finns kvar...som tur är. Porsön är en bortglömd del av Luleå som får vara ifred.